Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fossila spår - Fossila växter - Fossilisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSSILA VÄXTER
Miocena trädstammar. Fossila skogen,
Yellow-stone nationalpark.
behålla intryck av spåren av de organismer,
som färdas fram på dem. Om dessa intryck
torka och ett nytt lager av sediment med
något avvikande konsistens, beroende på olikhet
i halten av leriga och sandiga beståndsdelar,
lagras däröver, kan denna olikhet vara
tillräcklig, för att skiktytan lätt skall lossna och
de spår, som intryckts i densamma, blottas.
Allt efter djurens rörelsesätt äro spåren olika;
av gående el. hoppande djur finnas ofta
mycket välbevarade intryck av fotterna och
stundom även av svansen, medan krälande och
krypande djurs spår äro mindre tydliga. —
Ett slags spår, som särsk. uppmärksammats
Spår av Dinosaurus. Avtryck.
och till en början tyddes som växtlämningar,
äro släpspår av föremål, som passivt släpats
längs bottnen och stranden. Dessas ursprung
påvisades experimentellt 1873 av A. G. Nathorst
(se Eophyton). Studiet av f. s. har
stundom varit av stor betydelse, i det att man
genom dem fått en mera ingående kännedom om
fotens byggnad och djurets förflyttningssätt,
än vad det fossila skelettet kunnat giva. Vidare
har man funnit spår av ryggradsdjur i avlag-
Släpspår (Eophyton) i kambrisk sandsten.
Lugnås, Västergötland.
ringar, där eljest inga rester av dylika
anträffats (se C h i r o t h e r i u m). Slutl. har
man kunnat identifiera en del spår ss.
tillhörande bestämda djurgrupper (se I g u a
nodon). Kännedomen om f. s. har utbildats
ss. en särskild gren inom paleontologien, i c
h-n ologi (grek. ichno’s, spår). K.A.G.
Fossila växter, se Fossilisation och
Paleofytologi.
Fossilisation [-Jo’n] är inbegreppet av de
omvandlingsprocesser, varigenom en organism
el. en del av en sådan övergår till fossil (se
d. o.). I allm. förstöras vid organismens död
genom förruttnelse alla dess mjuka delar, och
endast de av oorganiska ämnen, kolsyrad kalk
etc., bildade skal- el. skelettdelarna bli beva
rade i mer el. mindre förändrat skick. — Om
en organism under fullst. utestängande av
luften inbäddas i ett ogenomträngligt ämne, kan
den bevaras med helt bibehållen kroppsform
(t. ex. insekterna i bärnstenen, se d. o.), ehuru
ej någon organisk substans finnes kvar. De
i is infrusna döda kropparna av mammut (se
d. o.) i Nordsibirien äro så väl bibehållna, att
deras mjukdelar kunnat anatomiskt
undersökas med samma metoder som friskt material.
På ett liknande sätt kunna kadaver bevaras i
jordvax (se d. o.), asfalt (se A s f a 11 s j ö a r)
etc.; särsk. omtalas noshörningar funna-i
jordvax vid Boryslaw i Ostgalizien. Analog
härmed är omvandlingen av djurkroppar till
lik-vax (se A d i p o c i r e). — Under stark
uttork-ning kan ett kadaver skrumpna till en mumie;
detta förekommer i sht i ökenklimat, och
stundom kunna dylika mumier lämna avtryck,
som mycket noga återge fossilets form och
skulptur, t. ex. Trachodon (se d. o.) bland
— 1147 —
— 1148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
