Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fonetiska bokstäver - Fonnesbech, Christen Andreas - Fonograf - Fonografi - Fonogram - Fonola - Fonolit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONNESBECH
sig till ett alfabet, som är skapat särsk. med
tanke på detta språk el. denna grupp av språk
(t. ex. sv. landsmålsalfabetet el. det alfabet,
forskare i finsk-ugriska språk pläga begagna),
än anlita ett fonetiskt alfabet, som kanske passar
bra för ett annat språk men mindre bra för just
det språk el. den grupp av språk, som
intresserar dem. Lika litet är det att förvåna sig över,
att de s. k. internationella fonetiska alfabet,
som nu finnas, ha sina stora brister trots
alla ansträngningar, som gjorts och göras för
att avhjälpa den svårighet för samarbete på
ljudlärans områden, som ligger i att så många
varandra ganska olika fonetiska alfabet äro
i bruk. Det f. n. mest kända av de
internationella fonetiska alfabeten är det, som
användes av den 1886 grundade föreningen
Association phonétique internationale, vars med detta
alfabet helt tryckta tidskr. heter ”la mutra
fonetik”. O.Gj-n.
Fo’nnesbech [-bäk],ChristenAndreas,
dansk politiker (1817—80). Son till förmögna
föräldrar, urspr.
jurist, från 1843
godsägare, duktig som
lantbrukare,
innehavare av flera
kommunala förtroendeuppdrag, var F. 1858
—72 medl. av
Folke-tinget, 1874—80 av
Landstinget. F. var
en vek, men älskvärd
underhandlare- och
medlarenatur utan
fast politisk
överty
gelse. Med bondevännernas hjälp valdes
den urspr. partilöse F. till referent för
finanslagsutskottet men slöt sig på 1860-talet
till högerns godsägargrupp och kallades av
Frijs (se denne) 1865 till finansminister, av
Holstein (se denne) 1870 till inrikesminister.
F. genomdrev åtskilliga järnvägslagar samt
arrendelagen av 1872, varvid han emellertid —
utan att vinna vänstern — kom i konflikt med
Landstingets godsägare, överskattade sin egen
förmåga, bildade han dock ministär 1874, men
gick ej i land med uppgiften; 1875 lämnade
han plats för Estrup (se denne). Fl.D.
Fonogra’f (till grek, fone’, ljud, och gra’fein,
skriva), en apparat, medelst vilken ljud kan
upptecknas (magasineras) för att sedan
reproduceras. Den första f. uppfanns 1877 av Edison
och bestod urspr. av en cylinder (vals),
beklädd med stanniol. Cylindern var vridbar kring
sin egen axel och kunde samtidigt förskjutas
i axelns riktning, så att ett stift, som var fast
anbragt, på valsen följde en skruvlinje. Längs
denna var en skåra inskuren i valsen.
Stiftet var förbundet med en elastisk membran,
som bragtes i svängningar av det intalade
(insjungna etc.) ljudet, varvid samtidigt valsen
fick rotera med konstant hastighet. Lät man
stiftet åter följa skruvlinjen, erhölls en
reproduktion av ljudet. Denna f. har senare
förbättrats, och den moderna grammofonen (se
d. o.) är i själva verket en fullkomnad f. —
På helt andra principer bero den av V.
Poul-sen (1900) konstruerade telegrafonen (el.
telefonografen), den av E. Ruhmer
(1901) uppfunna fotografonen och den
s. k. elektrolytiska f. (W. Nernst, R. v.
Lieben). Vid den förstnämnda föres en
elekt-romagnet, inkopplad i en strömkrets, som
innehåller en mikrofon, längs en ståltråd och
åstadkommer i denna en ojämn magnetisering,
vilken kvarstår och när elektromagneten åter
föres längs tråden, nu kopplad till en
hörtelefon, inducerar strömmar, som återge det i
mikrofonen intalade ljudet. Vid fotografonen
el. fotografofonen avbildas en s. k. talande
ljusbåge (se d. o.) medelst en cylinderlins på
en rörlig fotografisk film, så att en ljuslinje
bildas, som är vinkelrät mot filmens
rörelseriktning. Härvid fås efter framkallning en med
det intalade ljudet varierande svärtning längs
filmen. Vid reproduktionen föres filmen med
samma hastighet förbi en smal spalt, likaledes
vinkelrät mot rörelseriktningen. På ömse sidor
av spalten placeras en ljuskälla, resp, en
foto-elektrisk cell, vilken senare inkopplas i en
strömkrets med en hörtelefon, i vilken det
intalade ljudet noggrant återgives. Den
elektrolytiska f. grundar sig på användning av den
elektrolytiska polarisationen. N.R-e.
Fonografi’, se L j u d s k r i f t.
FonograTn, uppteckningen av det med en
fonograf (se d. o.) intalade ljudet. Vid den
Edisonska fonografen utgöres f. av den
preparerade valsen, vid den Poulsenska av den
mag-netiserade tråden. N.R-e.
FonoTa, mekanisk spelapparat, som skjutes
fram intill klaviaturen på ett piano och, driven
medelst trampning av två pedaler,
självverk-samt slår an tangenterna. Medelst särskilda
handtag kunna tempo och styrkegrad efter
behag skiftas av spelaren. En liknande
apparat är pianolan. Se Mekaniska
musikinstrument. F.S-l.
Fonoli’t (till grek, fone’, ljud, och lithos,
sten), en yngre eruptiv bergart av grå till
grön-svart färg, vanl. förekommande ss.
vulkankupper, består av nefelin el. leucit samt augit och
sanidin (vid porfyrisk utbildning). F. har ofta
mandelstensstruktur med riklig förekomst av
— 1027 —
— 1028 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
