Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI
las icke färgkänslig och användes numera
endast för reproduktion. Man kan utöka skiktets
känslighet genom tillsättning av speciella färger,
sensibilisatorer, vid beredningen av den
fotografiska emulsionen. Dessa färger ha egenskapen
att färga bromsilverkristallerna men ej gelatinet.
Härigenom kan man erhålla ortokromatiskt
negativmaterial, som utom för blått och violett är
känsligt även för gult och grönt, samt p a n k
roma t i s k t, som dessutom är känsligt för rött,
och infrarödkänsligt material med
känslighet i långvågigaste rött utanför det synliga
området. Schumannplåtar ha en
specialemulsion med utpräglad känslighet för
ultraviolett. Både det ortokromatiska och det
pankroma-tiska negativmaterialet äro dock alltjämt för
känsliga för blått och violett, vilka färger således
återges i för ljus valör på den positiva bilden.
För att färgerna skola återges ”tonriktigt”, d.v.s.
i riktiga valörer, så som vårt öga uppfattar dem,
dämpas den höga blåkänsligheten genom att vid
fotograferingen sättes ett ljusfilter*, i allm. ett
gulfilter, framför objektivet. Många emulsioner ha
dämpad blåkänslighet, som erhålles
genom gulfärgning av gelatinskiktet. — L j u
s-gårdsfrihet är av stor betydelse för
detaljåtergivningen. Vid ljusgårdsbildning* förstöras
finare bilddetaljer genom att ljuset särsk. vid
högdagrar reflekteras från underlaget upp i
skiktet el. genom reflexion inuti skiktet. Praktiskt
taget allt negativmaterial förses numera med
Ijus-gårdsskydd i en el. annan form, t.ex.
Ijusabsor-berande färgskikt på glasets el. celluloidens
baksida. — Negativmaterialets större el. mindre f i
n-kornighet beror i hög grad på hur långt
mogningen drivits vid tillverkningen av
emulsionen men även på dess sammansättning och
homogenitet. De högkänsliga emulsionerna bli
alltid mera grovkorniga, och utpräglade
finkorn-emulsioner ha ganska låg allmänkänslighet. Vid
gjutningen måste skiktet göras möjligast
homogent. Om silversaltkristallerna klumpa ihop sig
oregelbundet, får negativet lätt en kornighet, som
framträder redan vid c:a 5 ggr lineär förstoring.
Denna anhopning av kornen kan ökas genom
olämplig, alltför energisk framkallning och kan
motverkas genom riklig exponering och följande
finkornframkallning (se nedan sp. 162). För
små-bildskameror tillverkas utpräglat finkorniga e
n-skiktsfilmer, försedda med ett enda
emul-sionsskikt. Skiktets upplösningsförmåga,
som mätes i antalet linjer pr mm, som skiktet
förmår registrera och upplösa, beror i hög grad
av ljusgårdsfriheten och finkornigheten men även
av framkallningsgraden (kontrasten). —
Grada-t i o n är en
sammanfattande benämning på det
fotografiska
materialets sätt att i
form av utfällda
silverkorn,
svärt-ning, återge den
skala av ljus,
varmed det
påverkats vid
exponeringen. Gradatio-
SU 10.
6 — Red. avsl. 2/ia 48.
Svärtningskurva.
— 161 —
nen åskådliggöres med ”svärtningskurvan” (se
fig.), som visar, hur ett prov av materialet, som
utsättes för en med jämna steg tilltagande
belysning (och grafiskt skulle representeras av en
rät linje), efter framkallningen ger en S-formigt
tilltagande svärtning. Svärtningen tilltar först
långsamt i underexponeringsområdet (A—B) och
växer sedan mera rätlinigt inom området för
normal exponering (B—0, tilltar sedan åter långsamt
mom överexponeringsområdet (C—D) för att slutl.
avta vid mycket kraftig exponering (solarisation;
D—E). Jfr Sensitometri. Av kurvans lutning mot
den horisontella axeln kan man avläsa skillnaden i
svärtning mellan motivets dagrar och skuggor, d.v.s.
kontrasten. En film, spec. avsedd för
porträttfotografering, har t.ex. en lång svärtningskurva, som endast
bildar en liten lutningsvinkel med axeln och
därför ger ”mjuka” bilder med en lång och av
många mellantoner uppbyggd tonskala, medan de
flesta för reproduktion avsedda filmer uppvisa en
brant kurva, som bildar stor lutningsvinkel med
axeln och ger kontrastrika, ”hårda”, bilder med
ett fåtal tonsteg. Ett normalt motiv har ej större
intensitetsskillnader mellan dagrar och skuggor,
än att det häremot svarande tonomfånget
(svärt-ningsomfånget) kan återges c:a 8 ggr in£>m den
mer raka delen av svärtningskurvan. Materialet
tål således att överexponeras c:a 8 ggr utan
märkbar försämring av gradationen och säges då ha
en exponeringstolerans av 8:1. Om
svärtningskurvan således är mycket lång, vilket är
nödvändigt för fotografering av motiv med stora
ljuskontraster, har materialet stor
exponeringstolerans. Man uppnår detta vid tillverkningen
av materialet genom att gjuta flera
emulsions-skikt av olika allmänkänslighet över varandra
(flerskiktsfilmer).
Vid framkallningen* omvandlas den
osynliga, latenta bilden till ett negativ, uppbyggt av
svart, finfördelat, metalliskt silver, vilket sker i
en reducerande vattenlösning, framkallaren*. Som
reduktionsmedel, framkallningsämne, användas
vanl. organiska föreningar, härledda ur
bensol-och naftalinserierna. Kända framkallnings ämnen
äro metol (elon), hydrokinon och glycin.
Flertalet äro verksamma endast i alkalisk lösning. Som
alkali användes vanl. soda, pottaska el. borax.
Framkallaren innehåller även ett
konserveringsmedel som natriumsulfit el. kaliummetabisulfit
samt i regel även ett återhållande medel,
brom-kalium. För finkornframkallning användas
speciella framkallningsämnen el. tillsatser, som verka
silverlösande och förhindra uppkomsten av
kornanhopningar. Medan man förr gärna använde
relativt starkt alkaliska och snabbt arbetande
fram-kallare, föredrar man numera koncentrerade
fram-kallare, innehållande små alkalimängder el. svaga
alkalier, t.ex. borax. Dessa utj äm n ing sf r a
m-kallare arbeta långsamt och ganska finkornigt,
ha större hållbarhet och ge i förening med riklig
exponering en utjämnande verkan på bilder med
stora ljuskontraster och utjämna i viss mån
ex-poneringsfel. Med relativt kort framkallning ge
dessa framkallare utpräglat mjuka negativ, medan
en förlängd framkallning medför ökad kontrast
(större lutningsvinkel hos svärtningskurvan),
samtidigt som kornstorleken växer. Framkallningsti-
— 162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
