FILM för framställning av rörliga bilder, upptagna med kinematograf-(kino) kameror och med (kino-) projektorer (biografapparater) förevisade på biografer. Principen för detta arbete är att vid fotograferingen uppdela rörelsen i ett antal ögonblicksbilder, tagna med så korta mellantider, att uppfattningen utan ansträngning kan sammanknyta dem till ett kontinuerligt skeende. Vid återgivandet skola dessa bilder visas, var och en för sig, stillastående, i en takt som svarar mot upptagningen och med sådana avbrott, att ögats förmåga alt kvarhålla ljusintryck döljer de mörka moment, under vilka bilden växlas. För delta användes f. i stora längder, upp mot 120 m., vilka förses med lämpliga hål (perforation). Man använder följ, f.-typer: bildformat normal-f.: .. bredd 35 mm. 18 X 24 mm halv-f.: .... „ 17,5 „ 9,5 X 14,2 „ smal-f.: .... „ 16 ,, 8 X 10,5 „ små-f.: .... „ 9,5 „ 7,5 X 8,5 „ I kinokameran insättes f. i en förrådsrulle, från vilken den kontinuerligt matas fram av ett tandhjul och föres fram mot bildfönstret. En dubbelklo, griparen, rycker med grepp i per-forationen fram f. i bestämda ögonblick; före dessa bildar f. en slinga före bildfönstret, sedan efter detta. I ljusets väg, mellan objektivet och bildfönstret, roterar en skiva med sektorformad urtagning, som släpper fram ljuset, när f. står stilla, men avstänger det under frammalningen. F. rullas sedan upp på en annan rulle. Denna principiella typ växlar starkt i olika konstruktioner. Man har normal frekvens, 16—24 bilder pr sek., samt långsammare och hastigare (ultra-rapidkameror). Vidare har man hand-, motor-och fjäderdrivna kameror, sådana med utbytbara objektiv för anpassning till olika avstånd, för större el. mindre f.-laddning och således tid, m. m. F. framkallas o. s. v. upplindad på ramar el. bättre i kontinuerligt arbetande maskiner, som lämna den helt färdig. Även kopieringen på po-siliv-f. sker i maskin, varefter kopian behandlas som negativet. Vid förevisningen har man en projektor, analog med ett vanligt skioptikon, men med vida kraftigare ljuskälla och med f. löpande genom ljusknippet, ryckvis frammatad. I större projektorer utsättes den i bildfönstret för en intensiv hetta, varför stor försiktighet och särsk. brandskydd fordras, då nitrat-f. användes. Särsk. viktiga äro säkra brandkasetter, så alt vid ev. antändning branden ej kan fortplantas till huvudmängderna av f. Än farligare än öppen brand är förbränning med otillräckligt lufttillträde, varvid mycket giftiga gaser bildas. Efter temp. i bildfönstret kunna projek- Filmremsa. torerna indelas i brandfarliga, halvsäkra och säkra typer; så snart nitrat-f. användes, fordras dock alltid stor försiktighet och iakttagande av särskilda bestämmelser. Särskilda tekniska problem erbjuda färgfilm, där man söker återgiva de naturliga färgerna (därmed får ej förblandas i celluloiden färgad f. el. enfärgat tonade bilder); den plastiska f., där man genom stereoskopiska metoder söker i projektionen även giva den 3:e dimensionen och rörelsen i synriktningen, ej blott tvärs för den; samt fj ärrbilden (televisionen), då man med el. utan tråd till annan plats översänder en bild och sedan ant. direkt återger den på en skärm el. upptar den på en negativ f. Längre än dessa har 1 j u d f i 1 m e n kommit el. metoden att förena den sedda bilden med dithörande naturljud, en avpassad musik el. de uppträdandes tal. Ljudvågorna ant. upptagas på grammofonplattor el. omvandlas i — 387 — — 388 —