Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filippa (engelsk drottning) - Filipperbrevet - Filippi - Filippik - Filippin - Filippinerna - Gränser, areal och terrängförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILIPPA
Fili’ppa, engelsk drottning (1314—69),
dotter till greve Vilhelm av Hainaut, 1328 g. m.
Edvard II av England. F. uppnådde i
England stor popularitet bland folket på gr. av sin
godhet och välgörenhet. — Litt.: B. C. Hardy,
”Philippa of Hainaut” (1902). H.Bg.
FilFpperbrevet, som tillhör de s. k.
”fången-skapsbreven” (Ef., Kol., Filem.) i N. T., är
skrivet av Paulus till församlingen i Filippi (se
d o.). Mellan denna församling och Paulus
bestod ett särsk. förtroligt förhållande, som
återspeglar sig i brevets varma, personliga ton.
Det var den enda församling, av vilken Paulus
ville mottaga pekuniärt understöd. Paulus
tackar i F. för en penninggåva och berättar om
sig själv och sina närmaste vänner. Han
manar till endräkt, ödmjukhet och ständig glädje
och varnar skarpt mot judarna (”hundarna”,
”de sönderskurna”). — Liksom brevet till
File-mon ger F. en värdefull inblick i Paulus’
personliga väsen; viktiga äro apostelns yttranden
om sitt fariseiska förflutna (kap. 3). Paulus’
syn på lidandet (martyriet) tar sig gripande
uttryck i F. Hans kristologi framträder i en
svårtydd formulering 2: 5—11. För första
gången i kyrkans historia omnämnas i F.
biskopar och diakoner. F. är trol. författat under
Aren 59—61 i Cæsarea. Många anse dock,
att det är skrivet under fångenskapen i Rom
(62—64) el. i Efesus på slutet av 50-talet. —
Litt.: E. Lohmeyer, ”Der Brief an die
Philip-per” (8 Aufl. 1928); K. Barth, ”Erklärung des
Philipperbriefes” (1928). A.J.F.
Fili’ppi (grek. Fi’lippoi, lat. Phili’ppi), stad
i Trakien, grundlagd av Filip II av Makedonien
358 f. Kr. och efter 168 f. Kr. under romerskt
övervälde. Vid F. utkämpades 42 f. Kr. den
betydelsefulla striden mellan Octavianus och
Antonius å ena samt Cæsarmördarna under
ledning av Brutus och Cassius å andra sidan.
Under senare romersk tid var F. bekant under
namnet Colonia Augusta lulia Philippi el.
Phi-lippensium. Ruiner vid nuv. Filibedjik. — IF.
grundade Paulus under sin 2:a missionsresa
den första kända kristna församlingen i Europa
(jfr Filipperbrevet). C.F.; S.N.
Filippi’k (fra. philippique), skarpt, häftigt
och bitande angrepp i tal el. skrift.
Beteckningen härrör från de skarpa tal, som
Demos-thenes höll mot konung Filip av Makedonien
(grek, filippikoi’), och begagnades även om
dem, som Cicero riktade mot Catilina och
Antonius (lat. oratio’nes phili’ppicæ, d. v. s.
filip-piska tal). E.H.
Filippi’n, se F i 1 i p i n.
Filippi’nerna (eng. Philippine islands, spa.
Islas Filipinas), den till U. S. A. hörande, n. v.
delen av den bortreindiska övärlden,
mel
lan 4° 41’ och 21° 10’ n. br. och mellan 116°
40’ och 126° 34’ ö. Igd.
Gränser, areal och terräng för hållanden. F.
bestå av över 7,000 öar och gränsa i v. till
Sydkinesiska sjön, i ö. till Stilla oceanen, vars
största sänka, den s. k. Filippingraven (10,793
m.), ligger blott 100 km. utanför kusten, och
i s. till Celebes-sjön. Arealen är 296,295 kvkm.
Den största ön, Luzon (105,706 kvkm., 5,095,128
inv. 1918), ligger i ögruppens n. del, den näst
största Mindanao (95,586 kvkm., 793,180 inv.),
längst i s. o. Den mellersta delen av F. består av
en mängd mindre öar: Samar (13,271 kvkm.,
379,575 inv.), som bildar Luzons fortsättn. i s. o.,
Mindoro (9,826 kvkm., 71,923 inv.), som
bildar övergången från Luzon till den åt s. v.
mot Borneos n. spets framskjutande långsmala
Palawan (11,655 kvkm., 69,053 inv.), och i
centrum Negros (12,698 kvkm., 669,157 inv.),
och Panay (11,520 kvkm., 950,613 inv.). De
båda sistn. jämte Samar, Leyte (7,240 kvkm.,
597,950 inv.), Bohol (3,973 kvkm., 358,387 inv.)
och Cebu (4,390 kvkm., 855,065 inv.) bruka
sammanfattas under benämningen
Visaya-gruppen. Från Mindanaos v. del löper en
ö-kedja, Jolo- el. Suluöarna (Sulu archipelago),
mot s. v. till Borneos östligaste udde. Mellan
dessa och Palawan utbreder sig ett stort inhav,
Sulusjön, ända till 5,576 m. djupt. — F. tillhöra
den tertiära veckningszonen, d. v. s. det bälte
av bergskedjor, som sammansköts under
tertiärtiden. De utgöra en betydelsefull
förenings-länk mellan två inbördes olikartade partier
av denna zon, näml, de östasiatiska ökedjorna
å ena sidan och den bortreindiska övärlden å
den andra. F:s terräng är helt och hållet
präglad av bergskedjeveckningar och därmed
besläktade processer. Sedimentära bergarter
äldre än juraformationen saknas.
Veckning-arna och sammanskjutningarna började i tidig
tertiär tid, de avbrötos av en sänkning och
transgression av havet i mitten av miocentiden,
men senare ha nya veckningar försiggått,
olikformiga höjningar om ända till 1,500 m. och
vertikalförskjutningar längs otaliga
spricklinjer ha ägt rum, och till sprickorna har
anknutits en vitt utbredd vulkanisk verksamhet. Ännu
finnas på F. mera än ett dussin verksamma
vulkaner. — De tertiära bergskedjorna
uppträda på n. Luzon som ett system n.-s.
parallellveck, som längre söderut börja divergera
och s. om denna ö solfjäderformigt breda ut sig
mot s. ö., s. och s. v., så att de förbinda denna
ö dels med Borneo i s. v., dels med Panay och
Negros i s. samt med Mindanao i s. s. ö. I
sistnämnda ö övergår bergskedjornas strykning
småningom till s. och s. s. v., i det att en kedja
löper över Sulu-öarna till ö. Borneo, medan fl.
— 375 —
— 376 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
