Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkhögskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKHÖGSKOLOR
i Everöd (se dessa) 1867 väckte förslag om
upprättande av ungdomsskolor, närmast tänkta
som högre folkskolor efter annan plan än den
eljest gällande. Samtidigt gjorde emellertid
red. för Aftonbladet, d:r Au g. Sohlman,
den sv. allmänheten bekant med f. i Danmark,
dels genom föredrag inom den skandinaviska
”Nordiska nationalföreningen”, dels genom en
serie korrespondensart. av tidn.s till Danmark
utsände medarbetare, O. V. Å 1 u n d.
Härigenom föranleddes folkbildningsvännerna på
landsbygden att inrikta sina strävanden på
upprättandet av f. Föreningar bildades bland
lantmän för ändamålet, och så kunde i nov.
1868 3 f. öppnas: Vilan i Malmöhus län,
önnestads i Kristianstads län och H
er-res t a d s (sedermera flyttad till Lunnevad)
i Östergötland. Den sistn. tillkom genom direkt
initiativ av Sohlman under samverkan med
riksdagsman Jonas Andersson i
Häcke-näs. 1869 upprättades en f. i Blekinge, och
under 1870-talet 23 skolor, av vilka dock några
nedlades. Då de första f. fyllde 25 år, var
antalet skolor 26, efter ytterligare 25 år 52;
f. n. finnas 54. Att antalet under senare åren
ej ökats mera, beror närmast därpå, att
riksdagen av statsfinansiella skäl uttalat sig för
största varsamhet ifråga om statsbidrag till
nya skolor.
De flesta sv. f. ha upprättats genom för
ändamålet bildade föreningar. I några län ha
skolor tillkommit genom vederbörande
landsting, och efter hand ha allt flera övertagits
av dessa, så att numera omkr. hälften har
landsting till målsman. De övriga tillhöra
föreningar el. stiftelser. — Liksom i Danmark
fick f. i Sverige från början utveckla sig i stor
frihet. I vårt land saknades visserligen den
resonansbotten för rörelsen, som
grundtvig-ianismen och språkkampen utgjorde i
Danmark; den sv. f. ställde sig mera på en
medborgerlig och allmänt kulturell linje. Men
genom de första banbrytarnas insats av
hänförelse och uppoffrande intresse kom den dock
att få över sig en starkt ideell prägel. Bland
dem, som utformat den sv. f. i dess första
tider, må särsk. nämnas Leon. Holmström
å Vilan samt P. A. Gödecke vid
Östergötlands, sedermera Nerikes f.; av de något yngre
T e o d, Holmberg i Tärna, H. O d h n e r
i Lunnevad och G. A. A 1 d é n i Södra Vi (se
dessa).
Redan 1872 kommo f. i åtnjutande av ett,
till en början visserligen blygsamt
statsunderstöd Någon egentlig kontroll över skolorna
förknippades icke härmed. Först 1912 beslöt
riksdagen att tillsätta en inspektör,
varjämte skolorna, sedan en särskild överstyrelse
för folkundervisningen inrättats, blevo ställda
under dennas inseende. Skolöverstyrelsen har
bl. a. att vid tillsättande av föreståndare och
lärare med fast anställning yttra sig över de
sökandes lämplighet, och skolstyrelserna kunna
till nämnda befattningar ej antaga andra än
sådana, som överstyrelsen förklarat lämpliga.
I samband med höjning av statsbidraget samt
bestämmeser om lärarpersonalens avlöning,
varom beslut fattades vid riksdagen 1919,
utfärdades en stadga för f., vilken i allt
väsentligt utgjorde en sammanfattning av vid
dessa skolor utbildad tradition. I denna stadga
angives f:s syfte vara ”att åt vuxen ungdom
meddela allmän och medborgerlig bildning,
varvid en väsentlig vikt skall läggas vid en
väckande, till personligt tankeliv och sedlig
styrka fostrande undervisning och särskild
hänsyn tagas till att eleverna lära känna sin
bygd och sitt land, dess historiska utveckling
och nuv. samhällsförhållanden, dess andliga
och materiella hjälpkällor. Så långt med dessa
syften är förenligt, bör undervisningen
därjämte ha till uppgift att bibringa eleverna
sådana praktiska kunskaper och färdigheter,
som kunna giva dem ökad duglighet för deras
levnadsyrke”. Ss. obligatoriska
undervisningsämnen angivas modersmålet och dess
litteratur, historia, samhällskunskap, geografi,
matematik, naturlära med hälsolära samt sång
och gymnastik el. andra kroppsövningar.
Utom dessa ämnen förekomma allmänt bokföring
och linearritning för manliga elever samt för
kvinnliga slöjd och hushållsgöromål. Enstaka
skolor ha även någon undervisning i
lant-bruksämnen. Stadgan lämnar inga
föreskrifter ang. lärokurser och undervisningsmetoder.
I sistn. avseende använder man vid den sv. f.
alltjämt det muntliga föredraget, dock i
mindre utsträckning än i den danska; man har från
början lagt en viss vikt vid inhämtande av
kunskaper och fordrat eget arbete av eleverna.
Det sistn. äger numera ofta rum i
studiecirkelns former el. genom laborationer o. d. De
flesta f. ha även i sin undervisning organiskt
infogat bibliotek. I allm. har man det så
ordnat, att eleverna kunna bo och intaga sina
måltider på skolan. — Flertalet f. ha
arbetsåret uppdelat i en huvudkurs (vinterkurs) på
21—24 veckor samt en fristående kvinnlig kurs
(sommarkurs) på 13—16 veckor. Ett
mindre-tal skolor ha endast huvudkurs. Vinterkursen
var från början avsedd för endast manliga
elever, men numera äga vid de flesta skolorna
även kvinnliga tillträde till densamma. Mer
än hälften av f. ha inrättat en andra årskurs,
som meddelar fördjupad undervisning inom
vissa av första årskursens läroämnen samt för
— 955 —
— 956 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
