Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhandskarl - Förhistorisk arkeologi - Förhistorisk tid - Förhud - Förhudskatarr - Förhuggning - Förhydning - Förhydningsfilt - Förhydningsmassa - Förhydningspapp - Förhyttning - Förhållande - Förhållning - Förhårdnad - Förhärd el. framhärd - Förhärjning - Förhör - Förhörspsykologi - Förkalkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRKALKNING
Förhandskarl, se Förhand.
Förhistorisk arkeologi, numera mindre använd
term för den europeiska arkeologien i allm. och
även för den del av Medelhavsområdets
arkeologi, som behandlar perioderna före den klassiska
tiden. Se Arkeologi.
Förhistorisk tid, den epok i ett visst områdes
historia, som ligger före den ”historiska tiden”
och som alltså huvudsaki. är känd tack vare
arkeologien. Jfr Protohistorisk tid.
Förhud, det tillbakaskjutbara hudveck, som
omger manslemmens yttersta del, ollonet.
Omskärelsen hos vissa folk, ss. judarna, består i det opera-,
tiva avlägsnandet av en stor del av f., en
operation som ritualenligt företages av prästerna.
Genom omskärelsen förebygges det tillstånd, som
består i oförmåga att draga f. tillbaka på gr. av för
trång mynning på densamma (se Fimosis); utom
att fimosis kan omöjliggöra könsumgänget, har
det även visat sig, att den kan befordra
utvecklingen av kräfta i manslemmen, varför omskärelsen
vid detta tillstånd kan betraktas som ett
förebyggande hygieniskt ingrepp. A-U.
Förhudskatarr, med., dets. som balanit*.
Förhuggning, i) Krigsv., hinder, bestående av
korsvis fällda träd el. större grenar med
topparna vända mot den fientliga sidan. Man skiljer på
naturlig f., fordom benämnd bråte*, då träden
fällas på platsen för f., samt släpförhuggning, då
träden tagas från annan plats. F., vilkas
effektivitet ökats genom minering och inflätad taggtråd,
ha fått stor användning för spärrande av vägar.
2) Skogsbr., vid vissa avverkningsformer använd
förberedande huggning i ogallrade el. alltför täta
bestånd några år före den egentliga avverkningen,
i avsikt att dels ge de blivande fröträden möjlighet
att anpassa sig för den friare ställning, de senare
komma att intaga, dels att påskynda omsättningen
i marken och göra denna lämpligare att mottaga
fröfallet.
Förhydning (av hud). 1) Beklädande av ett
träfartygs undervattenskropp med koppar- el.
zinkplåt till skydd mot träets förstöring av
borrmask och mot föroreningar, ss. snäckor,
långhalsar och sjögräs. Mellan träbordläggningen
och plåten lägges ett lager tjärad papp, f ö
r-hydningsfilt. Man förser även ibland ett
träfartyg med ”ishud” av järnplåt el. hård ek,
om det är avsett att gå i is.
2) Golvbeläggning, vanl. med
magnesiumoxiklo-ridmassa, ev. utblandad med mjukgörande medel,
ss. korkpulver el. trämjöl
(förhydnings-massa). Jfr Isolering.
Förhydningsfilt, se Förhydning 1).
Förhydningsmassa, se Förhydning 2).
Förhydningspapp, tunn, vanl. asfaltimpregnerad
papp för inläggning i väggar för tätning mot drag.
Förhyttning, smältning av malm i masugn
(hytta) el. annan smältugn för utvinning av metall.
Förhållande, matem. F. mellan två tal a och b är
bråket v Så blir, efter förenkling, f. mellan 6 och
b
8 = %, f. mellan 4,5 och 2,25 = 2. Ex. på användning
av f.: om i en triangel varje vinkel är lika stor
som motsv. vinkel i en annan triangel, blir f.
mellan två sidor i den första = f. mellan motsv. sidor
i den andra triangeln. Jfr Proportion.
Förhållning, mus., dissonant ton, som i en stämma
ligger kvar från föregående ackord, medan övriga
stämmor fortskrida till ett nytt ackord, till vilket
den kvarliggande tonen efteråt övergår genom
sekundsteg. Jfr Dissonans, Melodiska dissonanser
och Uttrycksdissonans.
Förhårdnad, med., varje i en vävnad el. ett organ
genom sjuklig process uppkommen förändring,
som genom sin fasthet avviker från det normala.
Orsaken är i regel svulst el. inflammation. En f.,
som kvarstår efter avlupen inflammation, kallas
induration och beror på en bindvävsökning
på platsen, samtidigt som de specifika
vävnads-beståndsdelarna mer el. mindre gått under. En
induration uppträder t.ex. som följd av den
allmänna blodstasen vid blodcirkulationsrubbningar,
bl.a. i lungor och lever, el. som slutstadium vid
kroniskt inflammatoriska processer, t.ex. i lungor
och njurar. — Är ett helt organ ”förhårdnat”,
talar man i regel om ”en ökad fasthet”, ”en ökad
konsistens”. Jfr Förbening och Hudvalk. T.Hn.
Förhärd el. f r a m h ä r d, en vid vissa
schaktugnar för metallsmältning, särsk. kupolugnar,
framför utslagsöppningen uppmurad behållare av
eldfast tegel, i vilken den i ugnen smälta
metallen successivt nedrinner. F. är försedd med ett
tappningshål i bottnen och ofta med
blästerfor-mor för att vid behov kunna förvärmas.
Förhärjning, ett genom systematiskt utförda
förstöringsarbeten fullständigt ödeläggande av
större terrängområden för att vid tillbakamarsch
fördröja fiendens förföljande el. för att skydda
en öppen flank. F. har använts som ett medel
i krigföringen alltifrån äldsta tider. Under nyare
tiden begagnades f. av Erik XIV under nordiska
sjuårskriget, av Frankrike under 1688—97 års
krig, då gränslandet Pfalz ödelädes, samt av
Ryssland under såväl Karl XII:s och Napoleons
fälttåg som under 2:a världskriget vid tyskarnas
framryckning 1941—42. Till fullständigt
utförande kom f. under i:a världskriget vid tyska
arméns återtåg juli—nov. 1918, varvid icke blott
förbindelser och förnödenheter förstördes utan
även byggnader, industrier m.m. Samma
metodiska f. medhanns ej vid reträtten 1943—45. A.W.G.
Förhör. 1) Jur., se Polisförhör, Process,
San-ningsförsäkran och Vittnen. — 2) Pedag., se
Examen och Kunskapsprövning.
Förhörspsykologi, se Vittnespsykologi.
Förkalkning. 1) Bot., inlagring av
kalciumkarbo-nat i cellväggarna hos vissa växter, ss. Coralli’na.
Lithotham’nion och kransalger, frukterna av
stenfrö, håren hos nässla, lommeört, grådådra m.fl.
2) Med. I skadade el. sönderfallna vävnadspartier
el. i rester efter inflammatoriska processer sker
mycket ofta inlagring av kalksalter, fosfat och
karbonat. Kalken avlagras först som korn,
samlar sig snart i klumpar el. skollor, ofta av
betydande storlek. F. kan uppträda så gott som överallt
i kroppen. I kärlsystemet är f. mycket vanlig (se
Åderförkalkning), kring hjärta och lungor kunna
efter inflammationer i resp, säckar stora
kalksköldar utbildas. Lymfkörtlar, sköldkörteln och ett
flertal svulster uppvisa också ofta f., till broskets
åldersförändringar hör en ej sällan riklig
kalkinlagring. Stenbildningar i blåsa, njurbäcken, gall-
— 1273 —
— 1274 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
