Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskevård - Fiskfjäll - Fiskfloden - Fiskfoder - Fiskfodermjöl - Fiskgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKGIFTER
omfattning i allm. genomföras endast i sjöar,
över vilkas hela areal el. större delen därav
notdragning kan ske. Betydelsen av en reglering
framträder bäst vid jämförelse mellan
avkastningen av en sjö och av en fiskdamm,
vars fiskbestånd fullkomligt kan regleras.
Fiskbeståndets sammansättning kan påverkas ej
blott genom fångst utan även genom
inplantering av förutbefintliga el. för vattnet nya
fiskslag. En fullt rationell f. i en sjö kan ofta
utövas endast i samband med fiskodling (se
d. o.) och dammkultur (se d. o.). F. i ett
vatten måste alltid anpassas efter förhållandena
i varje särsk. fall. Råd beträffande f. lämnas
av statens och hushållningssällskapens
fiskeri-tjänstemän. N.R-n.
Fiskfjäll, se Fiskar. Man har brukat
indela f. i fyra grupper: p 1 a c o i d-, g a n o i d-,
c y c 1 o i d- och ctenoidfjäll. De
förstnämnda, som bestå av en tand och en
benplatta, äro karakteristiska för hajfiskarna.
Under benämningen ganoidfjäll ha sammanförts
de växlande typer, som finnas hos
ganoider-na. Cycloidfjällen (rundfjällen), som
förekomma hos lungfiskar och många benfiskar, äro
tunna benskivor. Från dessa skilja sig
cte-noidfjällen (kamfjällen) därigenom, att de i
sin bakre kant äro försedda med taggar. F.
kunna, allteftersom de bestå av en tand, en
skiva med en el. flera tänder el. endast av en
skiva, lämpligare benämnas tandfjäll,
tandskivfjäll och s k i v f j ä 11.
Tänderna på f. ha samma byggnad som munhålans
tänder och äro sålunda överdragna med emalj,
varför dessa f. också kallas e m a 1 j-f.
Skivan består av benvävnad (se d. o.) och
uppvisar två skikt, ett övre (yttre) homogent,
bildat av läderhudens yttre lager, samt ett undre
(inre) mer el. mindre tydligt fintrådigt, bildat
av läderhudens inre fibrillära lager.
Skivfjäl-len kunna ha formen av cycloid- el.
ctenoidfjäll men också vara ombildade till plåtar el.
taggar, dessa senare huvudsaki. bestående av
homogent lager. N.R-n.
Fiskfloden, flod i Canada, se Stora
fiskfloden.
Fiskfoder. Avkastningen av en fiskdamm
kan genom direkt utfodring av fisken ofta
ökas högst betydligt. För karp användes hos
oss merendels majs, blandad med sill- el.
fiskmjöl och tillsatt med vatten, så att en
gröt-artad massa bildas, men i st. f. majs även
hav-regröpe, rågmjöl m. m. Direkt utfodring
synes ej lämpa sig för sutare men så mycket
mera för foreller, som utfodras med malen
rå havsfisk, men även med slaktavfall,
fiskmjöl m. m. Paltbröd har nyligen med gott
resultat använts både för karp och forell.
Ut
fodringen måste ordnas planmässigt med
hänsyn tagen till fodermedlets beskaffenhet,
vattnets temp. och syrehalt, dammens besättning
m. m. N.R-n.
Fiskfodermjöl, se Fiskmjöl.
Fiskgifter. 1) Vissa fiskarter innehålla för
människor och djur giftiga ämnen. Hos
giftfiskarna (t. ex. fjärsingen) bildas giftet i
särskilda giftkörtlar, i regel anslutna till ihåliga eL
med en ränna försedda tänder (i gommen hos
vissa ålar) el. taggar, placerade t. ex. på
gällocken el. framför ryggfenan (se Giftiga djur).
Gifterna äro till sin kemiska natur okända. F.
synas hos olika arter ha i stort sett likartad
verkan, i styrka föreligga dock stora skillnader.
Styng el. bett av en giftfisk medför omedelbart
häftig smärta. Svullnad och missfärgning
inträda snabbt och kunna sprida sig över en hel lem.
Brand kan utveckla sig. Efter resorption av
giftet påverkas centralnervsystemet med
kramper, förlamningar, delirier, medvetslöshet som
följd, ev. dödlig utgång (enl. uppgift även
efter f järsingstyng); döden kan även bero på
förlamning av hjärtmuskeln. — Farligast är
trollfisken (Synancéi’a, Indiska oceanen), vars
styng ej sällan leder till döden. —
Hudkörtlarna hos vissa nejonögon avsöndra ett
giftsekret, som, om det förtäres, framkallar svåra,
rödsotliknande tarmsymtom.
I andra fall saknas särskilda giftapparater;
hos dessa giftiga fiskar finnes giftet i
vissa kroppsorgan, vanl. könskörtlarna, ibland
levern el. tarmen. Efter avlägsnandet av de
giftiga organen kan fisken riskfritt förtäras.
De genom denna fiskkategori förorsakade
förgiftningarna, ciguatera, böra väl skiljas
från förgiftningar genom skämd fisk
(ichthy-ism). Till ciguatera hör barbenkolera
(med illamående, kräkningar, buksmärtor,
diarré), som framkallas genom förtäring av
rommen från barben (skäggkarp, se Bar b),
särsk. under lektiden. Massförgiftningar genom
barbrom finnas beskrivna från Tyskland och
Frankrike. Liknande, om än lindrigare
symtom påstås kunna inträda efter förtärande av
rom el. mjölke från bl. a. karp, sutare,
bra-xen, gädda, näbbgädda m. fl. av våra
vanligaste matfiskar. Hit hör även förgiftning genom
f u g u-g i f t e t, som finnes särsk. i
äggstockarna hos vissa Te’trodon- och Di’odon-arter,
bl. a. i japanska farvatten. Fugugiftet
framkallar allvarliga, ofta till döden förande
förlamningar dels av andnings- och kärlcentra i
förlängda märgen, dels av de motoriska
nervändarna (liksom pilgiftet curare). 1885—92
registrerades i Japan 933 fall av fuguförgiftning
å människor, därav 73 °/o med dödlig utgång.
I blodet på flera ålar finnes i ch t h y o t
o
— 613 —
— 614 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
