Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleur de lis - Fleuron, Svend - Fleurus - Fleury, Claude - Fleury, André Hercule de - Fleury (Bénard), Joseph - Fleury - Fleury-Husson, J. - Flex, Walter - Flexibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLEURON
av en ring. Utbildades till heraldisk figur (h
e-ra Idisk lilja) under 1100-talet och ingick
från detta årh:s slut i de franska kungarnas
sigill, därav namnet fransk lilja. En röd
f. var sedan ung. samma tid även staden
Florens’ vapen. — Fleurdelisé, översållad el.
strödd med f., om fanor o. d. Sålunda var det
åtei ställda kungadömets, restaurationens,
flagga strödd med f. Ett heraldiskt kors, vars alla
fyra armar sluta med en f., kallas även
fleurdelisé. Uttrycket kan även åsyfta
brännmärkning i forna dagars Frankrike av brottslingar
med ett brännjärn i form av en f. d. 1. l.
Fleuron [flörå’g],
S v e n d, dansk förf,
(f. 1874), har utg. en
lång rad
naturbeskri-vande böcker och
djurromaner i
amerikansk stil. Hans
äldsta arbete är
”Jagtbreve” (1906),
hans största ”Kalv og
Dyrehaven” (1912—
20). De flesta av F:s
skrifter finnas övers,
till sv. P.R-w.
Fleurus [flöry’s], ort i prov. Hainaut, Belgien,
n. ö. om Charleroi; 6,963 inv. (1926).
Fleury [flöri’], C 1 a u d e, fransk katolsk
teolog (tidigare jurist) (1640—1723), anställd vid
hovet för de kungl. barnens uppfostran, 1716—
22 biktfader hos Ludvig XV. F:s förnämsta
arbete är ”Histoire ecclésiastique” (fram till 1414;
20 bd, 1691—1720, forts, av C. Fabre och A.
Lacroix), vars gallikanska (se Gallikanska
kyrkan) tendens (en friare kyrkoförfattning
i förhållande till påvedömet m. m.) förskaffade
F. konflikter med bl. a. jesuiterna. S.N.
Fleury [flöri’], André Hercule de,
fransk kardinal och statsman (1653—1743).
Son av en
skatteupp-bördsman i Lodève,
inträdde F. vid unga
år i det andliga
ståndet, gjorde karriär
vid hovet under
kardinal de Bonzis
beskydd och blev 1698
biskop av Fréjus.
1714 utsågs han till
lärare för den unge
tronföljaren, som följ,
år blev konung
Ludvig XV. Smidig
och älskvärd, tillvann sig F. stort inflytande
över sin lärjunge, spelade under den tid, då
hertigen av Bourbon var premiärminister, även
en politisk roll och bidrog 1726 till dennes fall.
S. å. kardinal, blev F. nu Frankrikes egentlige
styresman. Under hans försiktiga ledning
hämtade sig landet efter de kraftuttömmande
krigen och finansiella kriserna vid seklets början.
Näringslivet utvecklades i merkantilistisk
riktning, vägnätet förbättrades, myntvärdet
stabiliserades, reformer företogos i skatteväsendet.
F. regerade emellertid i absolutistisk anda och
bekämpade med mer el. mindre stränghet
parlamentens och jansenisternas opposition.
Utrikespolitiskt upprätthöll han till en början
re-gentskapstidens engelskvänliga politik. Från
1731 gjorde sig dock en alltmera öppen
fransk-engelsk motsättning gällande, vilken hade en
väsentlig rot i motstridande handels- och
kolonialpolitiska intressen. 1733 närmade sig å
andra sidan Frankrike och Spanien. F. bröt
med Frankrikes gamla Habsburgsfientliga
traditioner; dock drogs han 1733 av den kraftfulle
utrikesministern Chauvclin in i polska
tron-följdskriget. Men F. inlät sig snart nog i
fredsunderhandlingar med Österrike, varvid det
segrande Frankrike tillfördes Lothringen. De följ,
åren firade F:s skickliga diplomati upprepade
triumfer; allianssystemet, i vilket även Sverige
indrogs, utvidgades, och F. syntes sommaren
1740 fullt beredd att påtvinga England sin vilja
i det pågående spansk-engelska sjökriget. Då
inträffade kejsar Karl VI :s död. Ett krigsparti
med Belle-Isle i spetsen fordrade, att man grep
tillfället att utestänga Habsburg från
kejsartronen, och F. tvangs motvilligt in i österrikiska
tronföljdskriget. Franska segrar följdes av
motgångar, och mitt under svårigheterna avled
den nu 90-årige F. — Litt.: P. Vaucher, ”Robert
Walpole et la politique de F.” (1924). W.H-t.
Fleury [flöri’] (eg. Bénard), Abraham
J o s e p h, fransk skådespelare (1750—1822),
spelade tidigare i landsorten, blev 1778 societär
vid Théåtre framjais, satt under
skräckregeringen fängslad, undgick med nöd giljotinen,
höll sig sedan borta från scenen till 1799 och
avgick 1818. I revolutionens och Napoleons
Paris var han efter vartannat i egenskap av
älskare, resonör och père noble den högre
komediens firade hjälte. G.K-g.
Fleury [flöri’], franska målare, se
Robert-Fleury.
Fleury-Husson [flöri’-yså’], J., fransk förf,
och konsthistoriker, se Champfleury.
Flex, Walter, tysk diktare (1887—1917).
Anställningen som informator hos familjen
Bis-marck har givit F. hans flesta diktmotiv och
även bestämt hans livsriktning. Bland hans
arbeten märkas några samlingar krigsdikter.
F. stupade i världskriget. St.A.
FlexFbel (lat. flexi’bilis), böjlig.
— 747 —
— 748 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
