FLICK- o. SAMSKOLEFÖRENINGENS BYRÄ Flick- och samskoleföreningens byrå inrättades 1906 med uppgift att ombesörja platsförmedling för lärarinnor, lämna upplysningar ang. löne- och pensionsförhållanden o. d. Byrån har sitt säte i Stockholm och har sedan 1912 statsanslag. Under vårterminen utsändas 2 gånger i mån. tryckta meddelanden ang. lediga och tillsatta platser, nya skolförfattningar m. m. A.B-g. Flickskola. I den s. k. ”Nova ordinantia” av 1575 stadgas i art. 19, att det i var stad ej skall vara mer än en latinsk skola, ”doch huar någon schriffuare schole hålla wilia, må the effterlåtas, sammalunda och pijge schola”. Det skulle dock dröja länge, innan någon begagnade sig av denna sista tillåtelse. 1632 grundade J. Rudbeckius en s. k. flickskola i Västerås. Om denna skolas verksamhet vet man dock föga. En handskrift i Västerås domkyrkas arkiv, ”Liber templi arosiensis 1621”, meddelar, att det beviljats, att ”een lithen pigheschola” skall i staden upprättas, och att ”små pighe-barn” där skola få lära sig sin katekes, att skriva och läsa samt övas i ”små quinfolkz syslor” under överinseende av ”en tienligh qvinnos person”. Skolan har alltså icke varit en f. i vanlig mening, utan tyckes snarare ha bestått av ett slags elevhem för fattigare flickor från stiftet, närmast att jämföra med de s. k. donationssko-lor, som i slutet av 1700-talet inrättades för att utbilda tjänarinnor och husmödrar. För lång tid framåt uppfostrades de högre ståndens flickor i helpensioner el. åtnjöto undervisning av sina bröders informatorer. Den första egentliga f., vars verksamhet man kan följa, är den s. k. Societetsskolan, Evang. brödraförsam-tingens skola i Göteborg, grundad 1787. Urspr. avsedd för församlingsmedbs barn, blev den besökt av döttrarna i de förnämsta Göteborgs-familjerna. Även gossar mottogos, ehuru i särskilda klasser. Undervisning meddelades i svenska, franska, engelska, tyska, teckning och musik. Därjämte undervisades flickorna ”i alla slags fruntimmersslöjder”. Lästimmarna voro 36 i veckan. Skolan, som senare blev en ren f. (med internat), indelad i 6 klasser, upphörde 1858. Fattigfriskolor voro Brandtiska f. i Stockholm, som stiftades 1807 av läkaren J. N. Brandt och upphörde 1813, och Grevesmühlska skolan, likaledes i Stockholm, en samskola, som stiftades 1812 och ännu finns kvar. Askersunds f. (1813—1906) och Fruntimmersföreningens f. i Göteborg (se d. o.), Landbergska pensionen i Norrköping (1828—1891), Frigeilska skolan och M:lle Bjurströms skola, båda i Stockholm på 1830-talet, höra till de äldsta f. 1831 började Wallinska skolan på förslag av dåv. pastor pri-marius J. O. Wallin, som önskade inrätta en skola för flickor ”i likhet med statens lärov. för gossar med högre syfte än att lära franska och spela klavér”. 1874 fick skolan studentexamensrätt. 1835 tillkom Kjellbergska f. i Göteborg, tack vare en donation av grosshandlaren J. Kjellberg. Dessa båda skolor voro avgiftsfria. Vid Högre lärarinneseminariet och den därmed förenade Normalskolan för flickor (se Flickskoleseminarium) utbildades lärarinnor för de högre f., och trots ekonomiska svårigheter uppstodo fr. o. m. 1850-talet en mängd privata f., så att vid sekelskiftet nästan varje sv. stad hade en högre f. Den kommitté, som tillsattes 1866 av K. m:t för att undersöka, huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för kvinnlig ungdom bedrevs, satte som villkor för att en f. skulle kallas högre, att den skulle omfatta minst 5 klasser och att undervisning i åtm. ett främmande levande språk där skulle meddelas. 1885 tillsattes en ny kommitté, vars betänkande (1888) angav som den högre f:s mål att meddela högre allmänbildning. Vid denna tid omfattade de flesta f. en förberedande skola jämte 7 klasser. 2 hade gymnasium med studentexamensrätt: Wallinska skolan och Lyceum för flickor, båda i Stockholm. 1909 beviljade K. m:t ett flertal 8-klassiga högre f. rätt att utfärda avgångsbetyg medförande samma kompetens som från Statens normalskola. F. n. ha 19 f. studentexamensrätt, 2 realskolekompetens, 82 normal-skolekompetens. Tack vare sin fria ställning, sina föreståndarinnors och lärarinnors hängivna arbete har den privata f. gjort en insats av bestående värde på undervisningens område ej minst genom sin inriktning på karaktärens fostran jämte kunskapsmeddelande. I viss mån banbrytande blev Anna Sandström genom sin kamp för realitet i undervisningen (”Realism i undervisning.... af Uffe”, 1882). 1896 höjdes det statsanslag, som f. åtnjutit sedan 1874, men gjordes samtidigt beroende av anslag från kommuner el. enskilda donatorer, varjämte skolorna för att erhålla anslag måste underkasta sig vissa villkor i fråga om antalet klasser och lärjungar, skollokalernas beskaffenhet och undervisningens ordnande. Fr. o. m. 1906 stå de f., som åtnjuta statsunderstöd, under Skolöverstyrelsen. Genom 1904 års läroverksreform om-bildades 19 allmänna lärov. till samskolor, på gr. varav f. på dessa orter måste nedläggas. 1918 tillsattes en skolkommission, vars förslag förelåg färdigt 1922. Grundtanken i detta var den 6-åriga folkskolan som bottenskola. Staten skulle taga sig an flickornas undervisning i samma utsträckning som gossarnas. 1927 års riksdag antog dessa båda förslag: den 6-åriga (i vissa fall 4-åriga) folkskolan blev bottenskola. — 751 — — 752 —