Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fingeravtryck - Fingerborg - Fingerborgsblomma - Fingerborgsörtblad, Digitalisblad - Fingerdjur, aye-aye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINGERDJUR
mönstret, som odelad vänder om och bildar
en slinga, så skall mönstret hänföras till
slingorna. Vanliga virv lar äro mönster
med två delta och ett centrum, bestående av
cirklar el. ellipser el. spiraler, som vrida sig
åt h. el. v. Den sammansatta figuren utgöres
av centralslingan (cp),
dubbelsling-a n (Ip), tvillingslingan (tl) och t i
11-fälligtmönster (ac). I kärnan av
centralslingan befinner sig minst en papillarlinje, som
vänder en konvex sida åt slingans inre mynning.
I dubbelslingan finnas två slingor, som utmynna
åt samma sida. I tvillingslingan utmynna
däremot slingorna åt olika sidor. För tillfälligt
mönster kunna inga särskilda regler
uppställas. Slingorna utgöra ung. 70 °/o av alla
mönster. Karakteristiskt för W-gruppen är att det
alltid finns två delta. Slingan har däremot
endast ett. Efter det att de 10 fingrarnas
avtryck avsatts å därför avsedd blankett,
av-göres vad slags mönster som förekommer.
Därefter skrider man till klassificeringen.
Förekommer W-mönster, indelas fingrarna i
fingerpar, varvid första fingret inom varje
fingerpar kommer i täljaren, andra fingret
inom varje fingerpar i nämnaren. Då W
förekommer i l:a fingerparet (h. tumme och
pekfinger), gäller varje W för 16; i 2:a
fingerparet (h. lång- och ringfinger) gäller varje W
för 8; i 3:e fingerparet (h. lillfinger och v.
tumme) gäller varje W för 4, i 4:e fingerparet
(v. pek- och långfinger) för 2 och i 5:e
fingerparet (v. ring- och lillfinger) för 1. Därefter
tillägger man 1 ss. utjämningskoefficient. De
med L (bågar och slingor) betecknade fig. gälla
däremot i alla fingrarna för 0. Alltefter f:s
beskaffenhet kan man på denna väg uppnå
alla bråkvariationer från */i till 32/s2. I fråga
om klass Vi, i vilken alla fig. tillhöra de
talrikt förekommande L-mönstren, användes en
undergruppering. Pekfingret lägges här till
grund för den ytterligare indelningen och
betecknas med en stor bokstav, i motsats till de
övriga fingrarna, som ev. betecknas med små
bokstäver. En särskild indelning kräva de
f.-blanketter av klassen Vi, på vilka alla
avtrycken äro slingor. Indelningen sker då
därigenom, att man räknar linjerna i h. och
v. pek- och långfinger. Reglerna äro följ.: Är
antalet av de mellan inre och yttre gränsen
liggande linjerna i pekfingrarna 9 el. därunder,
betecknas det på bråkstrecket 1, är det 10 el.
däröver betecknas det med O. För
långfingrarna betecknas fig. med 1, om den har 10 linjer
el. därunder mellan yttre och inre gränsen, och
med O, om det är 11 el. däröver. I de
huvudgrupper, i vilka alla el. nästan alla fig. höra
under W-mönstret, är en ytterligare indelning
också nödvändig. Den erhålles genom spårning
av virvelgränsernas nedre armar i h. och v.
pek- och långfinger. När deltaarmarna mötas,
betecknas virveln med M. Går v. deltaarmen
innanför den högra, kallas virveln I, går den
utanför benämnes den O. För att
beteckningarna I och O skola kunna användas, måste minst
3 linjer skilja den spårade linjen och h. deltat.
Om alltså endast 2 linjer skilja dem åt,
användes beteckningen M.
F. har sedan 1906 använts i Sverige för
identifiering av brottslingar. F. verkställes på så
sätt, att sedan alla fingrarna å den person,
som skall undersökas, belagts med
trycksvärta, tryckas fingrarna mot en för f. särsk.
fastställd blankett. F. skall enl. k. k. 19/n 1920
tagas av varje häktad person samt i vissa fall
även å för brott misstänkt, anhållen person,
t. ex. om han vägrar uppgiva namn, hemort
el. födelseort el. därom lämnar uppgifter, vilka
kunna misstänkas vara falska. I allm.
verkställes f. av polismyndighet men kan
beträffande häktad person jämväl ske genom
fängelsedirektörs försorg. För förvaring, registrering
och klassificering insändas f. till Centralbyrån
för f. i Stockholm, vilken har att stå
vederbörande myndigheter till tjänst i identitetsfrågor,
som beröra byråns verksamhet. Byrån sorterar
under överståthållarämbetet. — Litt.: C. A.
Chroona, ”Om f.-signalement som
identifie-ringsmedel” (1910); R. Heindl, ”System und
Praxis der Daktyloskopie” (1922); H.
Söderman och E. Fontell, ”Handbok i
kriminalteknik” (1930). A.G.S.
Fingerborg, en till fingertoppen passande
hylsa, vilken som skydd sättes på långfingret
vid handsömnad, varvid nålen hindras att
slinta, genom att utsidan el. endast toppen är
tätt försedd med små gropar, där nålen finner
stöd. F. är känd sedan antiken och hade då
mera spetsig (bösskule-) form och göts av
brons. Numera är f. kupigt tillplattad i toppen
och tillverkas av metall, celluloid, galalit, ben
o. d. men gjordes tidigare ibland av horn el.
läder. — S y r i n g är en f. utan botten;
begagnas av sadelmakare och skomakare. l.
Fingerborgsblomma, mera sällan
biskopsmössa, biskopsört, växtart, se Digitalis.
Fingerborgsörtblad, Digitalisblad,
farm., drog, som erhålles av mellanbladen av
Digitalis purpu’rea, se Digitalis och
Hj ärtgifter.
Fingerdjur, a y e-a y e, Daubento’nia
(Chi’-romys) madagascarie’ nsis, är en egendomlig, i
bambuskogarna på Madagaskars ostkust
förekommande halvapa. Det till färgen mörkbruna
djuret, som är av en katts storlek, är ett
utpräglat nattdjur med runt huvud, stora, nakna
— 433 —
— 434 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
