Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdräkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKDRÄKTER
för män, med knäppningen i sidan (Unnaryd),
och för kvinnor, med axelremmar fästa med
söljor (Dalarne). 1400-talets dammod torde
Livstycke från Gagnef med hängslen och
snör-maljor.
vara förebilden för Vingåkers- och
österåkers-kvinnornas dräkt med det korta livstycket med
vidsydd rynkad kjol. Senmedeltidens och
främst renässansens högreståndsdräkter, sådana
de buros i Tyskland och Nederländerna och
väl även i Sverige, ha bidragit med de smala
förklädena — de bredare kommo på
1700-talet —, den ytterst vanliga och ännu i ;Dalarne
brukade goffrerade kjolen, den vanl. svarta,
rynkade el. rundskurna axelkappan (Vingåker,
Unnaryd), Orsa- och Moradräktens lösa
halskrage av egendomlig form, de vid bältet
hängande handskarna, de snörda livstyckena,
mansskjortans form med hög rynkad krage
(bruket att fästmön sydde brudgumsskjortan
var medeltida), många av de mest utpräglade
kvinnliga huvudbonaderna, ss. de skånska
klutarna, som hade besläktade former i Småland
och Blekinge, Vingåkers och Österåkers dubbla
huvudbonad med en hög lindad valk, omknuten
av genomskinligt vitt tyg, med enklare
paralleller i andra landskap, Leksandsmössan och
andra av liknande form. Renässansen anses
också ha i sv. f. infört (genom hovfolkets
kläder) den starka färgskalan med särskild
förkärlek för rött och grönt. De vida mansbyxor,
som bevarats el. blott omnämnts från flera
trakter (Unnaryd, Ingelstad, märk namnet
”pludderböjser”, se Byxor), äro från
senrenässansen. Ett slags långbyxor av gammalt
allmogesnitt bars i Vingåker. Ingelstads
mans-rock (se färgpl.) är en lätt igenkännelig
1600-talsmodell, som snart nog fick ersättare i
modernare former. Annars bära f. ej många tidiga
1600-tals-drag, medan den karolinska tiden och
rokokon införde många nyheter; i
mansdräkten bortlades nästan överallt de vida
knäbyxorna, och de snäva kommo i stället, västen
ändrade småningom form och fick skört samt
knappar i st. f. hakar och hyskor, bakstycket
började göras av enklare tyg, detta senare i
samband med införandet av långrocken.
Hat
ten kom i bruk i st. f. el. vid sidan av äldre
mössformer. Vita el. kulörta, knutna
halsdukar började begagnas. — Svenska dräkten
(se d. o.) har satt spår i Skåne. — I
kvinnodräkten uppträda de skörtförsedda livstyckena
och koftliven av borgerlig 1700-talsform,
vidare de på längden randade kjolarna.
Kjolen syddes nu alltmer sällan efter medeltida
bruk fast vid livet. Bindmössans (se d. o.) allt
starkare utbredning samt vissa hattformer till
böra även tiden. — Empiren, som så helt
revolutionerade modedräkten, satte även starka
spår i f., framför allt i mansdräkten. Den
korta jackan kom i bruk. Både denna och det
tilltagande bruket av påsydda revärer,
klädesbesättningar, knapprader och stickningar få
anses som inflytanden från soldatuniformerna,
ä\enså trol. den allt vanligare
sammansättningen blå rock och gula byxor. Fracken inkom
snart även i f., likaså långbyxorna och
cylindern. I kvinnodräkten märks empiren mera i
detaljer än i snitt. Starkast har Blekinge
influerats, men även Skåne. 1800-talets tillskott var,
utom det rent negativa, att f. alltmera
bortlades, att som verklig f. införa hel klänning av
ett snart som f. standardiserat och länge
behållet 1830-tals snitt med gigotärm (Uppland,
delar av Skåne m. fl.). Här och där tillkommo
stickade koftor, vilka på ett naturligt sätt
anslöto sig till så urgamla f. som vissa skånska
och dalska. Ännu på 1800-talets slut
förändrades somliga daldräkter, ehuru helt i
gammaldags anda, utan direkta modeinfluenser.
Materialet i f. har varit mycket växlande med
en långsam, ehuru ej överallt likformig
förskjutning från hemberedda skinn och tyger till
köpvaror. Hemslöjden levererade länge det
mesta av vardagsdräkten, medan festdräkten
tidigare rönte behov av köpta tyger: kamlott,
kalmink, yllesatin, sammet och plysch, siden
och kattun till livstycken, siden och finare bom
ull till förkläden och schaletter, kattun och
siden till mössor, siden- och sammetsband till
allehanda prydnader, besättningar och
kant-ningar, småningom även fint köplärft,
sockerduk och bomull till de vita överdelarna. Även
kjolarna gjordes här och där av köptyg. I
mansdräkten bereddes skinnet till byxorna i
vissa trakter ännu på 1890-talet i hemmen;
hemvävda tyger till vardagsdräkterna vävas
ännu i dag t. ex. i Uppland. Hattar,
silkedukar o. d. voro givetvis alltid köpvaror. —
F. syddes delvis i hemmen, men mansdräkten
väl i de flesta trakter av socken- el.
byskräddaren. Dennes ofta på vandring och i staden
förvärvade skicklighet bidrog säkert till
införandet av modenyheter, trots ofta strängt
fastställda modeller.
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
