Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta nationerna (FN)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA NATIONERNA
stater” utan krav på att deras styrelseskick
nödvändigt skall vara demokratiskt. Afghanistan,
Island, Siarn och Sverige blevo medl. 1946, Jemen
och Pakistan 1947 och Burma 1948. Flera
ansökningar ha föranlett skarpa schismer. Sålunda ha
t.ex. Eire och Portugal ännu (febr. 1949) icke
beviljats inträde, ej heller Tysklands f.d. bundsförvanter
Bulgarien, Finland, Italien, Rumänien, Ungern
samt Österrike. Schweiz, som inträdde i Nat. förb.
med bevarande av sin erkända, ständiga neutralitet,
har icke kunnat uppnå samma förmånsställning i
F. och har därför hittills avstått från medlemskap.
De brittiska dominierna samt Ukraina och
Vitryssland inneha egna platser i F. Vid
generalförsamlingens 3æ ord. session 1948 förelågo inalles
12 inträdesansökningar, men ingen tillstyrktes av
säkerhetsrådet. På yrkande av Sverige uppmanade
generalförsamlingen i dec. s.å. rådet att ånyo
pröva ansökningarna. Även staten Israel anhöll
vid denna tidpunkt om medlemskap men avvisades.
Generalförsamlingen (The General
As-sembly), i vilken varje medl. har 1 röst,
sammanträder minst 1 gång årl. Den är framför allt
avsedd att vara högsta forum för världsopinionen.
Ordinarie session börjar 3:e tisdagen i sept. Extra
sessioner kunna inkallas av generalsekr. på
uppmaning av säkerhetsrådet el. på begäran av en
medlemsmajoritet. Församlingen är behörig att
dryfta varje fråga inom alla organisationens
verksamhetsområden. Den kan alltid avge förslag
(recommendations) till medlemsstater el. till
säkerhetsrådet, dock icke på eget initiativ i en fråga,
som i enlighet med stadgan har upptagits till
behandling av rådet. Församlingens befogenheter
äro, till fördel för de mindre staterna, mera
omfattande än som urspr. avsågs i Dumbarton
Oaks-planen. Den äger behörighet att föreslå åtgärder
för fredligt tillrättaläggande av varje skadligt el.
farligt förhållande, oberoende av om det grundar
sig på fördrag el. icke. Om det blir tal om att
ev. med maktmedel ingripa i en internationell
konflikt, är dock säkerhetsrådet den enda beslutande
instansen. Församlingen är undantagslöst skyldig
att i sådant fall hänskjuta frågan till rådet, ant.
omedelbart el. efter diskussion. Församlingen
handhar även vissa interna uppgifter inom F. Så
antar den nya medl., utestänger medl. från
utövande av rättigheter och förmåner, utesluter medl.
ur F. — allt efter tillstyrkan av säkerhetsrådet —
samt utser icke ständiga led. av säkerhetsrådet
och medl. av övriga huvudorgan. Den fastställer
organisationens budget och bestämmer medl:s
pe-kuniära bidrag; medl. förlorar rösträtten, då ett
belopp, överstigande dess fastställda bidrag för
de 2 senaste åren, kommer på ”restlängd”. Betr,
votering gäller, att viktiga frågor avgöras
med 2/s majoritet; dit höra alla förslag rörande
fred och säkerhet, vidare medlemsval och
med-lemsrättigheter, förvaltarskapssystemets
tillämpning, budgetfrågor och stadgeändringar. I andra
fall räcker enkel majoritet. Nat. förb:s
enhällig-hetsregel har alltså avskaffats i allt, som rör
generalförsamlingens funktioner.
Säkerhetsrådet* (The Security Council),
vilket kan fungera ständigt (i regel vid
organisationens säte), består av 11 medl., näml. 5 ständiga
— Frankrike, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien
och USA — och 6 valbara. De sistn. väljas av
generalförsamlingen för 2 år, så att varje år 3
medl. avgå. Omval får icke ske omedelbart;
rota-tionsprincipen är således fastslagen. Emellertid
syntes redan under F:s första tid en praxis utbilda
sig att låta dessa rådsplatser skifta inom politiskt
el. geografiskt avgränsade grupper av stater. En
viss tendens till ”halvpermanenta” platser kan ev.
uppstå. De små och medelstora staternas
majoritet i säkerhetsrådet har vanl. haft ringa
betydelse. Stormakternas, d.v.s. de ständiga medl:s,
dominerande ställning är befäst genom
voterings-regler (art. 27). Enhällighet mellan de ”fem stora”
är grundvillkor för att rådet skall kunna tillgripa
maktmedel. Röstningsbestämmelserna förtydligades
genom särskilda förklaringar av stormakterna i
juni 1945. Huvudregeln är, att skillnad göres
mellan formella och andra avgöranden, särsk.
sådana ang. tvister. Formella beslut (i
procedurfrågor) träffas med majoritet av 7 röster,
oberoende vilka, medan för andra beslut fordras 7 röster,
däribland alla de ständiga medl:s. Det finns ett
betydelsefullt undantag: vid votering om åtgärder
för fredligt biläggande av en internationell tvist
skola parterna avhålla sig från att rösta. Om
det senare blir fråga om att göra bruk av
tvångsmedel, gäller emellertid stormakternas vetorätt.
En ständig medl. kan förhindra beslut i sakfrågor
utan att inlägga veto i egentlig mening, helt
enkelt genom att underlåta att rösta, men som praxis
förekommer en och annan gång, att en stormakt
”tiger och samtycker”, varvid rådet anses kunna
vidtaga den icke direkt stoppade åtgärden. Enl.
stormaktsdeklarationen juni 1945 kan ingen
råds-medl. hindra, att en tvist tas upp till behandling
och att en part beredes tillfälle att yttra sig. —
I första hand skall säkerhetsrådet befatta sig med
konflikter, som äventyra världsfreden. Varje medl.
äger rätt att fästa rådets uppmärksamhet vid en
tvist el. ett sakläge av sådan art, och parterna
anses skyldiga att söka en fredlig lösning. Rådet
kan uppmana parterna att göra detta. Det kan
vidare föreslå lämpligt tillvägagångssätt el. sådana
villkor för tvistens lösning, som det finner
motiverade. Vid inskridande (action) kan rådet, innan
väpnade styrkor insättas, använda andra
tvångsmedel, t.ex. ekonomiska sanktioner*. Ett
inskridande kan vara preventivt (vid hot mot
freden) el. repressivt (vid fredsbrott el.
angrepps-handlingar). För att om möjligt förebygga, att ett
konfliktläge förvärras, kan rådet uppfordra
parterna att finna sig i provisoriska åtgärder, t.ex.
uppdragande av en demarkationslinje.
Säkerhetsrådet biträdes av militära stabsutskottet,
bestående av de ständiga medlemsstaternas
gene-ralstabschefer el. ombud för dem. F:s medl. ha
icke rätt att själva avgöra, om sanktioner mot
en part äro påkallade och obligatoriska.
Säkerhetsrådet träffar avgörandet och påbjuder kollektiv
aktion, som skall åtlydas. F:s medl. äro skyldiga
att lämna bistånd och förmåner (facilities)’ med
sådana förmåner avses bl.a. rätt till p a s s
a-g e. Dock har medlemsstat rätt att deltaga i
rådets beslut, så snart det blir fråga om att göra
bruk av kontingenter, tillhörande denna stats
försvarsmakt, att passera över dess territorium el.
att utnyttja baser på detsamma. Vidare råder ett
— 1085 —
— 1086 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
