Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
m. m. Det ryska spioneriet och
angivarväsen-det bereddes insteg, och de mest betydande av
oppositionsmännen förvisades ur landet. För
att vinna anhängare bland den obesuttna
befolkningen utspriddes rykten om en
förestående delning av jordegendom.
Finnarna kunde ej enas om ett samfällt
motstånd. De liberala grupperna, den sv. och den
ungfinska, höllo strängt på de konstitutionella
rättigheterna och nekade att underkasta sig
påbud, som stodo i strid med dem. I motsats
till dessa det passiva motståndets män sökte
det gammalfinska partiet genom
förhandlingar och partiella eftergifter förhindra
för-ryskningsarbetet och motarbeta hotande
anarki. En fåtalig men energisk aktivistgrupp
trädde i förbindelse med de ryska
revolutionärerna för att förbereda landets lösryckande
från Ryssland. Under de ryska angreppen
rubbades i hög grad statsmakternas auktoritet,
partierna råkade i bitter strid sinsemellan, och
allmänhetens begrepp om moral och rätt
förvirrades.
Eugen Schauman hämnades på nationens
plågoande Bobrikov genom att nedskjuta
honom i senatspalatsets portal 1904. Det för
Ryssland olyckliga kriget mot Japan
framkallade svåra revolutionära upplopp i
kejsardömet, och genom storstrejken i okt. 1905
tvangs monarken att återskänka F. dess
konstitution. Man påbörjade en rad sociala
reformer för att stärka nationens motståndskraft.
Den traditionella fyraståndslantdagen fick
genast ge vika för en folkrepresentation
bestående av en kammare vald på gr. av allmän
och lika rösträtt. Men så snart den ryska
regeringen kände sig sitta säkrare i sadeln,
vidtog (1908) en än våldsammare
förrysknings-period, som nådde sin höjdpunkt under
världskriget. Under dessa tröstlösa förhållanden
ägde ett närmande emellan de stridande
partierna i F. rum.
Men bland ungdomen gjorde sig den
uppfattningen gällande, att den enda möjligheten
till räddning bestode i aktivt motstånd och
landets totala frigörelse från det ryska riket.
Unga män begåvo sig på smygvägar,
trotsande spioneri och gränsvakt, till Tyskland för
att genom militärisk skolning förbereda sig
för det avgörande ögonblicket. Revolutionen
i Ryssland återgav visserligen än en gång i
mars 1917 F. dess konstitution. Men då
bol-sjevikregimen vidtog i det forna kejsardömet,
förstod man, att den skarpa motsats emellan
olika sociala grupper, som redan tidigare
skymtat vid viktiga vändpunkter i det finska
folkets utveckling, nu komme att verka
avgörande på dess öden. Genom den förvildade
ryska soldatesken spred sig bolsjevismen
hastigt bland den lösa befolkningen i F. I
förlitande på rysk hjälp förbereddes
proklamerandet av proletärdiktatur. Ä andra sidan hade
den föregående periodens strävan för
förfinsk-ning och demokratisering av det borgerliga
samhället vunnit för detta den övervägande
delen av bondebefolkningen. På initiativ av
aktivistgruppen försäkrade sig P. E.
Svin-hufvuds senat om den tyska militärledningens
bistånd, och enl. senatens förslag förklarade
lantdagen F. för en självständig republik *ln
1917.
Det kom i slutet av jan. 1918 till inbördes
krig. Under general Mannerheims ledning
bildades en borgerlig här, där den från Tyskland
återvändande aktivistiska jägarbataljonen
utgjorde den militärt skolade kärnan. Den röda
armén med dess ryska hjälptrupper slogs i
flera drabbningar, och, sedan en tysk
undsätt-ningskår anlänt, slutade kriget med de
borgerligas seger i maj 1918 (se f. ö. Finlands
frihetskrig). Efter denna avgörande
framgång gjordes försök att med F. förena
östkarelen, som sedan urminnes tid tillhört
Ryssland men bebos av finsk befolkning.
Dessa förblevo emellertid utan resultat, och
i slutet av 1920 slöts fred med Ryssland i
Dor-pat, där enl. en tidigare överenskommelse en
remsa av Ishavets kust vid Petsamo överläts
åt F. Gränsen förblev i övrigt den samma som
tidigare. 1921 förklarade Nat. förb. även
Åland, varpå Sverige gjort anspråk, tillhöra F.
Åland erhöll en vidsträckt självstyrelse.
Vid bestämmandet av den finska statens
styrelseform vägde det emellan monarki och
republik. Med åberopande av 1772 års R. F.
valdes i okt. 1918 Fredrik Karl av Hessen till
konung av F. Men det tyska kejsardömets fall
förändrade läget. En ny orientering i
entent-vänlig riktning skedde, och F. blev en
konstitutionell republik (sommaren 1919). Landets
läge i närmaste grannskap till det bolsjevistiska
Ryssland och nödvändigheten att tillgodose de
helt förändrade förhållandenas krav ha sedan
dess tryckt sin prägel på det finska folkets
utveckling. G.Shti.
Under frihetskriget fungerade P. E.
Svin-hufvud ss. den vita regeringens chef
(riksföreståndare) men ersattes efter Tysklands
sammanbrott av Mannerheim. När i enl. med den
nya författningen presidentval första gången
ägde rum, erhöll denne endast ett mindretal,
och K. J. Ståhlberg utsågs 1919 till F:s förste
president. Han efterträddes 1925 av L. K.
Re-lander, denne 1931 av P. E. Svinhufvud (se
dessa).
F :s parlamentariska liv under republiken har
— 471 –
— 472 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
