Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontanell - Fontanellpapper - Fontang - Fontanges, Marie Angélique de Scoraille de Roussille - Fontanus - Font-de-Gaume - de Fontenay, Frank le Sage - de Fontenelle, Bernard Le Bovier - Fontenoy - Fontenoy-en-Puisaye - Fontevraultorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONTANELLPAPPER
Dam med fontang. O. 1700.
den har endast historiskt intresse. Jfr Hank och
Moxa. P.M.S.
Fontanellpapper, charta ad fontic’ulos, farm.,
tunt, vitt papper, t.ex. vanligt brevpapper, som
doppats i en smält blandning av vax, talg, harts,
terpentin och pulvriserat kopparacetat (spanskgröna),
så att det på båda sidor blev betäckt med den
stelnade massan. F. var officinellt i 7:e uppl. av
svenska farmakopén och brukades fordom till att lägga
på fontaneller (se d.o. 2) för att hålla
avsöndringen i gång.
Fontang’ (fra. fontange), en trol. efter hertiginnan
av Fontanges
uppkallad hårprydnad av
parisiskt ursprung,
som uppstod o. 1680
och kvarlevde ännu
flera årtionden in på
1700-talet. F. bestod
av en i mitten högst,
mot sidorna lägre,
rakt uppstående el.
något framåtlutande,
skärmlik, veckad
ställning av spets,
tyll, band m.m., fäst
på det över pannan
högt uppkammade
håret. F. var till en
början lägre men
tillväxte snabbt i
höjd. Bruket av f.
ingick som ett led i
den strävan att
göra damfiguren hög,
smal och vertikalbe-
tonad, vilken avlöste det tidigare i6oo-talsmodet
av motsatt art. I.
Fontanges [fåiitaD’z], Marie Angélique de
S co r a i 11 e de Ro u s s i 11 e, hertiginna av F.
(1661—81), tjusade genom sin skönhet Ludvig
XIV, som gjorde henne till sin älskarinna och
upphöjde henne till hertiginna. Hon fick snart
stort inflytande över konungen och födde honom
en son, som dock dog strax efter födelsen. F.
drog sig då tillbaka till Port-Royal, där hon snart
avled.
Fonta’nus (av lat. fo’ns, källa), ofta använt
artnamn på djur och växter, som förekomma i och
vid källor.
Font-de-Gaume [fåt)’-d9-gå’m], grotta nära orten
Les Eyzies i dep. Dordogne, s.v. Frankrike, en av
de viktigaste fyndplatserna för paleolitiska
väggmålningar: ett 80-tal djur, bland dem buffel, björn,
mammut och noshörning. — Litt: L. Capitan, H.
Breuil & D. Peyrony, ”La caverne de F.” (1910).
de Fontenay [da fåntnä’], Frank le Sage,
dansk historiker och diplomat (f. 1880), cand. mag.
1906, underarkivarie i utrikesdep. 1909, arkivarie
där 1914. 1924 blev F. minister i Reykjavik och
1946 i Ankara. 1917—22 var han ordf, i Dansk
historisk Samfund, 1919—24 medl. av styrelsen
för Den danske historiske Förening; fil. hedersdr
vid univ. i Reykjavik 1940. F. har varit
medarbetare i olika historiska samlingsverk och bl.a.
utg. bd 4 av ”Danmarks Traktater” (1917—18),
bd 1—6 av ”Gyldendals illustrerede Verdenshistorie”
(1919—22), ”Det slesvigske Spörgsmaals
diplomatiske Historie 1914—20” (1922) samt en rad artiklar
över orentaliska och isländska ämnen. J.D.
de Fontenelle [da fåutnäll’], Bernard Le
B o v i e r, fransk författare (1657—1757), en av
den franska upplysningsrörelsens förelöpare. Som
skald föga märklig gjorde han sin
betydelsefullaste insats som popularisator av vetenskaperna.
Med klarhet, smak och elegans förstod han att
skickligt införa de litterära salongernas publik, ej
minst damerna, i naturvetenskaperna. I
”Entre-tiens sur la pluralité des mondes” (1686; sv. övers.
”Samtal om flere werldar”, 1759), hans mest kända
verk, fingerar han en följd av samtal med en
mar-kisinna, för vilken han i lättillgänglig och
tilltalande form förklarar det kopernikanska
världssy-stemet. Ständig sekr. i Académie des Sciences
utarbetade han många berömda tal i samma
populariserande syfte. I ”Histoire des oracles” (1686) gör
han en förnuftskritik av antikens undertro, som
även kunde tillämpas på kristendomens
mirakel-tro. I striden om antikens el. den moderna tidens
företräde hävdar han framstegets och
utvecklingens betydelse. — Litt.: Biogr. av A.
Laborde-Milaå (1905) och L. Maigron (1906). Sjng.
Fontenoy [fåDtnpa’], by i prov. Hainaut, s.
Belgien, 2 km ö. om Antoing vid Schelde.
Slaget vid Fontenoy 11/s 1745. En
engelsk-hanno-versk-nederländsk-österrikisk armé under hertigen
av Cumberland sökte undsätta det av
fransmännen under marskalk Morits av Sachsen belägrade
Tournai. De i striden deltagande trupperna voro
ung. jämnstarka, o. 50,000 man. Under det
flyglarna tillbakahöllos genom elden från de franska
förskansningarna, kastade hertigen med en kolonn
på 14,000 man i mitten till att börja med
fransmännen undan. Morits, som beräknat detta, tvang
genom flankanfall fienden tillbaka men försummade
det gynnsamma tillfället att bereda honom ett
avgörande nederlag. Förlusterna blevo därför på
båda sidor ung. lika, o. 7,500 man. Slaget är
märkligt som i flera hänseenden stridande mot
linear-taktikens regler. — Litt.: J. Colin, ”Les
campag-nes du Maréchal de Saxe” (3 bd, 1901—05). P.S
Fontenoy-en-Puisaye [fåutnpa’-aD-püizä’], ort i
dep. Yonne, Frankrike, s.v. om Auxerre. Vid F.
besegrade 25/e 841 Karl den skallige och Ludvig
den tyske brodern kejsar Lothar; den senare
måste på grund härav uppge de anspråk på
överhöghet över bröderna, vilka han som kejsare
kunde ställa, och den karolingiska stormaktens
enhet upplöstes definitivt.
Fontevraultorden [fåutavrå’-], med namn efter
klostret Fontevrault (i nuv. franska dep.
Maine-et-Loire), stiftades o. 1100 av fransmannen Robert
av Abrissel (d. 1117) och erhöll påvlig bekräftelse
1106 och 1112. Det märkliga med denna orden var,
att i dess dubbelkloster med både munkar och
nunnor även de förra lydde under abbedissan samt
att abbedissan av Fontevrault var hela ordens
överhuvud. Stiftaren hade ordnat det så i tanke på
Jesu ord till Johannes om Maria ”Se din moder”
(Joh. 19:27). F. lydde under benediktinregeln, som
efterlevdes i dess ursprungliga stränghet
(klau-sur, tystnad, förpliktelse att leva av allmosor). Till
F. hörde många nunnor av hög börd, kända för
fromhet och lärdom. Dotterkloster bildades i
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
