Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI
hållbarhet minskas, den är eldfarlig och
förhållandevis dyr, men lätt och föga
skrymmande samt kan lätt anordnas i kompakta
förpackningar ss. rullfilm och filmpack
(filmblock), vilka vid sitt användande ej fordra
arbete i mörkrum. Film av acetatcellulosa är
icke eldfarlig men för dyr för vanligt bruk.
Då silverbromidemulsionen endast är känslig
för ljus med kort våglängd (blått, violett och
ultraviolett), kan den vanliga plåten icke
återgiva ett färgat föremål med den relativa
svärt-ning, som motsvarar ögat känslighet för
färgerna. Detta åstadkommes genom
sensibilise-ring med färgämnen, som icke färga gelatinet
men väl silversaltet, och därigenom göra
detta känsligt även för längre våglängder,
motsvarande grönt, gult och rött. Så erhålles med
erytrosin ortokromatiska el. i s o k r
o-m a tiska plåtar, känsliga även för grönt
och gult, med pinakrom pankromatiska
plåtar, som dessutom äro känsliga för rött.
Med andra färgämnen, t. ex. rubrocyanin, kan
känsligheten utsträckas utanför det synliga
spektrum i det infraröda. Känsligheten för
blått blir dock alltjämt störst, varför man vid
exponeringen tar bort en del blått genom att
låta ljuset passera ett gult filter, s. k. g u
1-skiva.
Den latenta bilden. Vid
exponeringen påverkas silversaltet av ljuset, så att för
varje energikvantum en silveratom frigöres.
Om denna ligger på ytan av
silverbromidkor-nel och dess läge är lämpligt i förhållande till
förut befintligt silver el. silversulfid, blir det
så förändrade kornet framkallningsbart, d. v.
s. det kan genom kemisk inverkan överföras
lill metalliskt silver. Den osynliga men
fram-kallningsbara bild, som sålunda genom ljusets
inverkan uppkommit i emulsionen, benämnes
latent bild. För uppkomst av latent bild
fordras ett visst minimum av belysning;
för-slärkes denna, blir även den latenta bilden
kraftigare, tills slutl. en minskning i
densamma inträder, vilket benämnes solarisation.
Olika emulsioner äga ej samma känslighet för
ljus och behöva därför olika långa
exponeringar; känsligheten måste därför kunna
uttryckas talmässigt, och härtill användas vanl.
n:r enl. Hurter & Driffield el. enl. Scheiner.
De förra anges under formen H & D 800 och
erhållas ur uttrycket —. (se fig. å pl.). Fig. anger
grafiskt sambandet mellan ett negativs t ä
t-h e t (logaritmen för svärtningen, d. v. s.
kvoten mellan det infallande och genomsläppta
ljuset) och exponeringen, uttryckt i
nor-malljus-meter-sek. Den rätlinjiga delen av
kurvan, utdragen nedåt, avskär exponeringen, som
av Hurter och Driffield benämnts inertia (i),
och denna kurvdels lutning är ett mått på
negativets kontrast. N:r enl. Scheiner beteckna
den med Scheinerfotometern erhållna minsta
belysning, som vid framkallning ger en
märkbar svärtning; de förkortas: 23° Sch. De två
systemen vila på olika principer, och deras
siffror kunna icke jämföras.
Negativprocessen. Den osynliga
latenta bilden i emulsionsskiktet blir synlig
genom framkallning (se d. o.), d. v. s. behandling
med ett ämne, som överför belyst silverbromid
till metalliskt silver. De ämnen, f r a m k a
11-ningssubstanser, som här komma i
fråga, äro vanl. organiska föreningar, härledda
ur bensol genom införande i bensolmolekylen
av andra atomgrupper, ss. hydroxyl, —OH, el.
aminogrupp, —NH2. Härigenom fås sådana
vanliga framkalla re som hydrokinon, HO—
CgH4—OH, och paraaminofenol, HO—C6H4—
NH2. Dessa ha sur karaktär och måste lösas
med hjälp av alkalier, t. ex. natriumkarbonat.
Luftens förstörande inverkan på badet
förhindras genom tillsats av sulfit. När
framkall-ningsbadet får inverka på den latenta bilden,
överföres den belysta silverbromiden till silver,
som i så finfördelat tillstånd, som det här
förefinnes, synes svart. Man får en bild av
ogenomskinligt silver, vilken har sin största
täthet, där det mesta ljuset inverkat och där
alltså dagrarna i föremålet motsvaras av den
starkaste svärtningen, medan skuggorna motsva
ras av genomskinliga partier; den är
negativ. Ju längre tid man framkallar, desto
mera silver avskiljes på de belysta ställena, och
desto större kontrast erhålles mellan skuggor
och dagrar i negativet. Det kan dock icke
drivas över en viss gräns, emedan då även
obelyst silverbromid övergår till metall, som då
avskiljes jämnt över hela negativet, vilket blir
gråfärgat av en silverslöja. En sådan
beslöj-ning av negativet kan även bero på, att detta
utsatts för ljus under framkallningen el. att
emulsionen undergått skadliga kemiska
påverkningar. Under hela framkallningsprocessen får
användas endast en belysning, som ej påverkar
negativmaterialet, vanl. svagt rött ljus, för
pankromatiska plåtar dock i stället blågrönt.
Starkare belysning kan användas, om man före
framkallningen låter ett bad av en
desensibi-lisator (se d. o.), ss. fenosafranin el.
pinakryp tolgrönt, inverka på plåten, varvid
ljuskänsligheten avsevärt nedsättes. Efter
framkallningen upplöses kvarvarande silverbromid
med ett fixerbad (se d. o.) av natriumtiosulfat
el. cyankalium, upplöst i vatten. Detta är
nödvändigt, emedan annars vid kopieringen
silverbromiden småningom kunde övergå till silver
och negativet därigenom helt svärtas. Det i
— 1183 —
— 1184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
