Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasmask - Gasmaskin - Gasmotor - Gasmängdsmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASMÄNGDSMÄTNING
mask och måste användas då gas (ånga)
förekommer; dammfilter, enklare vid grövre damm,
t.ex. vid krossning, effektivare, ett s.k.
kolloidfil-ter, vid mycket finfördelat ”damm”, t.ex.
metallrök.
När fara för koloxidförgiftning föreligger, ss.
vid rensning och reparation av ledningar från
gengasaggregat under drift, när övertryck råder etc.
skall i stället användas friskluftmask, d.v.s.
ansiktsskydd, anslutet till slang, som leder ut till
frisk luft. Friskluftmask är lämplig t.ex. vid
arbeten inne i cisterner och tankar, kloakledningar,
brunnar etc., där fara för gas el. syrebrist kan
föreligga. överstiger slanglängden 20 m, måste
friskluften tillföras genom tryck. Om
friskluftmasker på gr. av lokala förhållanden icke kunna
användas och om filtermasker på gr. av syrebrist
el. hög gaskoncentration ej äro tillräckliga,
måste syrgasapparat användas. Förutsättningen för
användning av filtermasker är alltid den, att för
andningen tillräcklig syrgasmängd (minst 17%)
finns i giftgasatmosfären. Cisterner, tankar o.d.
måste alltid väl utvädras, om man måste stiga ned
i dem med filtermask. Varje gasfilter har
förmåga att ta upp skadliga ämnen ur luften. Ju
starkare gaskoncentrationen är, desto fortare
förbrukas filtret. Att filtret börjar ta slut, märker man
därpå, att det först genomsläpper en ringa men
ofarlig mängd gas, som dock vanl. lätt känns igen
på lukten. Man får på så sätt en varning, innan
kolfiltret är fullständigt förbrukat, och kan byta
filter i tid. Ett dimfilter förbrukas ej vid
användning men blir oanvändbart genom att
and-ningsmotståndet i filtret ökas. Lj.
Gasmaskin, äldre benämning på gasmotor*.
Gasmotor, förbränningsmotor*, inrättad för drift
med gasformigt bränsle.
Gasmängdsmätning. Metoderna för g. kunna
indelas i direkta och indirekta. Den enklaste,
direkta metoden, f.ö. den som användes vid
kalibrering el. kontroll av flertalet
gasmätnings-instrument, består i användande av en i lämplig
storlek utförd gasklocka,’ till el. från vilken
gasen får strömma och genom vars nivåförändring
man erhåller ett säkert mått på gasmängden.
För bl.a. laboratorieändamål är det dock mera
praktiskt att använda med räkneverk försedda
gasmätare av ”våt” el. ”torr” typ. Fig. 1
visar principen för en
våtgas-mätare. Apparaten består av
en i vatten neddoppande, med
horisontell axel anordnad
trumma, indelad i 4 fack.
Vattnet når upp något över
trummans axel, och gasen
in-ledes genom ett något över
vattenytan mynnande mittrör,
varvid ett fack i sänder
fyl-les med gas. Trumman
erhåller härigenom en roterande
rörelse, varvid ett räkneverk kan
bringas att direkt ange den gaskvantitet, som
passerat mätaren. För att mätresultatet skall bli
riktigt, fordras, att vattennivån hålles vid ett bestämt
höjdläge. I apparaten uppträder icke någon
för-biläckning, varför den lämpar sig för mätning
även av små gasmängder. Den begagnas också
Fig. 1. Gasmätare
av våt typ.
Fig. 2. Torr gasmätare av
hus-hållstyp.
som stationsmätare för gasverk men ersättes på
detta område numera av mindre skrymmande
typer (se nedan). — Som hushållsmätare
(jfr Gasautomat) för stadsgas användes
uteslutande den torra typ, som schematiskt illustreras
på fig. 2. Den innehåller två mätrum, vartdera
med en skinnbälg
som mätorgan.
Bäl-garna, som röra sig
med W varvs
fasförskjutning, äro
länkade till en vevrörelse,
som driver dels ett
räkneverk och dels
den på fig. antydda
slidmekanism, vilken
reglerar gasens
passage till och från
bälgarna. De
numera vanligaste s t
a-tionsmätarna
för stadsgas äro
ut
förda som kapselpumpar*, varvid det
motoriska organet utgöres av två likt
kugghjul samarbetande rotorer av oo-formig
sektion. En kommersiellt vanlig typ med denna
konstruktion är Connersville-mätaren, som
utföres i storlekar av från 5 upp till c:a
20,000 m3/tim. Mätfelet på gr. av
förbiläck-ning håller sig vid någon procent av
fullast-kapaci-teten vid de större typerna. Det kan dock väsentligt
reduceras genom att rotorerna sammankopplas
med en elektrisk drivmotor, vars moment är så
avpassat, att tryckförlusten i mätaren upphäves.
Bland indirekta mätmetoder äro de, som
basera sig på flottörprincipen, munstycks- och
strypflänsmetoden samt venturiprincipen vanligast.
Samtliga kännetecknas av att man i första hand
mäter momentanvärdet av gashastigheten, resp,
av gasmängden pr tidsenhet (gasflödet), varemot
integreringen till total gasmängd oftast bereder
svårigheter el. komplikationer. En
flottörmätare (fig. 3) består av ett graderat, vertikalt
glasrör, som är svagt vidgat uppåt. Gasen inledes
underifrån och verkar
därigenom lyftande på en i röret
svängande flottör, som ev. får
rotera av luftströmmen
(”rota-meter”). Rörets konicitet kan
väljas sådan, att den skala, mot
vilken gasströmmens
momentanvärde avläses, blir likformig.
Härigenom är det möjligt att
integrera mätvärdet i ett
summaräkneverk, varvid
överföringen kan ske medelst en
elektromagnetisk
bryggkoppling. Mätningsnoggrannheten
kan nedbringas till c:a ±3%;
mätarna utföras med
kapaciteter från några få cm3/sek upp
till 10 å 20 m3/sek samt
byggas för tryck upp till 700 atm.
— Flödesmätning med
munstycke, resp, strypfläns
tillgår på sätt, som visas på fig.
4 och 5. Ett munstycke kan ges
Fig. 3.
Gasflödes-mätare av
flottör-typ.
— 325 —
— 326 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
