FOTOGRAFISKA HIMMELSKARTAN skiktet kvarvarande fixerbadet bortskaffas genom tvättning med vatten, varefter negativet ställes till torkning på ett luftigt dammfritt ställe; gelatinskiktet får därvid icke beröra någonting, ty då klibbar det fast. — Om negativet är för tätt, d. v. s. för ogenomskinligt, måste det underkastas försvagning, om det är för tunt, förstärkning. Försvagningen tillgår så, att negativet nedlägges i ett bad, innehållande ett lösningsmedel för silver, så att en del av negativets silver upplöses och därigenom täckningen minskas. Oftast användes Farmers försvagare, som består av natrium-tiosulfat och kaliumferricyanid, lösta i vatten. Förstärkningen avser att åstadkomma en förändring av silverfällningen, så att densamma ant. överföres i en annan, optiskt mera täckande silverförening, el. så att på dess plats i st. f. den el. tillsammans med den erhålles ett mera täckande ämne. En god metod är kvicksilverförstärkning, som tillgår så, att negativet blekes i ett bad av kvicksilverklorid, då silverbilden övergår till en blandning av sil-verklorid och kvicksilverklorur, varefter svärtas med framkallningsbad. Denna process kan upprepas, och negativet blir rätt hållbart. Svärtas med ammoniak, erhålles större täthet, men processen kan ej upprepas, och negativet hemfaller ganska snart åt förstörelse. Efter försvagning el. förstärkning följer på nytt tvättning och torkning. Den senare kan avsevärt påskyndas, om negativet genom badning i 80 °/o alkohol befrias från en del vatten. Positivprocesser. Från negativet måste sedan framställas ett positiv, ant. på glas, film el. papper. Användes ett genomskinligt underlag, erhålles ett d i a p o s i t i v, som vanl. projicieras på en skärm, t. ex. skiopti-konbilder och kinematograffilm, i annat fall en positiv kopia. För dennas framställning kan användas papper, som överdragits med ett emulsionsskikt, innehållande Ijuskäns-ligt silversalt. Genom belysning under ett negativ övergår silversaltet på de av ljus träffade ställena småningom till silver, vilket genom toning, d. v. s. behandling med guld- el. platinalösning, kan utbytas mot dessa metaller. Toningen gör bilden vackrare och håll-barare. Oförändrat silversalt bortskaffas genom fixering. Numera användes detta kopie-ringsförfarande föga, då det fordrar dagsljus el. annan mycket stark ljuskälla, utan kopiering sker på papper, överdraget med klor- el. bromsilveremulsion, som endast belyses, så att en latent bild uppkommer, varefter framkallas och fixeras som vid framställning av ett negativ. Dessa bilder bestå av silver, och äro därför svart-vita; överföres silvret genom sva- veltoning till silversulfid, blir bilden brun. Andra kopieringsmetoder använda som ljus-känsligt ämne kromater, blandade med gelatin el. gummi. Vid belysning reduceras kro-matet till kromsalt, som gör gelatinet el. gummit olösligt i vatten. Efter denna metod arbeta p i g m e n t k o p i e r i n g (se d. o.) och gummitryck (se d. o.). Det genom belysning olösliga gelatinet kan även svärtas med oljefärg, o 1 j e k o p i e r i n g (se d. o.). Modifikationer av dessa metoder, vilka utgå från en silverkopia, äro c a r b r o- och bromoljekopieringen. För streckteckningar, söm sakna halvtoner, användes b 1 å-kopiering på papper, indränkt med lösningar av ferriammoniumcitrat och ferricyan-kalium. Jfr Aristopapper, Bromsi 1-verpapper, Bromoljetryck, Gasljuspapper, Ozalidpapper, Pinatyp i, Platinotypi — Ang f ä r g f o-tografi se d. o. — Litt.: A. Hay,” Hand-buch der wissenschaftlichen und angewandten Photographie” (1921); L. P. Clerc, ”La techni-que photographique” (1926—27); J. M. Eder, ”Ausführliches Handbuch der Photographie” (3 Aufl. 1928); C. B. Neblette, ”Photography” (1931); H. Bäckström, ”Lärobok i f.” (1929). Bildsamlingar, som utkomma årl., äro ”Pho-tograms of the year” och ”Das deutsche Licht-bild” m. fl. Szl. Fotografiska föreningen bildades 1888 i Stockholm med namnet Sv. fotografiamatörföreningen, vilket dock redan följ, år ändrades till F. f., då även icke amatörer gåvos rätt till medlemskap. Föreningen sammanträder en gång i mån., anordnar utställningar och ut-bildningskurser samt äger ett fackbibi. Den utger sedan sitt bildande ”Fotografisk tidskr.”, vars namn 1917 ändrats till ”Nordisk tidskr. för fotografi”. Medlemsantalet uppgick 1930 till 339. Szl. Fotografiska himmelskartan, vanl. kallad ”Carte du ciel”, planlades i Paris 1887—88 och avser att genom fotografiska plåtar, tagna på observatorier fördelade över hela jorden, erhålla dels en stjärnkarta i stor skala, omfattande ung. 10,000 enkla kartor, på vilka alla stjärnor till ung. 14:e magnituden beräknas vara reproducerade, dels en katalog över alla stjärnor ned till ung. ll:e magnituden. De senare plåtarna böra, för att kunna upptaga alla stjärnor till denna magnitud, exponeras endast 3 till 5 min., under det att den 14:e magnituden med de använda instrumenten först kan uppnås efter minst 40 min:s exponering. Den samlade tid, som erfordras för alla dessa plåtar, är emellertid relativt kort, och dessa exponeringar äro i själva verket för Uppslagsbok. IX. ___. H85 ___ — 1186 —