Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foajé - Fob - Fobi - Fobos - Foch, Ferdinand - Fock - Fock, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOB
lat. focus, härd) i teater o. d.: förhall el. sal,
där publiken kan uppehålla sig under
mellanakterna; även om dylikt rum avsett för en del
av publiken (t. ex. de kungliga) el. för
skådespelarna själva. Uttrycket (från o. 1700)
härrör från Comédie fran^aise i Paris, där
publiken förr brukade värma sig framför brasan i
aktörernas samlingsrum. E.H.
Fob, handelsv., se Fritt.
Fobi’ (grek. foibi’a, fruktan), psykiatr.,
tvångsföreställning (se d. o.), som yttrar sig i
en oresonlig fruktan för vissa föremål el.
situationer, t. ex. m y s o f o b i, fruktan för smuts,
bacillofobi, bakterieskräck, agorafobi,
torgskräck. T.V.Sn.
Fobos, astr., grek, myt., se D e i m o s.
Foch [fåj], Ferdinand, fransk militär
(1851—1929), officer vid art. 1873, överste och
reg.-chef 1903,
brigadgeneral 1907,
divisionsgeneral 1911
och marskalk av
Frankrike 1916. F.
vann tidigt inträde
i generalstaben, var
1895—1903 lärare i
strategi och tillämpad
taktik vid École
su-périeure de guerre
och 1907—11 chef för
nämnda högsk. 1912
blev F. chef för 8:e
och 1913 för 20:e armékåren, vilket befäl han
innehade vid krigsutbrottet 1914. Omedelbart
före Marneslaget erhöll F. befälet över den
nybildade 9:e armén, som insattes mellan 4:e och
5:e arméerna i frontlinjens mitt, och lyckades
•/# vid Fère-Champenoise och Saint-Gond hejda
tyskarnas framryckning. Efter att i okt. s. å.
jämte den engelska armén i Flandern
framgångsrikt ha motstått tyskarnas anfall blev F.
i juni 1915 chef för n. armégruppen och ledde
denna under Somme-offensiven 1916. F., som
i okt. s. å. nådde pensionsåldern och av de
styrande i Frankrike på gr. av sin ålder och
kanske även sina klerikala åsikter icke ansågs
böra ifrågakomma till generalstabschefsposten,
placerades i stället ss. chef för Bureau d’études
des grandes questions interalliées men kallades
redan 15/s 1917 till den nu ledigvordna
befattningen ss. generalstabschef efter Pétain. I
nov. s. å. blev han led. av de allierades högsta
krigsråd. Efter den stora tyska våroffensiven
1918 var det till stor del på gr. av F:s energi
och segervisshet, som ett fullständigt
sammanbrott för ententmakterna undveks, och då
behovet av ett enhetligt överbefäl på den franska
krigsskådeplatsen alltmera gjorde sig gällande,
blev F. u/t s. å. utnämnd till högste befälhavare
över samtliga ententmakternas stridskrafter på
västfronten. 18/t igångsatte han sin stora
motoffensiv och efter den segerrika
framryckning-en mellan Somme och Avre 8/s var tyskarnas
motstånd definitivt brutet. Efter
vapenstilleståndets inträdande n/it s. å. var F. ordf, i
va-penstilleståndskommissionen och motsatte sig
under fredsförhandlingarna energiskt alla
lättnader för Tyskland. Sedan 1919 medl. av
Con-seil supérieur de guerre, arbetade han,
understödd av Poincaré, på att genomdriva en
beslående ockupation av Rhenlandet och
bro-huvudena på h. Rhenstranden, och ss. teknisk
militär rådgivare åt de allierade regeringarna
fordrade han Tysklands så gott som fullst.
av-väpning. Han var under hela sin återstående
livstid en bestämd motståndare till alla
eftergifter åt Tyskland och sökte i det längsta hindra
ockupationsområdets utrymmande. 20/s 1929
avled F. och bisattes under stora
högtidligheter i Invaliddomen vid sidan av Turenne och
fyllde därmed den sista tomma platsen i denna
byrggnad. F. var sedan 1919 medl. av Franska
akad. F. har utg. ”Des principes de la guerre”
(1903), ”De la conduite de la guerre” (1904),
”La bataille de Laon” (1921). F:s ”Préceptes
et jugements” utgåvos 1929 av A. Grasset, hans
”Mémoires” i 2 bd 1931. — Litt.: A. Grasset,
”Le maréchal F.” (1919); A. H. Atteridge,
”Marshal F. F.” (s. å.); R. Recouly, ”F., le
vainqueur de la guerre” (s. å.) och ”Mémorial
de F.” (1929). E.Bz.
Fock, det understa råseglet (bred-f.) på ett
fartygs förligaste mast, f o c k m a s t e n, el.
del största seglet vid den förligaste masten å
snedseglare el. båtar med mer än en mast,
F.-mastens och f:s tackling benämnes med ordet
f. framför huvudordet, t. ex. fockrå, fockvant,
fockebolin, fockegigtåg. F. kallas även det
segel (stag-f.), som löper på f.-staget. ll.S-k.
Fock, urspr. från Westfalen stammande ätt,
varav en medl. överflyttade till Estland och
blev stamfar för en vittutgrenad släkt. 1651
blevo fyra bröder, söner till estniska lantrådet
Hans F. (1575—1640), naturaliserade sv.
adelsmän. Från den adliga ätten, som alltjämt
fortlever, ha utgrenat sig tre friherrliga ätter.
Fn grundades av landshövdingen i Älvsborgs
län Gustaf F. (d. 1725), som själv slöt sin
ätt. En annan grundades av landshövdingen
i Skaraborgs län Jakob Constantin F.
(1724—1803), till vars ättegren nedannämnde
F. 2) hörde, liksom ock majoren Johan
Henrik F. (1753—1817), utflyttad till
England, där han upptog namnet Robeck; en
ättling av den sistn. är John Michaelde
— 883 —
— 884 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
