FRANCESCA DA RIMINI Paolo Uccellos perspektivstudier varit av betydelse för honom. I sina mogna verk visar han nya vägar för måleriet. Riktiga rumsförhållan-den får han ej blott genom perspektivisk förminskning av figurerna utan även genom avto-ning och modellering. Som en föregångsman framstår han dessutom i sin behandling av det fria ljuset, vilket han låter spela i reflexer på kropparna. Genom den tektoniska kompositionen, som stödes av de starkt plastiska figurernas stora, slutna konturer, uppnår han en in-trycksfull mural stil. Det enda monumentala exemplet på denna utgöres numera av hans på 1460-talet tillkomna fresker i San Francesco i Arezzo, vilka skildra episoder ur det heliga korsets legend. Av F:s tavlor böra nämnas de två porträtten av hertig Federigo av Urbino och hans gemål Battista Sforza (Uffizierna). Av betydelse för F:s måleri blev ett oljeförfarande, som han förband med den tidigare tempera-tekniken. Han var en bland de första i Italien, som tog intryck av den nederländska konsten. Både direkt och genom lärjungar sådana som Signorelli och Melozzo da Forli har han utövat stort inflytande på italienskt måleri. — Litt.: F. Witting, ”P. della F.” (1898); W. G. Waters, ”P. della F.” (1908); C. Ricci, ”P. della F.” (1910). K.E.S. Francesca da Rfmini [-cä'ska] har förevigats av Dante genom en episod i ”Infernos” 5:e sång. F. befinner sig där jämte sin älskare Paolo i de vällustigas krets, där de, ständigt förenade, drivas omkr. av piskande stormar. Dantes framställning av F:s kärlekshistoria, ett av de skönaste ställena i ”Divina comme-dia”, har enl. de äldsta kommentatorernas enstämmiga uppgifter ett verkligt underlag. F., dotter till Guido Vecchio da Polenta (hos vars sonson Dante fann sin sista fristad), hade av sin fader givits till äkta åt Gianotto av Rimini, under det F. älskade dennes broder Paolo, för vilken hon trodde sig vara bestämd. Efter några års äktenskap träffades F. och Paolo i F:s hem under Gianottos bortovaro, men överraskades i sitt förtroliga umgänge av denne och nedstuckos av honom. F. berättar under strida tårar för Dante om sin kärlekshistoria, huru hon och Paolo tillsammans läst romanen om Lancelot och dennes vän Galeotto, som förledde drottning Ginevra att ge Lancelot en kyss och som därmed gjorde sig till förrädare. F. slutar: ”Galeotto var vår bok och den som skrev den; vi läste icke vidare den dagen”; därmed menande, att Galeotto (eg. Lancelot) var bokens titel och tillika att bokens förf, blev en Galeotto el. förförare. F. har ofta behandlats i litteraturen och konsten, i tragedier av Pellico och d’Annunzio, i målningar av Ingres, Cabanel, Ary Scheffer, Hoffman-Zeitz, i opera av A. Thomas, i musik av Tjajkovskij m. fl. J.V. Franceschi [-Cä'ski], P. dei, se P. della Francesca. Franceschini [-èäski'ni], Marcantonio, italiensk målare (1648—1729), arbetade i Bolog-na som elev av G. M. Galli och medhjälpare till Cignani samt i Genua och Rom. F. var en av sin tids mest produktiva dekoratörer. I Bologna finner man hans fresker i kyrkan Corpus Domini samt hans tavlor i pinakoteket. K.E.S. Francesco de Sales [-cä'skå], helgon, se Frans av Sales. Francesco di Giorgio Marti'ni [-cä'skå di jå'rjå-], italiensk konstnär (1439—1502), en av de främsta representanterna för det senare 1400-talets Sienaskola. I sitt måleri visar han strävan efter klarhet i kompositionen genom användande av enhetliga rörelsemotiv hos de organiskt sammanställda figurerna. F. har även verkat som bildhuggare, arkitekt och fortifika-tionsingenjör. Hans viktigaste arbeten som arkitekt är Palazzo communale i Ancona och kyrkan Madonna del Calcinaio vid Cortona. B.B. Franche-Comté [fräj kåte'], franskt landskap mellan Schweiz å ena sidan och landskapen Elsass, Burgund, Bresse och Bugey å den andra och omfattande de nuv. dep. Haute-Saöne, Doubs och Jura med en areal av 15,690 kvkm. och 753,589 inv. (1926). Huvudstad är Besan^on med univ. F.-C. omfattar väsentligen den franska delen av Jurabergen, särsk. det s. k. Platåjuras högslätt (400 m. ö. h.). Doubs är huvudflod. Klimatet är rätt hårt. Större delen av arealen intages av barrskogar och ängar. Huvudnäring är skogsbruk och boskapsskötsel (mejerihantering). Urfabrikation bedrives som hemindustri. J.F. Historia. F.-C., frigrevskapet Burgund, tillhörde den romerska prov. Ma'xima Sequa-no'rum, under folkvandringstiden burgunder-nas och frankernas rike, därefter transjuran-ska Burgund, och utgjorde senare jämte detta en del av Arelat, vilket 1034 införlivades med det tyska rikets område. Genom Arelats sönderfallande blev F.-C. ett under tyska riket lydande grevskap och lades 1156 till den hohen-staufiska ättens arvland genom Fredrik Bar-barossas giftermål med dess arvtagarinna. Senare åter ett självständigt grevskap, kom F.-C. till Frankrike i början av 1300-talet. Då dess arvtagarinna förmäldes med Filip av Burgund, tillföll det hertigdömet Burgund 1384. Med det övriga burgundiska arvet övergick F.-C. 1493 till kejsar Maximilian och vid den babs-burgska riksdelningen 1555 till Spanien. Under Ludvig XIV:s krig med Spanien erövra — 1239 — — 1240 —