Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTNING
i en viss linje och därigenom lämna blotta i en
annan. D o u b 1 é är benämningen på ett
degage-mang jämte ett undvikande av konterparad (se
nedan). Som förberedelse till ett anfall brukas
angrepp på el. bindande av motståndarens
klinga samt c o u 1 é e r och låtsade anfall.
Angreppen kunna vara battemang, tryckning
(pression) el. froasad (f r o i s s
e-m en t); de bindande rörelserna opposition,
liemang el. enveloppemang. En
särskild (ofullständig) form av liemang kallas
kroasad (croisé). Ett påbörjat anfall
kan av motståndaren avbrytas genom ett m o
t-anfall (contr e-a t t a q u e), ant. t e
m-postöt, hejdstöt (sträckstö t) el. m o
t-hejdstöt, utförd på motståndarens hejdstöt.
Efter ett parerat el. eljest resultatlöst anfall kan ett
nytt anfall (en ny stöt) omedelbart utföras i
form av redoublemang, repris (e) el.
remis(e). Paraderna, d.v.s. avvärjandet av
ett anfall, indelas med avseende på formen i
mötande (direkta) och konterparader
(cirkelparader) samt med avseende på det mekaniska
utförandet i korta, långa och bindande. De äro till
antalet 8 med motsvarande namn och slutlägen
som de olika utgångsställningarna (se ovan). En
parad bör alltid åtföljas av en ripost, d.v.s.
en svarsstöt. Riposterna indelas med hänsyn till
tiden i omedelbara och avvaktande, med hänsyn
till formen i direkta, indirekta (i annan linje än
paraden) och sammansatta. En svarsstöt efter en
parerad ripost kallas k o n t e r-r ipost
(contre-r i p o s t e).
Vid tävlingsfäktning, den s.k. matchen (i
mots. till assauten, där stötarna icke räknas),
fungerar oftast en jury, bestående av i
president och 4 domare, där presidenten fäller utslaget.
Vid elektrisk stötmarkering* finnes endast en
president (ev. även 2 s.k. markdomare). Den
utkämpas på ett begränsat område, pisten (2 m
bred samt vid florettfäktning 12 m, vid
värj-och sabelfäktning 24 m lång), med ett visst
antal stötar (på florett och sabel 5, på florett för
damer 4 samt på värja vanl. 3). De tävlande indelas
i pouler (minst 6 deltagare i varje). Under en
match händer det stundom, att de fäktande efter
s.k. n ä r s t r i d komma så tätt inpå varandra,
att den ene el. båda äro förhindrade att på
reg-lementsenligt sätt bruka sitt vapen. Detta
benämnes corps å corps, och presidenten skall då
avbryta striden. När båda fäktarna träffas
samtidigt, uppkommer stöt för stöt (c o u p d o u
b-1 e). — Skyddsmedlen vid f. äro mask, handske,
fäkttröja (-väst), armbågsskydd och plastron. För
damer, som skola ha vida kortbyxor, räckande
nedom knäet, tillkommer bröstskydd av hållfast
material.
Den lätthanterliga floretten med sin
böjliga klinga är det grundläggande vapnet. Den
består av en fyrkantig stålklinga och fästet.
Kling-an slutar framtill med en liten platta och har
baktill en förlängning, tången, som går igenom mitten
av fästets främre del, parerplåten, bestående av en
•oval skiva el. konisk metallskål, samt genom
ka-•veln, som omfattas av handen och utgöres av en
vanl. något böjd trähylsa med lindning av garn.
Fästets bakre del utgöres av knappen, som är
på
gängad tången och dels sammanhåller vapnets
olika delar, dels tjänar som motvikt mot klingans
tyngd. Maximimåtten äro för den fria klingdelen
90 cm, för hela vapnet no cm och för parerplåtens
diam. 120 mm; maximivikten är 500 g.
Värjan är stridsvapnet; därför är träffytan
vid värjfäktning icke som vid florettfäktning
begränsad till bålen (från halskragens överkant till
ljumskvecken, för damer till höftlinjen) utan
omfattar hela kroppen (även mask, handskar och
skor). Värjfäktaren bör därför intaga större
fäkt-avstånd samt hålla sig mera rörlig än
florettfäk-taren. Parerplåten skall i möjligaste mån skydda
underarm och överarm, varför i gardställningen
armen är mera sträckt än vid florettfäktning (i
mera vågrät läge) och handen omvriden till
sixtlä-ge; överlivet är dessutom något framfört, så att
främre knä och fot bliva mindre utsatta för en stöt.
Värjklingan är mindre böjlig än floretten,
trekantig och med urholkade sidor; parerplåtens diam,
skall understiga 135 mm, och på klingans spets
skall vara fastsatt en s.k. pointe d’arrèt, försedd
med tre spetsar. Se även Elektrisk stötmarkering.
Vid sabelfäktning, vilken f.n. i Sverige
bedrives enl. den italienska skolan, räknas hela
kroppen ovanför den vinkel, som bildas av låren
och bålen, då fäktaren befinner sig i
gardeställning, som giltig träffyta. Detta förhållande jämte
vapnets användbarhet till såväl stöt som hugg
medför vissa olikheter gentemot florett- och i all
synnerhet mot värjfäktning. Sabelklingan skall
vara högst 88 cm lång och får ha en böjning
mindre än 4 cm. Hela vapnets vikt skall ligga
mellan 325 och 500 g med en maximilängd av
105 cm. Utgångsställningarna (-lägena) äro prim,
högprim, sekund, ters, lågters, kvart,
högkvart och 1 å g k v a r t. Huggen, vilka ha
namn efter den kroppsdel, som man avser att
träffa, äro hugg mot hjässan (från h. och från v.),
mot huvudet (från h. och från v.), mot
underarmen (från h. och från v., över och under), mot
framsidan (högt och lågt) samt mot ryggsidan
(högt och lågt). De indelas i direkta och i
n-direkta hugg, av vilka de förra utföras utan,
de senare med uttagning (svängning) av spetsen
bakåt. De indirekta huggen indelas i rena s v
äng-hugg samt coupéhugg, där klingan endast
lyftes över motståndarens klingspets från den ena
höga linjen till den andra. Den vanl.
gardställningen i sabelfäktning är ters, de vanligaste
paraderna äro prim, högprim och sekund.
Bajonettfäktning uppkom i Frankrike
på 1600-talet, utbildades vidare i den sachsiska
armén under början av 1800-talet samt infördes
sedermera i olika länders arméer. I Sverige
utfärdades 1836 ett av P. H. Ling skrivet regi., som
i huvudsak följts i svenska armén ända till början
av 1900-talet, då namnet ändrades till bajonettstrid
och utförandet ej längre hade karaktär av f.
F. har ingått i Olympiska spelen alltsedan 1896,
damfäktning fr.o.m. 1924. EM i f. ha avhållits 1921
—36, varefter de utbyttes mot VM. Nordiska
mästerskap ha ägt rum 1919—21, sedermera
vartannat år.
Fäktföreningarna i Sverige sortera under Svenska
fäktförbundet, som är ett av specialförbunden
inom Riksidrottsförbundet sedan 1904. Det är även
— 935 —
— 936 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
