FOSTERUTVECKLING urnjurkanalerna, varigenom utförsvägar för de hanliga könskörtlarna bildas. De Müllerska gångarna behövas ej utan tillbakabildas så gott som fullst. Hos de honliga individerna där- Fig. 5. Rekonstruktionsmodell av ett 3 mm. långt människoembryo. V. kroppshalvan med undantag av vissa inskjutande organ är avlägsnad. emot kvarstå de Müllerska gångarna som ut-försgångar för de i äggstocken bildade äggen. De bli till äggledare, livmoder och slida, under det att de Wolffska gångarna så gott som helt försvinna (fig. 8) — Kärlsystemet härstammar också från mesodermet. Hjärtat utbildas från pariga kärlrör (fig. 4), vilka sammansmälta i mittlinjen till ett oparigt anlag (fig. 5). Kring hjärtat utbildas från det kroppshålan beklädande mesenkymet hjärt-säcken. Slutl. uppkommer flerstädes inom mesodermets områden kroppens stödjevävnader, bindväv, brosk och ben samt den glatta muskulaturen. — Entodermet, det inre groddbladet, bildar inom fostret urtarmen. Denna utgöres till en början endast av två ficklika instjälpningar, en åt fostrets huvuddel, framtarmen, och en åt dess bakdel, baktarmen. I den mån fostrets huvud och svans Fig. 6. Embryo av människa. Längd 8,5 cm. tillväxa, förlängas dessa inbuktningar och an taga formen av ett rör, vilket genomdrager fostret i större delen av dess längd och blott i sitt mittparti till en tid genom en smal gång, gulgången, bibehåller sin förbindelse med gulblåsan (fig. 1 och 5). Först senare sker ett genombrott utåt huden, dels i fostrets huvudparti, där munöppningen bildas, dels i dess svansparti, där analöppningen uppstår. På framtarmens i halsregionen belägna del uppkomma på sidorna 4 par i det närmaste tvärställda rännformiga utbuktningar — anlagen till gälspringor —, vilka från hudpartiet mötas av liknande invikningar. Genom dessa bildningar uppkomma hos fiskar och amfibier gälspringorna. Hos högre ryggradsdjur sker icke något genombrott; gälanlagen äro här av övergående natur och försvinna snart Fig. 7. Fotografi av ett 16,5 mm. långt embryo av människa. I anslutning till det främsta gälanlaget utbildas dock bl. a. mellanörat. Från framtarmens ventrala yta uppstå tidigt två knoppar, som utväxa till rörformiga bildningar. Detta är första anläggningen av luftstrupe och lungor (fig. 5). De dela sig snart och växa vidare träd-formigt, småningom utbildande bronkialträ-den. Inväxningen sker i mesoderm, som utbildas till stödjande bindväv, brosk och glatt muskulatur inom lungan. Omkr. det hela framväxa lungsäckarna från kroppshålan och skiljas snart från denna. Ur framtarmen differentieras matstrupe, magsäck och övre delen av tunntarmarna (fig. 9). Strax nedom magsäcken utväxa knoppformiga bildningar och giva upphov till rikliga körtelförgreningar inom omgivande mesoderm. Det är levern och bukspottkörteln, som på detta sätt anläggas och utbildas (fig. 5). Från baktarmen leda nedre delen av tunntarmarna, tjock- och ändtarm sitt ursprung. Vid övergången mellan — 1163 — — 1164 —