Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frænkel, Knut - Fragaria - Fragil - Fra Giovanni - Fragment - Fragmit - Fragonard, 1. Jean Honoré - Fragonard, 2. Alexandre Evariste - Fraîche, Fraîcheur - Fraikin, Charles Auguste - Fraise - Fraknói, Wilhelm - Frakt - Fraktavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAGARIA
farare (1870—97), utexaminerad från Tekn.
bögsk. 1896 ss. väg- och
vattenbyggnadsingenjör. F., som var härdad friluftsman och
oförvägen fjällbestigare, utsågs bland många
sökande till deltagare i S. A. Andrées (se denne)
polarfärd 1897. F:s ben, utrustning och
meteorologiska journaler från ballongfärden och
isvandringen återfunnos i sept. 1930 på Vitön
och hemfördes. C.V.J.
Fraga’ria, se Smultronsläktet.
Fragil [-jiT el. -giT] (fra. fragile, lat. fra’gilis,
se Fragment), bräcklig, skör.
Fra Giova’nni [-jå-], italiensk målare, se
A n g e 1 i c o.
Fragme’nt (lat. fragme’ntum, till stammen i
fra’ngere, bryta, jfr Fragil), brottstycke,
spillra; kvarleva. — Fragmentarisk,
ofullständig, i brottstycken; avbruten.
FragmFt, fodermedel, som framställes i
Berlin ur bladvassens (Phragmi’tes commu’nis)
rotstock och levereras i form av hackelse, kli
el. mjöl. Det är betydligt mindre
näringsrik! än havre. H.Fqt.
Fragonard [-gåna’r]. 1) Jean Honoré
F., fransk målare (1732—1806), kom vid 18 års
ålder i lära hos Chardin, och blev senare elev
hos Boucher, som 1752 skaffade honom
Rompriset. 1756 reste F. till Italien, där han
studerade Tiepolo och neapolitanarne men särsk.
ägnade sig åt landskapsstudier i det fria i Roms
omgivningar. Hans rödkritsteckningar från
Tivoli äro framstående och röja en nästan
modern uppfattning. Hösten 1761 är han åter i
Paris. Efter utställandet (1765) av
historie-tavlan ”översteprästen Coresus offrar sig för
att rädda Callirrhoe” upptogs F. i målarakad.,
men de förhoppningar, som allmänt hystes, att
F. skulle ägna sig åt ett måleri i den stora
stilen, infriades ej. I stället ägnade sig F. åt
landskaps- och genremåleri, särdeles den
erotiska genren. F :s form är lätt, lekande, i regel
blott antydande, impressionistisk. Hans kolorit
är påverkad av holländarnas. Måleriska
ljuseffekter göra hans landskap ytterst romantiska,
vilket förstärker intrycket av de starka
känslostämningar, varav staffagefigurerna behärskas.
I tavlor som ”Kärlekseden”, ”Kärlekskällan”,
”Gungans lyckliga tillfällen” (båda i Wallace
collection, London), ”Badande flickor”
(Louvren), ”Festen i S:t Cloud” (Banque de France,
Paris) äro de handlande personerna inställda i
landskap, där starka ljusfloder strömma in
bland skuggorna och belysa de av
högsommarens fullhet svällande lövmassorna. Som
landskapsmålare var F. långt före sin tid; man vet
också, att han i Paris’ omgivningar målade i
det fria. F. har även målat genreinteriörer,
scener ur familjelivet och bondeskildringar samt
några utmärkta porträtt. F. var flitigt
verksam och efterlämnade 500 tavlor och över 1,000
teckningar. Franska revolutionen berövade F.
hans klientel. David skaffade honom då plats
som konservator i Louvren. Napoleon drev ut
konstnärerna därifrån, och F. dog i armod. —
Litt.: C. Mauclair, ”F.” (1913); P. de Nolhac,
”F.” (1918); G. Grappe, ”La vie de J. H. F.”
(1923). B.A.M.
2) Alexandre Evariste F., den
föregåendes son, målare och bildhuggare (1780—
1850), var elev av David och visade en
aktningsvärd talang som historiemålare. Han
skulpterade fontänen på Place Maubert i Paris. B.A.M.
Fraiche, Fraicheur [fräj, fräfö’r] (fra.), se
Fräsch.
Fraikin [fräkå’], Charles August e,
belgisk bildhuggare (1819—93). Jämsides med
sin läkarverksamhet utbildade han sig till
skulptör. Som hans populäraste verk räknas
den behagfulla gruppen ”Amor och Venus”.
Bland hans monument märkas drottning
Louises gravvård i Ostende samt Egmont och
Hoorn-gruppen i Bryssel. B.B.
Fraise [fräz] (fra.), smultron;
smultronfär-gad.
Fraknöi [frå’knåi], Wilhelm, ungersk
historieforskare (1843—1924), 1890 titulärbiskop
i Arbe, 1897 överinspektör för de ungerska
museerna och bibi., ledare för det
ungerskhistoriska seminariet i Rom. F. skrev (på
ungerska): ”Peter Påzmån och hans tid” (3 bd,
1868—69), ”Martinovics-sammansvär jningen”
(1880; 2 uppl. 1921), ”Ungern före slaget vid
Mohåcs 1524—26” (1884; på tyska 1866),
”Konung Matthias Hunyadi” (1890; på tyska
1891), ”Ungerns kyrkliga och diplomatiska
förbindelser med den romerska kurian” (3 bd,
1900—03), ”De ungerska kungavalens historia”
(1920) m. fl. [B.]
Frakt, jur., forsling, befordran, transport,
även avgift el. kostnad för dylikt. Se
Fraktavtal. E.K.
Fraktavtal, avtal om transport (befordran)
av person el. gods, även kallat
befraktningsav-tal, fraktslut. F. utgör en art av
arbets-beting, och för befordran av gods och av
personer gälla skilda regler. Fraktföraren, den
som verkställer transporten, åtager sig
forslingen, och honom åligger en viss omvårdnad
om godset. Hans ansvarsskyldighet, som i
romersk rätt var mycket sträng, har i modern rätt
genom bestämmelser i f. mildrats. För
järn-vägs-f. gäller dock enl. internationell
överenskommelse 1924, att fraktföraren är fri från
skada å godset, endast om skadan orsakats av
avsändaren el. genom någon hans anvisning. Enl.
sjörätt är fraktförarens ansvar än större. Han
— 1227 —
— 1228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
