Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets park, folkparker - Folkets röst - Folkets tidning - Folketymologi - Folkfrisinnade partiet - Folkförbundet - Folkförsamling - Folkförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKETS RÖST
taga F:s intressen har skapats ett gemensamt
organ, F:s centralorganisation,
tidigare med säte i Eskilstuna, sedan 1930 i
Stockholm. Centralorganisationen bildades 1905 och
omfattar numera 132 F. De skånska F. ha
emellertid i regel icke anslutit sig utan ha
skapat en egen organisation, som omfattar de 10
största parkerna. 14—16 teatersällskap,
därav 4 lyriska, besöka varje sommar parkerna.
Åtskilliga ledande teatersällskap ha varit
knutna till F., bl. a. Skådebanan från 1911, Karin
Svanströms 1914—23, Vilhelm Olins från 1917
och Allan Rydings från 1920. Antalet
teaterföreställningar är i regel c:a 1,000 pr år, och
i arvoden till sällskap och enskilda artister
utbetalas o. 1 mill. kr. Parkrörelsen har erhållit
statsmakternas stöd genom anslag av
lotterimedel (1927 200,000 kr. och 1929 75,000 kr.), vilka
medel emellertid endast få användas för
bygg-nadsändamål. Teaterverksamheten erhöll
understöd av lotterimedel första gången år 1930
med 25,000 kr. F. n. ha c:a 75 av de anslutna
parkerna egen scen, därav 22 med tak över
åskådarplatserna. Sedan 1915 utgives av F:s
centralorganisation tidskr. ”Folkparken”. T.E-r.
Folkets röst, Stockholmstidn., som utgavs
1849—61 av hovrättsnotarien Franz Sjöberg.
Demokratisk till sitt program, ägnade den sig
mest åt att tillfredsställa skandalhungern och
drabbades därför av ett flertal tryckfrihetsålal.
Särsk. bekant är den pöbelmässiga kampanjen
mot ”Aftonbladet” och dess huvudmän Hierta
och Almquist. Bland dess medarbetare voro
M. J. Crusenstolpe och tecknaren J. G.
Wahlbom. A.W-n.
Folkets tidning, tidn. i Lund, utg. 1856—91
av Christian Bülow, 1891—1920 av Waldemar
Bülow (se dessa). 1920 förenades ”F. t.” med
”Skånetidn. Dagen”, som upphörde 1921. H.E.
Folketymologi’ kallas den ombildning el.
förändring, ett ord undergår på gr. av
(ovetenskaplig) etymologisk anslutning till ett annat,
varmed det språkhistoriskt icke, åtm. icke di
rekt, sammanhänger; även om det sålunda
förändrade ordet. F. drabbar vanl. ordformen,
t. ex. handkamrat för en camarade, ryggmatist
för reumatism, svampinjon för champinjon-,
men även betydelsen, t. ex. petimeter till petig
el. dial. aktiv i betydelsen ”aktsam”, talang i
betydelsen ”lätthet att tala”. F. förekommer
oftast i lånord och uppträder sålunda, ss. de nyss
nämnda, i sht i bygdemålen och inom de
bredare samhällslagren. Somliga ha dock
uppstått inom el. trängt in i riksspråket, t. ex.
budget (då det uttalas som en sammansättning
av bud och get), följetong (fra. feuilleton), till
följa och väl även tång (jfr plur. följetänger
jämte -tonger), el. sidvördnad för si-, ungkarl
av ungkar, en ombildning av junker. Stundom
kan den etymologiska anknytningen vara
riktig, t. ex. saltpeter för salpeter (sv. salt och lat.
sal utgå från samma stam sald-). Ss. f. kunde
man också räkna i språket inkomna, felaktiga
övers, av främmande ord, t. ex. spetsglans (ty.
Spiessglanz) el. talesättet ont krut (o. s. v.) av
ty. Unkraut (ogräs). I inhemska ord
uppträder f. ofta i ortnamn, t. ex. Nöbbelöv för
Nöb-bele, Torshälla för l’orsharg el. sjönamnet
Boseken jämte det vanliga och riktiga Rusken.
F. är stundom svår alt skilja från och bör ej
förväxlas med den medvetna eufemistiska
förändringen (se E u f e m i s m), t. ex. Dinge (l) vik
för Dyngevik, el. den likaledes medvetna
ordleken (t. ex. å-vi-dö för eau-de-vie och väl även
inne-för-maten för informatorn el. lättsinsiat
för licentiat). — Litt.: A. Noreen i ”Spridda
studier, 1 (1895); K. Nyrop, ”Ordenes Liv”, 3
(1926). E.H.
Folkfrisinnade partiet, se Frisinnade
folkpartiet och Frisinnade
Lands-föreningen.
Folkförbundet. 1) Se Nationernas
förbund.
2) Sv. politisk organisation, se Svenska
folkförbundet.
Folkförsamling, sedvanlig benämning dels
på den med politisk myndighet och
beslutanderätt utrustade delen av folket i den forntida
stadsstaten, dels även på det sammanträde, där
denna makt utövades, beslut fattades, statens
ämbetsmän valdes o. s. v. E.Spr.
Folkförsäkring, även kallad ”liten
försäkring”, benämnes i Sverige livförsäkring i dess
efter arbetarklassens särskilda förhållanden
anpassade form. Motsatsen är den s. k.
slåndspersonförsäkringen (se d. o.), även
kallad ”stor försäkring”. Från sistn. skiljer sig
f. genom sina lägre försäkringssummor; medan
medelförsäkringssumman för
ståndspersonförsäkringen vid 1930 års utgång i Sverige var
c:a 2,800 kr., utgjorde den för f. endast c:a 1,000
kr. Beträffande valet av försäkringssätt
utmärker sig f. i regel för kortare
försäkrings-tid (tidigare utfallande försäkringssummor) än
annan livförsäkring och avslutas sålunda i re
gel ss. s. k. blandad liv- och kapitalförsäkring.
Premiebetalningssättet är särsk. anpassat efter
arbetarklassens villkor med inbetalning
veckovis el. månadsvis. Såväl genom de korta
premiebetalningsterminerna som genom de små
försäkringssummorna bli
förvaltningskostnaderna vid f. jämförelsevis höga, varför
premierna vid f. äro väsentligt högre än vid
ståndspersonförsäkringen. — F. bedrives i Sverige
närmast av livförsäkringsbolagen ”De
Förenade”, ”Folket”, ”Framtiden” och ”Trygg”, vilka
— 947 —
— 948 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
