FRANCOLINUS propaganda och endast tack vare sin egenskap av deputerad undgått att bli åtalad för stämp-lingar mot republiken, Th. Fran^ois [fräspa'], fransk namnform för Frans. FranQois de Sales [fräspa' da sal], helgon, se Fr a n s av Sales. Fran^ois [fräspa'], Jean Charles, fransk kopparstickare (1717—69), experimenterade tidigt med crayontekniken och framträdde från 1757 med en rad arbeten, vilka fingo stor betydelse för det nya manerets genombrott. G.V. Fran^ois [fräspa'], Nicolas Louis, kallad F. de Neufchåteau, fransk politiker och förf. (1750—1828), debuterade 1766 ss. skald med stor framgång, var 1783—88 gene-ralprokurator på Haiti. 1791 medl. av lagstiftande församlingen, 1792 av konventet, räknades F. närmast ss. girondist men överlevde Robespierres fall och kom under direktoriet i förgrunden. 1797 inrikesminister, 1797—98 medl. av direktoriet, 1798—99 åter inrikesminister, efter Brumaire (se d. o.) medl. av senaten, blev han 1804 dess president och biträdde ss. sådan N. Bonaparte, då denne lät utropa sig till kejsare. F. blev greve 1808, medl. av Franska akad. 1816. — Litt.: J. Lhomer, ”Un homme politique lorrain. F. de N.” (1913). B. Fran^ois [frapsåa']. 1) L u i s e v o n F., tysk författarinna. (1817—93). Bland hennes talrika romaner och novellsamlingar märkes debutromanen ”Die letzte Reckenbergerin” (1871), länge ansedd som ett av den tyska romankonstens bästa verk. ”Gesammelte Werke” utgå vos i 5 bd 1918. — Litt.: E. Krause, ”L. v. F.” (1916). A.Bd. 2) Kurt von F., tysk militär och Afrikare-sande (f. 1855), deltog 1883 i Wissmans Kassai-exp. och utforskade jämte engelsmannen G. Grenfel! Kongos biflod Chuapa och Lulonga (”Die Erforschung des Tschuapa und Lulongo”, 1888), företog 1887—88 en exp. till Mossi (Haute-Volta), 1891 till Kongos biflod Okawango samt reste 1892 i Kalahari (”Deutsch-Südwestafrika” 1899). J.C. 2) Hermann von F., den föregåendes broder, militär och förf. (f. 1856), officer vid inf. 1874, överste och reg.-chef 1903, generalmajor 1908, general av inf. 1914 och avsked 1918. Vid världskrigets utbrott var F. chef för l:a armékåren och deltog med denna med utmärkelse i slagen vid Gumbinnen och Tannenberg i aug. 1914. I okt. s. å. blev han chef för 8:e armén men förflyttades redan i dec. ss. chef för den nyuppsatta 41:a reservkåren, som han ledde under genombrytningen vid Gorlice i maj 1915. Juni 1915—juni 1918 var F. chef för 7:e armékåren i Frankrike. Han har bl. a. utg. ”Der Verpflegungsoffizier” (1908; 4 Aufl. 1914), ”Mar-neschlacht und Tannenberg” (1920), ”Gorlice 1915” (1922), ”Tannenberg” (1926) och ”Napoleon I. Schicksalwende” (1929). E.Bz. Fran^ois-MarsaT [fräspa'-], Frédéric, fransk politiker och finansman (f. 1874). Urspr. officer, lämnade F. armén för att ägna sig åt bankverksamhet. Under fredsförhandlingarna 1918—19 användes han som finansexpert, blev senator 1919 och var finansminister under Mil-lerand och Leygues 1920—21 samt under Poin-caré 1924. När efter majvalen 1924 vänsterblocket tvingade Millerand att avgå som republikens president och Steeg vägrat bilda ministär, hade F.-M. modet att göra detta och inför kammaren uppläsa Millerands budskap. G.Liv. Fran^ois-Poncet [fräspa'-påsä'], André, fransk politiker (f. 1888). F.-P., som specialiserat sig på ekonomiska frågor, har efter kriget använts för betydande tillfälliga officiella uppdrag i Schweiz, U. S. A., Ruhr. Han blev deputerad 1924, understatssekreterare för de sköna konsterna 1928, understatssekreterare i konseljpresidiet 1931, ambassadör i Berlin s. å. G.Liv. Fran^oisvasen [fräspa'-] kallas (efter upptäckaren) ett nu i arkeologiska museet i Florens bevarat större lerkärl, ett av de förnämsta alstren från den grekiska antikens äldre arkaiska period (500-talets förra del). Vasen, som enl. inskrift tillkommit i Ergotimos’ verkstad i Aten, är av Kritias målad med svarta figurer i flera rader, hämtade dels ur Greklands förnämsta myt- och sagokretsar, dels ur djurvärlden, såväl den fantastiska som den verkliga. E.W. Francoli'nus, zool., se Frankolinsläk-t e t. — 1261 — — 1262 —