Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fira - Firan - Firdausi (Firdusi), Abu-l Kasim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIRDAUS1
i vars ändp en kraft verkar dragande.
Hastigheten i firningen angives med uttrycken
fira vackert (långsamt), fira villigt (fort) och
fira av el. loss. Jfr Hala och Hissa. H.S-k.
Firan, dal med fruktbar oas på s. v.
Sinai-halvön 8 km. n. om berget Serbal; c:a 200
inv. I F. finns alltid rikligt med vatten. I
närheten de s. k. sinaitiska inskrifterna från
l:a—6:e årh. f. Kr. O.P.
Firdausi [-dåu’-] (stundom Firdusi),
A b u-1 K a s i m, persisk diktare (o. 930—o.
1020), bördig från Tos i Chorasan. C:a 975
skall F. enl. egen uppgift ha påbörjat sitt
stora diktverk ”Schahname”
(”Konungaboken”), som synes ha varit färdigställt i sin
första redaktion c:a 999. Ung. vid samma tid
Lcgav sig F. till hovet i Ghazna, där sultan
Mahmud nyss bestigit tronen. F. synes nu ha
omredigerat verket med särsk. hänsyftning på
sitt förhållande till Mahmud. I sitt nya
avslutade skick förelåg det enl. F :s egen uppgift
färdigt 1010. F:s förhållande till Mahmud, om
vilket en hel legendbildning uppstått, slutade
med en brytning. Besviken i sina förväntningar
på Mahmuds uppskattning, tog F. en bitter
hämnd i sin satir, ett slags komplement till
”Schahname”, där de Mahmuds lov förkunnande
verserna i ”Schahname” förbytts i sin motsats.
Efter brytningen med Mahmud begav sig F.
till bujiden Beha ed-Daulas hov, där han
författade sitt andra stora epos, ”Jusuf u
Za-licha”, en framställning av Josefs historia på
grundval av Koranens 12 :e kap., den första
representanten i den persiska litteraturen för
det romantiska epos, som vunnit ett otal
efterföljare. F. återvände sedan till sin
födelsestad, där han dog. — ”Schahname” är den
persiska litteraturens utan gensägelse
förnämsta diktverk. Det avhandlar med episk bredd
den iranska historien från världsskapelsen.
”Schahname” skildrar det iranska
konungadö-mets mytiske urgrundare, Gajomarth, den
gyllene åldern under Djamscheds 500-åriga
regering samt Dahhaks tusenåriga skräckvälde,
efter vilket den kamp mellan Iran och Turan
började, vars olika faser den övervägande delen
av dikten behandlar. Efter skildringen av
ake-menidertiden, om vilken F. har endast ytterst
dimmiga föreställningar, följa Alexanders
historia, behandlad med relativ utförlighet,
arsa-kidertiden, berörd med yttersta
knapphändighet, samt sasanidertiden, som däremot
behandlas med stor utförlighet. — F:s förhållande till
sina källor är ett av de mest svårlösta
problemen i den persiska litteraturhistorien. Från
sin föregångare, Dakiki (se denne), har han i
varje fall övertagit ämne, versmått (det
arabiska mutakarib, se d. o.) och diktion;
hu
vudkälla har varit en i Tos vid mitten av
800-talet verkställd nypersisk bearbetning av
en pehleviframställning av det iranska
ko-nungadömets historia. Men F. har därjämte
Scen ur ”Schahname”. Miniatyr ur ett
Firdausi-manuskript från 1500-talet. Staatsbihliothek,
München.
hämtat material från andra grenar av iransk
tradition. För diktens ende icke-iranske
huvudfigur, Alexander den store, vars gestalt
inflätats i den nationella traditionen, är källan,
en orientalisk version av Pseudo-Kallisthenes,
med säkerhet bestämbar. — F:s förhållande
till sina källor är i det hela täml. slaviskt
Hans originalitet som diktare är dock av be
tydande mått, och han har i hög grad
personligt gestaltat den iranska traditionen. Så
kan t. ex. i den sasanidiska traditionen
kampen mellan Iran och Turan icke ha spelat den
dominerande roll, som den gör hos F., men
— 569 —
— 570 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
