Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosforförgiftning - Fosforister - Fosforit - Fosforkoppar - Fosforlevertran - Fosfornekros - Fosforos - Fosforoxiklorid - Fosforsalt - Fosforseskvisulfid, Fosforsyra, Fosforsyreanhydrid, Fosforsyrlighet - Fosfortändstickor - Fosforväte - Fosgen - Fosie - Foslie, Mikael - Fosnes - Foss - Foss, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFORISTER
fosfor ingår i arbetsmaterialet, framförallt i
tändsticksfabriker. Giftet utgöres här av
fosforångor. Härvid uppträda, ofta först efter år,
benförtjockningar på underkäken, i vilka
senare varbildningar uppkomma (se Benröta),
som kunna föra till avdöende och bortstötning
av stora delar av benet (fosfornekros).
Under kirurgisk behandling kan en läkning
ske, men först och främst måste man tillse,
att patienten icke vidare utsättes för de
giftiga fosforångorna. T.H-n.
Fosforister, benämning på de sv.
nyromantikerna, särsk. på den Uppsalakrets, som med
Atterbom i spetsen utgav tidskr.
”Phospho-ros” (varav namnet), och på de förf., som
senare slöto sig till den. Motståndare till denna
riktning brukade namnet för att beteckna förf.,
som skrevo dunkelt och svulstigt. A.W-n.
Fosfori’t, miner., geol., är eg. en amorf, oren
form av mineralet apatit, oftast förorenad av
kolsyrad kalk, vanl. förekommande som
ansenligare lager av bergart, i allm. härrörande från
djurorganismer. F. har mycket stor betydelse
som råämne för framställning av
fosforföreningar och konstgj’orda gödningsämnen (i
denna bemärkelse benämnes f. oftast fosfat,
se d. o.) och brytes för detta ändamål i stor
skala. De förnämsta producenterna av f. äro
Nordafrika, där stora lager av f. finnas på
gränsen mellan krita och tertiär, samt U. S. A.,
som i Florida har betydande f.-lager av
oli-gocen ålder. På dessa ställen är f. marina
bildningar från grunt vatten, medan åtskilliga
rika förekomster av f. på oceaniska öar ha
uppkommit på land genom en kemisk
omsättning av fosforsyran i fågelexkrementer (guano)
med den kolsyrade kalken i kalksten. K.A.G.
Fosforkoppar se Fosforbrons.
Fosforlevertran, se F i s k o I j a.
Fosfornekros [-å’s], se
Fosforförgiftning.
Fo’sforos (grek. Fosfo’ros, ljusbringaren,
motsvarande lat. Lu’cifer), grek, myt.,
morgonstjärnan (aftonstjärnan: He’sper os, se d. o.), enl.
He-siodos son till Eos och Astraios el. Kefalos;
tävlade med Afrodite i skönhet och kallades därför
ofta Afrodites stjärna. Jfr Venus. W.N.
Fosforoxiklori’d, se F o s fo r.
Fosforsalt, sekundärt
natriumammoniumfos-fat NaH4NHPO4 + 4 H2O, användes vid analys
på torra vägen. Vid upphettning övergår f. i
natriummetafosfat, vilket löser många
metalloxider under bildning av karakteristiskt färgade
föreningar. Lj.
Fosforseskvisulfi’d, Fosforsyra,
Fosforsyre-anhydri’d, Fosforsyrlighet, se Fosfor.
Fosfortändstickor, tändstickor, i vilkas
tänd-sats gul fosfor ingår, uppfunnos i början på
1800-talet, sedan fosforns egenskap att tända
genom friktion blivit känd. Tändsatsen i de
första f. bestod av gul fosfor, kaliumklorat och
svavel med gummi arabicum som bindemedel.
Den förbättrades i flera repriser, t. ex. genom
utbyte av kaliumkloratet mot en blandning,
vanl. bestående av mönja, brunsten, salpeter,
svavelantimon, magnesia och krita i olika
proportioner, varjämte det dyrbara gummit
ersattes med lim el. dextrin. Samtidigt minska
des fosforhalten från ursprungliga c:a 20 °/o
ända ned till 5 °/o. På gr. av den gula
fosforns stora giftighet (dödlig dosis 5—10 cg.)
och de genom f:s användning ständigt ökade
förgiftningsfallen och eldfaran genom f:s
lätt-antändlighet förbjöds i de flesta kulturländer
efter hand all försäljning av f., här i Sverige
sedan % 1901. Jfr Tändstickor. C.-A.N.
Fosforväte, se Fosfor.
Fosge’n, COC12, framställes av klor och
koloxid vid närvaro av aktivt kol som katalysator.
F. är en gas, som vid + 8° C. kondenseras till
en färglös vätska. Tekniskt användes den som
utgångsmaterial för framställning av ett flertal
organiska föreningar, färgämnen och läkemedel.
F. är mycket giftig och räknas till en av de
farligaste stridsgaserna (se d. o.). Lj.
Fosie, till Vi 1931 s:n och municipalsamhälle
i Oxie hd, Malmöhus län, s. ö. om Malmö,
numera inkorporerade med denna stad. Vi 1930
hade F., vars areal var 12,27 kvkm., 7,279 inv.,
varav 4,097 bodde i municipalsamhället. J.C.
Foslie [få’sli], Mikael Heggelund, norsk
botanist, algolog (1855—1909), ägnade sig först
åt handelsrörelse, var därefter
telegraftjänsteman men drogs snart över till botaniken och
blev 1885 konservator vid museet i Tromsö,
1892 vid Videnskabsselskabet i Trondhjem. F
har utg. ett stort antal arbeten över
havsalger-nas systematik och ss. erkänd auktoritet, särsk.
på kalkalgernas område, gjort bestämningar av
dylikt material från flera vetenskapliga
expeditioner. O.Gz.
Fosnes, hd i Nord-Tröndelag fylke, Norge,
vid yttre delen av Folla, n. v. om Namsos;
588,72 kvkm.; 1,115 inv. (1930). S.
Foss, s:n i Tunge hd, Göteborgs och Bohus
län, innanför Gullmarsfjordens innersta vikar;
94,90 kvkm., därav 94,oi land; 4,204 inv. (1931),
därav c:a 2,000 vid Munkedals (se d. o.) bruk
och stationssamhälle; 22,86 kvkm. åker (1927;
24,4 °/o av landarealen), 29,os kvkm. skogsmark.
Egendomar: Torreby, Brevik, Saltkällan,
Smedberg m. fl. — Pastorat: F. och Håby,
Vikornas s. kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Foss, M a 11 h i a s, dansk biskop (1627—83),
f. i Lund, där han studerade och efter treårig
utrikes bildningsresa blev skolrektor 1653 och
— 1143 —
— 1144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
