Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammalkristen konst - Gammallutheraner - Gammalläsare - Gammalprotestantism - Gammalsibiriska folkgruppen - Gammalslaviska - Gammalstorp - Gammalsvenskby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALSVENSKBY
numenten utgöras av sarkofagerna med deras
rika, figuralt skulpturala dekor i stilar, som
successivt efterföljde varandra från 2:a årh. till
500-talets bysantinska stil. Kulmen på denna
utveckling torde ligga på 300-talet. I stilhänseende
är att märka en väsentlig skillnad mellan öster
och väster, så att i de ö. områdena de stiliserande
tendenserna uppträdde betydligt tidigare än i v.
Denna tidsskillnad i kronologien torde även gälla
elfenbensplastiken, vars främsta centrum kanske
var Konstantinopel.
Måleri. Det antika muralmåleriet gick under
senantiken alltmer mot en förgrovning och
sche-matisering. De bästa ex. härpå utgöra
målningarna i Roms katakomber, där vi finna prov på
degenererad teknik och låg konstnärlig nivå.
Mosaikkonst. Av långt större intresse är
då den kristna mosaikkonsten, som utan tvivel
ger det starkaste uttrycket för den nya tidens
smak. De äldsta mosaikerna finnas i Rom, t.ex.
i Santa Constanza, Santa Maria Maggiore och
Santa Pudentiana, där den hellenistiska traditionen
ännu är levande bevarad. Redan i 400-talets
mosaiker i Ravenna (Galla Placidias mausoleum och San
Giovanni in fonte) märker man starkt
utvecklingen mot större stilisering och ett förandligat
innehåll. I de stora mosaiksviterna i Ravenna
från 500-talet (Sant’ Apollinare nuovo, San
Vitale, Sant’ Apollinare in Classe) är den
bysantinska konsten helt utvecklad, och Ravenna
uppträdde under denna tid som en konstnärlig
spegel av rikets huvudstad Konstantinopel. Parallellt
med mosaikkonsten gick även
miniatyrkonsten med betydande centra i Syrien och
Konstantinopel. Ytterligt få arbeten ha bevarats från
dessa första årh., men vi känna de olika stilarna
genom kopior från senare tid. — Litt.: V. Schultze,
”Archäologie der altchristlichen Kunst” (1895),
”Grundriss der christlichen Archäologie” (1919);
J. Wilpert, ”Le pitture delle catacombe” (1906),
”1 sarcofagi cristiani antichi” (3 bd, 1929—36); O.
Wulff, ”Altchristliche und byzantinische Kunst” (i
”Handbuch der Kunstwissenschaft”, 1914); E.
Wrangel, ”Studier i gammalkristen ornamentik”
(1918); C. M. Kaufmann, ”Handbuch der
christlichen Archäologie” (3 Aufl. 1922); B.
Thorde-man, ”Kyrkoarkitekturens härledning” (1923); H.
Glück, ”Die christliche Kunst des Ostens” (s.å.);
O. M. Dalton, ”East Christian art” (1925); W.
Neuss, ”Die Kunst der alten Christen” (1926);
H. Peirce & R. Tyler, ”L’art byzantin” (1932
—33); J- Roosval, ”Fornkristen konst” (1933);
E. W. Anthony, ”A history of mosaics” (1935); D.
T. Rice, ”Byzantine art” (s.å.). A.Wm.
Gammallutheraner, bekännelsetrogen luthersk
frikyrkobildning i Tyskland, uppkommen som
reaktion mot Evang. unionen. I Breslau vägrade
1830 prästen J. G. Scheibel (1783—1843) att bruka
unionens agenda, avsattes därför men vann många
anhängare, bl.a. prof. H. Steffen och E. Huschke.
Förgäves sökte regeringen undertrycka rörelsen
med ibland förföljelseartade tvångsåtgärder. Dessa
upphörde med Fredrik Vilhelm IV :s
regeringstillträde 1840, och från 1845 är den s.k.
Evang.-lutherska kyrkan i Preussen erkänd av staten.
Den styres av ett Oberkirchenkollegium i Breslau;
lokalförsamlingarna äro presbyterianskt
organise
rade. Medl.-antalet uppgick 1925 till 54,000 med
86 präster. Liknande samfund bildades även i
andra tyska delstater. — Litt.: G. Nagel, ”Unsere
Heimatkirche” (2 Aufl. 1924). A.Mn.
Gammalläsare, religionsv., se Läsare.
Gammalprotestantism, religionsv., se
Protestantism.
Gammalsibiriska folkgruppen, se Asien, sp. 516.
Gammalslaviska, språkv., se Kyrkslaviska.
Gammalstorp, socken i Listers hd i västligaste
Blekinge och församling i Gammalstorps och
Ysane pastorat i Listers och Bräkne kontrakt av
Lunds stift, n. om Sölvesborg; 56,33 km2, därav
56,06 land; 1,838 inv. (1948; 33 inv. pr km2). G.
omfattar Ryssbergets östsluttning och det
låglänta, vattensjuka slättlandet ö. därom med den
numera torrlagda Vesan*. Åkern utgör 40% av
landarealen, skogsmarken 49%. Från Sandbäck
på statsbanan Kristianstad—Karlskrona utgår en
linje till Olofström. Egendomar: Gammalstorp
(med bränneri och stärkelsefabrik), Ryedals
säteri, Hålabäck (med bränneri) och Jockarp. Flera
stärkelsefabriker. Stenåldersboplatser, kummel och
järnåldersgravhögar förekomma. Kyrkan av
gråsten ligger avsides på en förutv. holme i Vesan;
den stammar från 1790—93, tornet från 1823.
Av ett senmedeltida altarskåp från en absidkyrka
på platsen äro bevarade konstnärligt högtstående
skulpturer. — Namnet, som från början tillkom
kyrkbyn, är bildat till mansnamnet Gamal och
thorp, nybygge (se G. Knudsen & M.
Kristen-sen, ”Danmarks gamle Personnavne”, 1, 1936—48,
sp. 337)- Det skrevs 1417 i Gamalstorpa sogn,
där Gamalstorpa är gen. plur. av inbyggarnamnet,
alltså eg. ”gammalstorparnas socken”. P.;Er.
Gammalsvenskby, ry. Koloni ja Starosjvedskaja,
mellan 1782 och 1943 svenskspråkig ort i
Ukraina, vid nedre Dnjepr, 70 km ovanför
Cher-son. — Vs 1782 anlände de från Dagö (se d.o.,
sp. 822) avflyttade svenskarna till det åt dem
anvisade området vid Dnjepr (c:a 12,000 ha).
Deras antal hade under vägen smält samman
avsevärt. Antalet utvandrare är ovisst; vissa källor
uppge 966 personer, andra 1,200. Omkr. 1785 levde
135 (30 familjer), 1804 188 personer i G. 1794 blevo
även 30 svenska krigsfångar förda till G. och
uppgingo i kolonien, vars invånare 1800 fingo
utländska kolonisters rätt. De tyskar, som 1804
slogo sig ned där och grundade byarna
Mühlhau-sendorf och Schlangendorf jämte den katolska
Klosterdorf samt fingo sig upplåtet efter hand
3/é av G:s område, så att blott 3,250 ha återstodo,
hade man stundom svårt att dra jämnt med. De
3 protestantiska byarna hade från 1860 en
gemensam tysk präst och alla 4 till 1917 gemensam
styrelse. Byns angelägenheter avgjordes på
bystämma; till kommunens byråd valde varje by 8—10
man. Folket i G. livnärde sig av åkerbruk,
boskapsskötsel och något fiske samt före i:a
världskriget vinodling och efter 1930
bomulls-och solrosfröodling. — Inv.-antalet i G. var
1850 380 (52 familjer), 1904 710 personer, som
bebodde 98 gårdar; 20 familjer voro
arrenda-torer utan egen jord. 1929 hade byn drygt 900
inv. På 1880-talet utvandrade o. 100 till Sibirien
och Canada. I början av 1880-talet besöktes G. av
svenska resande, och 1882—85 uppfördes en egen
— 249 —
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
