Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fox, George - Fox, Charles James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOX
domsår av djup religiös oro fick han vid 23 års
ålder omedelbar visshet om Kristi närhet och
om att ”vara i
samma ande, som
fram-bragt de heliga
skrifterna”. Detta ”inre
ljus” fyllde honom
med osägbar glädje
och en känsla av
skapelsens inre enhet
och kom honom att
betrakta hög och låg
som jämlikar och att
hylla det allmänna
prästadömets idé.
Redan på 1650-talet
hade F. anhängare över hela England, som
han i sin beryktade läderkostym
genomströvade i ur och skur. Med the children of the light
(”ljusets barn”), som kväkarna (se d. o.) först
kallade sig, stod han dessutom i livlig
brevväxling. Skarp kritik, särsk. mot
kyrkoorgani-sation och prästerskap och mot förment el.
verklig formalism inom kyrka och samhälle,
skaffade honom många fiender. Vägran att gå
ed samt bristande hövlighet inför offentlig
myndighet (han duade alla och behöll hatten på)
bragte honom sammanlagt o. 6 års fångenskap i
mestadels usla fängelser. Som kväkarrörelsens
ledare företog han även resor till Holland,
Tyskland och Nordamerika. 1669 ingick F.
äktenskap med Margaret Fell till Swarthmore Hall i
Lancashire, änka efter en domare där, hos
vilken F. och hans anhängare ända från rörelsens
begynnelsetid haft skydd och högkvarter. F.
förenade med religiös originalitet och djup en
stor bibelkännedom och en kostlig humor.
Trots perioder av utpräglad extas var han en
handlingens och vardagsetikens man med starkt
sinne för det enkelt sunda och väsentliga. Hans
inflytande över människor torde dessutom ha
berott på hans tro på det ”inre ljusets”
möjligheter hos varje människa, d. v. s. hans
betonande av det positiva i religion och etik. —
F:s ”Journal”, ett av religionspsykologiens
intressantaste dokument, omfattande tiden 1650—
75, utgavs 1694 av Th. Ellwood och W. Penn
(vetenskaplig ed. 1911, utg. av N. Penney, den
s. k. ”Cambridge journal”). Som historisk källa
torde ”Short journal and itinerary journals”
(utg. av N. Penney 1925) samt F :s religiösa
småskrifter, över 300 stycken, vara mera
givande. — Litt.: Th. Hodgkin, ”G. F” (3 ed. 1906);
A. N. Brayshaw, ”The personality of G. F.”
(1919); R. Jones, ”The story of G. F.” (1922;
sv. övers. 1925). M.C.
Fox [fåks], Charles James, engelsk
politiker (1749—1806). Av politikersläkt — fa-
dern var förste Lord Holland (se d. o.);
modern, Lady Caroline Lennox, tillhörde
högadeln — erhöll F. som 20-årig säte i
underhuset, där han ställde sig på hovpartiets sida.
1770 knöts han till Lord Norths toryministär
med en befattning i amiralitetet, 1772 i
skattkammaren. Redan nu var F. beryktad för
sitt tygellösa nöjesliv, som fadern snarare
uppmuntrat än hämmat,
och en spelpassion,
som till sist
ruinerade honom; men hans
okonventionella sätt
att vara, alltid ett
hinder i hans
politiska verksamhet, var
blott utanverket till
en manlig, generös
natur, en intensiv
personlighet,
hängiven sina idéer. 1774
bröt han med
re
geringen i dess amerikanska politik och
slöt sig till den grupp inom whigpartiet, som
leddes av Rockingham; Burke blev hans vän
och politiske lärare. Härifrån daterar sig F:s
politiska karriär; han blev snart
oppositionens ledare. Den debattkonst, han utvecklade
till försvar för de amerikanska koloniernas
sak, är i engelsk parlamentshistoria omgiven
av ett nästan legendariskt skimmer. Jämte
Burke angrep han regeringens
korruptionspo-litik, ivrade för slavhandelns förbjudande och
religionstvångets upphävande men skilde sig
från denne och whigaristokraterna genom sitt
krav på vittgående parlamentsreformer —
därigenom förebådande den senare liberala
oppositionen. Efter Lord Norths fall medl. i
whigministären 1782, lämnade F. denna vid
Rockinghams död; den störtades genom F:s
oväntade koalition med Lord North, en
förbindelse, som starkt skadade F :s anseende
bland väljarna. Ministären F.-North 1783 blev
kortvarig; F:s förslag att reformera Indiens
styrelse fälldes i överhuset genom Georg III:s
intriger — konungen avskydde näml. F. på gr.
av dennes lättsinne och inflytande över
prinsen av Wales, — ministären avskedades (1783).
F, gick åter i opposition, nu mot Pitt d. y.
Djupt gripen av franska revolutionen och dess
idéer, övergavs F. under reaktionen i England
på 1790-talet av sin vän Burke och nästan hela
sitt parti. I sin politiska isolering drog han
sig undan till sitt lantställe 1797—1800, syssel
satt med historiska undersökningar och stu
dier i antikens litteratur. — Kort före sin död
blev han — efter Pitts frånfälle — utrikesmi
nister i Lord Grenvilles ministär, ”alla
talang
— 1219 —
— 1220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
