Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasmängdsmätning - Gasnavider - Gasnebulosa - Gasni - Gas- och koksverkens ekonomiska förening (Gokef) - Gasoil - Gasol - Gasolin - Gasolingas, aerogengas, luftgas - Gasolja - Gasometer - Gaspar - Gaspar, Enrique - Gasparcolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASPARCOLOR
Fig. 9. Ekvivalenter till a munstycks-, b strypfläns-,
c venturimätning.
Gasnavider, se Ghaznavider.
Gasnebulosa, astr., se Nebulösa.
Gasni, stad i Afghanistan, se Ghazni.
Gas- och koksverkens ekonomiska förening
(Gokef), en sammanslutning av samtliga Sveriges
37 gasverk jämte Oxelösunds järnverks ab. för
ekonomiskt utnyttjande av verkens produkter i
samband med gastillverkningen utom gas och koks.
Gasoil [gäss’åil] (eng.), se Gasolja.
Gasol [-å’l], se Flaskgas.
Gasoli’n, se Petroleumeter.
Gasolingas, aerogengas, luftgas, en
blandning av gasolinångor och luft, som
framstäl-les i en förgasningsanordning vid vanlig temp.
Gasen kan innehålla upp till c:a 300 g gasolin pr
m3, utan att kondensation inträder vid rumstemp.
G., innehållande 250 g gasolin, har ett effektivt
värmevärde av c:a 2,900 kcal pr m3. Dess spec. v.
vid o° och 1 atm. är 1,54. G. är explosiv
endast då gasolinhalten är mellan 2,3 och 5 %. G.
brukades förr i rätt stor utsträckning för
belys-ningsändamål i mindre städer; numera
förekommer den endast undantagsvis som ersättning för
lysgas till gasbrännare i laboratorier o.d. IS.
Gasolja (eng. gasoil) benämndes förr den
produkt, som erhölls vid fraktionerad destillation av
petroleum mellan 40 och 1200. Den brukades till
allehanda belysnings- och upphettningsändamål
men var genom sin stora eldfarlighet olämplig
därför. Dyl. g. kan betraktas som en blandning
av de produkter, som nu särskiljas i form av
gasolin och lätt bensin. — Numera avser man med
g. vanl. oljor med en spec. v. av 0,83—0,91, vilkas
kokpunkt ligger inom temp.-området 250—3500.
G. användes som bränsle i motorer med direkt
bränsleinsprutning (diesel- och tändkulemotorer)
samt i mindre omfattning för tillverkning av
låg-värdigt smörjfett, som lösnings- och putsmedel, för
karburering av vattengas och för framställning
av oljegas. Framställningen av oljegas tillgår så,
att g. får droppa in i en glödhet retort, varvid den
sönderfaller i gas, tjära och koks. Av 1 kg g.
erhållas därvid 500—600 1 gas, 300—400 g tjära och
40—60 g koks. Av den vid
petroleumdestillatio-nen erhållna g. går emellertid endast en mindre
del ut i marknaden som sådan. Mycket stora
kvantiteter vidarearbetas näml, på produktionsorten
för utvinning av lättare brännoljor, spec.
motorbensin, genom spaltningsdestillation el. s.k.
krack-ning (se Bensin). IS.
Gasome’ter, apparat, använd för att i
laboratorium uppsamla och förvara gaser. I industrien
användes för detta ändamål gasklockor*.
Gaspa’r, franskt mansnamn, se Kasper.
Gaspa’r, E n r i q u e, spansk dramatiker (1842
—92). G. bildade epok i spansk teater genom att
från 1860-talet ett par decennier framåt framföra
realistiska komedier med social satir, främst
riktad mot medelklassen, ss. ”La levita” (1868) och
”Las personas decentes” (1889).
Gas’parcolor [-kåll’år] (till lat. col’or, färg),
fotogr., färgfotografisk kopieringsmetod, som
kommer till användning vid kopiering av i sht
kinematografisk färgfilm. Betr, huvudprinciperna
för färgfotografi se d.o. och Färgfilm. — G. har
utarbetats i Tyskland av den ungerske kemisten
Béla Gaspar, numera verksam i USA. Den
bygger på en sedan länge känd kemisk
färgförstöring enl. följ, princip. Ett med lämplig färg
jämnt färgat bromsilveremulsionsskikt kopieras
under ett svart-vitt negativ el. diapositiv och
framkallas till en svart-vit silverbild. Vid
behandling i speciellt blekbad verkar silverbilden som
katalysator, så att färgen i skiktet blekes i
proportion till silverbilden, som själv ej förändras.
Efter en följ, bortblekning av silverbilden
kvarstår en blekbild i färgskiktet. Vid kopiering
från ett negativ erhålles en negativ färgbild. I
G. utgår man från de tre på godtyckligt sätt
framställda delnegativen, som kopieras till tre
svart-vita deldiapositiv. Dessa kopieras i en
filmkopieringsmaskin på G.-filmen. Denna är i
likhet med Agfacolor-filmen försedd med tre olika
emulsionsskikt, men här äro två skikt placerade
på den ena sidan — här kallad översidan — och
ett på undersidan. De tre skikten äro färgade i
de subtraktiva kopieringsfärgerna och ha olika
färgkänslighet för att möjliggöra kopiering av
ett skikt i taget. Färgkänsligheten har således
här ingenting med den vanliga färgsepareringen
att göra. ”Grönbilden” motsvaras av det översta,
rödvioletta skiktet, som är känsligt för blått
kopieringsljus, ”blåbilden” av det mellersta,
gul-färgade skiktet, som är känsligt endast för rött
kopieringsljus, och ”rödbilden” av det understa,
blågröna skiktet, som är känsligt för blått
kopieringsljus. Filmen kopieras nu skikt för skikt
genom de tre deldiapositiven, som motsvaras
av det gröna, resp, blå och röda
fotogra-feringsfiltret. Det översta skiktet kopieras
uppifrån med blått ljus (bakom blåfilter), som
påverkar endast översta skiktet men ej det
rödkänsliga mellanskiktet. Då detta senare är gult,
förhindrar det även det blå ljuset att tränga ned
till det understa skiktet. Nästa diapositiv
kopieras uppifrån med rött ljus, som lätt tränger
igenom det översta, rödvioletta skiktet men
på
— 329 —
— 330 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
