Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franciskanorden el. minoritorden - Franck (Franckenius), Johan (Johannes) - Franck, Maria Christina - Franck, familj - Franck, Sebastian - Franck, Melchior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCK
emellertid observanternas olika grenar åter
förenats under en general.) Kampen mot
reformationen gav f. i viss mån ny livskraft; såväl i
denna som i hednamissionen tävlade de med
jesuiterna. Den franska revolutionen, de tyska
sekularisationerna från 1803 och 1800-talets
politiska omvälvningar i Spanien, Italien och
Frankrike ha starkt reducerat antalet kloster
och bröder. Medan f. under sin medeltida
blomstring skall ha räknat o. 200,000 och på
1600-talet o. 70,000 medl., uppgives nu antalet
observanter vara o. 17,000 och konventualer
o. 1,500; anmärkningsvärd är denna senare
grens starka tillbakagång. — En kvinnlig gren,
efter sin stiftarinna, den heliga Clara (se
denna) , kallad klarissorden el. k 1 a r i s s i
n-n o r, leder sitt upphov från 1212. Redan av
Franciscus synes en viss utformning ha givits
åt den s. k. tredje orden el. tertiär
i-e r n a, ett friare brödraskap, bestående av
lekmän, som utan att lämna sina borgerliga yrken
ville följa hans levnadsregel. Inst., som
definitivt reglerades genom en bulla 1289, fick under
den slutande medeltiden en oerhörd utbredning.
Genom Leo XIII reformerades den 1883 efter
nutida behov och har på senare tid tagit
kraftigt uppsving, över huvud hör f. alltjämt till
den romerska kyrkans starkaste religiösa
krafter.
Sitt största inflytande har f. utövat på det
pastorala området, men även inom vetenskapen
har den gjort betydelsefulla insatser. Till dess
mest glänsande namn på detta område höra
Alexander av Hales, Bonaventura, Duns Scotus,
Roger Bacon och Occam. I nyaste tid ha särsk.
franciskanerna i Quaracchi (Ad Claras Aquas)
i Toscana inlagt förtjänster om den
kyrko-historiska forskningen. På den kyrkliga
konstens område har f. tävlat med dominikanerna;
gravkyrkan i Assisi blev den italienska gotikens
första monumentalskapelse.
Redan på 1230-talet vann f. insteg i de
skandinaviska länderna. De bildade en
ordenspro-vins, Dacia, delad i 8 kustodier, varav 2 i
Sverige (Stockholm och Linköping) med 16
konvent, 4 i Danmark med 19 konvent (Lunds
kustodi hade konvent i Lund, Trälleborg och
Ystad) och 1 i Norge med 5 konvent. I Norden
kallades de ofta, efter färgen på sin
ordens-dräkt, gråmunkar el. gråbröder. —
Litt.: ”Bullarium franciscanum” (7 bd, 1759—
1903); ”Analecta franciscana, edita a patribus
collegii S. Bonaventuræ” (1885 ff.); L. Wadding,
”Scriptores ordinis minorum” (1650; suppl.
1805); K. Müller, ”Die Anfä.nge des
Minoriten-ordens” (1885); Fr. Ehrle, ”Die Spiritualen” (i
”Archiv für Litteratur- und Kirchengeschichte
des Mittelalters”, 1887—89), ”Die
Generalkonsti
tutionen des Franziskanerordens” (därst. 1891);
M. Heimbucher, ”Die Orden und
Kongregatio-nen der katholischen Kirche”, 1 (1896); H.
Holz-apfel, ”Geschichte des Franziskanerordens”
(1909); C. Silfverstolpe, ”De sv. klostren före
klostret i Vadstena” (i ”Historisk tidskr.”, 22,
1902); J. Lindbæk, ”Pavernes Forhold til
Danmark under Kongerne Kristiern I og Hans”
(1907). Jfr den i art. F ranciscus anförda
litt. R.H-m.
Franck (Franckenius), Johan
(Johannes), prof, i Uppsala, vårt lands förste
botanist i modern mening och den förnämste
representanten för signaturläran i Sverige
(1590—1661), utgav en växtförteckning,
”Spe-culum botanicum” (1638; 2:a med synonymer
o. a. tillägg förökad uppl. 1659), som ännu
har stort värde på gr. av den skatt av sv.
växtnamn den innehåller. Hans i handskrift
efterlämnade verk ”Botanologia” (o. 1641)
utgavs i tryck 1871 med kommentar av R. F.
Fristedt. O.Gz.
Franck, Maria Christina,
skådespelerska, se R u c k m a n.
Franck, flamländsk målarfamilj, se
Franc-ken.
Franck, Sebastian, tysk religiös tänkare
och förf. (1499—1542). Först katolsk, sedan
lutersk prästman, övergick F. o. 1528 till den
för all kyrklig organisation främmande
spiri-tualismen (se d. o.). Den luterska
rättfärdig-görelseläran ansåg F. sedligt förslappande, och
i st. f. bibelns auktoritet satte han den inre
upplysningen genom Guds ande. I sin
historiebe-traktelse tillerkände han varje religiös riktning
ett relativt sanningsmoment och påyrkade
fullständig religionsfrihet. I vissa avseenden är
F. en förelöpare till den radikala pietismen och
1700-talsupplysningen. För sina åsikters skull
förvisad från Strassburg och senare från Ulm,
dog han i Basel. Bland F:s skrifter märkas:
”Chronica, Zeitbuch und Geschichtbibel” (1531),
i vilken ingår den s. k. ”Ketzerchronik”, en
förteckning på alla trosåskådningar, som enl.
F:s mening måste av katolska kyrkan anses
kätterska, i fall denna konsekvent följde sina
läror, och till ”kättare” räknas då även kyrkans
stora namn, ss. Augustinus o. a.; ”Weltbuch:
Spiegel und Bildnis des ganzen Erdbodens”
(1534), ”Germaniæ chronicon” (1538). — Litt.:
R. Jones, ”Spiritual reformers” (1914); A.
Rei-mann, ”S. F. als Geschichtsphilosoph”
(”Come-nius-Schriften”, 1, 1921). A.M-n.
Franck, Melchior, tysk tonsättare (o.
1573—1639), hovkapellmästare i Koburg, är en
av 1600-talets mest betydande mästare, särsk.
på den världsliga körkompositionens område.
— 1253 —
— 1254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
