Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Marcus Fulvius Nobilior - 4. Marcus Fulvius Flaccus - 5. Fulvia - Fulvosyror - Fulvus - Fumago - Fumana - Fumaria - Fumarol - Fumarsyra - Fumigatin - Fumosus - Funafuti - Funaria - Funbo (Fundbo) - Funch, Elsbeth - Funchal - Funck, ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUNCK
besjöngos av skalden Ennius, och hans triumf
firades med största glans. Som censor 179
utvecklade F. en livlig byggnadsverksamhet i Rom.
Han var en fint bildad man och främjare av
grekisk odling.
4) Marcus F. Flaccus (d. 121 f.Kr.),
politiker, anhängare till bröderna Gracchus, konsul
125, kämpade i transalpinska Gallien och firade
triumf 123, folktribun tillsammans med Gaius
Gracchus 122, dödades av optimaterna.
5) Ful vi a, M. Antonius’ gemål (d. 40 f.Kr.),
Stolt och energisk spelade hon en betydande
politisk roll i händelserna efter Caesars mord.
Fulvosyror, se Humusämnen.
Fulvus, -a, -um (lat., blekgul, rödgul), artnamn
på blekgula växter el. sådana med blekgula
blommor.
Fu’mago, svampsläkte, se Capnodium.
Fuma’na, växtsläkte av fam. Cista’ceae med o.
10 arter, de flesta i Medelhavsområdet. I Sverige
förekommer en art, barrsolvända, g o
t-landssolvända, F. procum’bens (F. vulga’ris,
Helian’themum vulgäre), anträffad blott på
Gotlands och Ölands kalkhällmarker, en lågväxt, risig
buske med barrlika blad och gula blommor. De yttre
ståndarna ha pärlbandslika strängar och sakna
knappar.
FumaTia, bot., se Jordröksläktet.
Fumarol [-å’l] (av lat. fumari’olum, rökhål, till
fumus, rök), utströmningar av vattenånga el.
andra gaser som efterverkan av vulkaniska
utbrott. F. betecknar dels alla olika gasexhalationer,
såväl de torra f. (c:a 8oo° med metallklorider,
kväve m.m.) som de sura f. (500—ioo° med
klorväte, svavelsyrlighet etc.), solfatarerna
(400—ioo° med svavelväte) och mofetterna
(med koldioxid av luftens temp.), dels
utströmningar av enbart vattenånga. F.-stadiet är den
sista yttringen av de vulkaniska krafterna. K.A.G.
Fuma’rsyra, en tvåbasisk, omättad syra, C4H4O4,
som har teoretiskt intresse, då den har samma
struktur som maleinsyra men olika
egenskaper, vilket förklaras genom s.k. geometrisk
isomeri*. F. sublimerar vid 2000 utan att smälta
och är svårlöslig i vatten, maleinsyra smälter vid
1300 och är lättlöslig i vatten.
Fumigati’n, med., antibioticum, som har
isolerats från kulturer av AspergiU’us fumiga’tus. Dess
antibiotiska effekt är riktad mot StaphylococPus
pyog’enes au’reus, BacilVus an’thracis
(mjältbrands-bacillen) och VibGio chole’rae (koleravibrionen).
Fumo’sus, -a, -um (lat., nedrökt, rökfärgad),
artnamn på rökfärgade växter el. växter med någon
del av sådan färg.
Funafuti, den största atollen i Elliceöarna, är
bekant genom djupborrningen 1896—98, vilken
föranstaltades av Royal Society och leddes av
E. David. Borrningen genomträngde ännu vid
340 m djup icke korallkalken, som bildats i reven
vid vattenytan. Detta tyder man som en
sänkning av havsbottnen och ett stöd för Darwins
teori om bildningen av korallreven.
Funa’ria, ’bot., se Spåmossor.
Funbo (före 1932 F u n d b o), socken i Rasbo
hd i Uppland, Uppsala län, och församling i Lagga,
östuna och Funbo pastorat i Domprosteriet och
Vaksala kontrakt av Uppsala ärkestift, ö. om
Upp
sala; 59,97 km2, därav 56,59 land; 880 inv. (1948;
16 inv. pr km2). F. tillhör i s.v. Uppsalaslätten
men är f.ö. övervägande småkuperade
skogstrakter. Sjön Trehörningen ligger helt, Funbosjön till
större delen inom F. Åkern utgör 34% av
landarealen, skogsmarken 54 °/o. Egendomar:
Marie-lund*, Halmbyboda, Gråmunkehöga, Lövsta och
Hallkved. Åby lanthem tillhör Centralföreningen
till stöd för frigivna; Broby är en Statens
fort-sättningsskola för dövstumma gossar.
Järnåldersgravfält med högar, stensättningar och resta stenar
finnas på många ställen, särsk. vid Broby. Ett
tiotal runstenar äro kända. Kyrkans äldsta delar,
skeppet och koret med absid, äro från uoo-talets
senare hälft. Skeppet förlängdes i v. omkr. 1300,
vapenhus och valv med målningar tillkommo vid
mitten av 1400-talet. — Namnet är urspr. gen. av
en inbyggarbeteckning, funboar. Till grund
ligger ett åldrigt bygdenamn, betygat redan på en
runsten under formen a funum (dat. plur.). I
detta namn kan dölja sig ett med verbet finna
besl. ord med bet. (ställe, där man går på) jakt,
som avsett ett större skogsområde (se O. v.
Frie-sen i ”Namn och bygd”, 1930, sid. 106 ff.).
Det äldsta medeltida belägget är Fundbohæreth
(1288). P.jEr.
Funch [-k], Elisabeth (E 1 s b e t h) Wilhelmina
Henrika, f. Nisser, författarinna (1873—1943).
F. var 1904—13 ordf, i Handarbetets vänners
ekonomiutskott, 1916—21 ombud för
Södermanland i Centralrådet för kronprinsessan
Margaretas landstormsfond, 1921—39 ordf, i styrelsen
för Södermanlands landstormsfond och 1933—41
led. av styrelsen för Röda korsets 23 :e distrikt.
Efter makens död 1932 övertog F. skötseln av
ökna säteri, av vilket hon 1943 skapade ”E. F:s
stiftelse, ökna konvalescenthem” för vård åt f.d.
sjukhuspatienter och sjuksköterskor i
Södermanlands län. F. gjorde sig känd som en intelligent
och underhållande reseskildrare med böckerna
”Korta bref från en lång resa” (1909), som
handlade om en jordenruntresa 1906—07, ”1 tempel
och théhus” (1921), ”Reskamrater” (1928), som
återger intryck från Afrika, och ”Och så for vi
till Hawaii” (1934; tills, med Gunilla Wettergren).
I ”Jag vet ett land” (1924) berättar hon minnen
från sin uppväxttid i Dalarne. E.
Funchal [foxija’1], huvudstad på Madeira och i
distr. Funchal; 48,493 inv. (1940). F., som blev
stad 1508, är måleriskt beläget vid en väl
skyddad bukt på sydkusten. Biskopssäte. F. har en
nyanlagd hamn, mycket anlitad som
kolnings-station och med export av frukt och grönsaker
(bild se sp. 811). Sockerindustri. Det milda
klimatet gör F. till en besökt kurort för bröstsjuka.
Funck, ätter, stammande från borgaren Hans F.
i Stralsund, vars son Tomas F. (1580—1645)
inflyttade till Sverige och blev borgare i Stockholm
samt ägare av Garpenbergs och Riddarhyttans
bruk. Dennes son, nedannämnde F.i), adlades 1672;
ätten utslocknade 1789. En son till F.i),
landshövdingen i Västmanland Gustaf F. (1670—1736),
far till F.3) och 5), upphöjdes 1723 i friherrligt
stånd; hans ätt fortlever. F.4), tillhörande en
från Tomas F. stammande, icke introducerad
ättegren, blev 1787 adlad och adopterad på den
adliga ätten men avled barnlös, innan han nått
— 809 —
— 810 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
