Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgia (Ga. el. Geo.) - Georgian Bay - Georgian poetry - Georgian style - Georgiasundet - Georgica - Georgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGIEN
Upplagring av tobak för jäsning i Georgia.
ull. Under 2:a världskriget ha till G:s atlantkust
förlagts en del aluminiumraffinaderier, som
förses med råvaror från Guayana.
Statslegislaturen består av en senat med 51
medl. och ett representanternas hus med 207 medl.
Till unionskongressen sänder G. 2 senatorer och
12 representanter.
G. är den yngsta av de 13 nordamerikanska
kolonier, varur USA framgått, grundad 1733 av
general J. Oglethorpe* som ett hem för frigivna fångar.
Slaveri och spritkonsumtion voro till en början
förbjudna i den som utopi tänkta kolonien, och
kolonisterna måste låta underkasta sig ett slags
prövning. Snart miste kolonien denna särprägel
och utvecklades till en risodlande slavstat av den
i södern vanliga typen, ehuru dess utveckling länge
fördröjdes av ständiga stridigheter med indianerna.
1861 ingick G. i Amerikas konfedererade stater
men deltog rätt lamt i inbördeskriget.
Georgian Bay [jå’jian bei’], n.ö. delen av Lake
Huron i Canada, skild från denna genom
Saugeen-el. Brucehalvön och Grand Manitoulin Island.
Georgian poetry [Jå’jian påu’itri], en i 5 bd
1912—22 utgiven lyrikkalender, som innehöll
bidrag av bl.a. R. Bropke, N. H. Davies, J. E.
Flecker, J. Drinkwater, J. Masefield, W. de la
Mare, H. Monroe. Dessa diktare bildade en grupp
men ingen enhetlig skola; var och en följde sin
läggning. Formellt kan man hos dem urskilja
två tendenser, båda gamla i engelsk diktning.
Några driva, påverkade bl.a. av klassiska mönster,
en sträng formkult, de flesta strävade efter att
så enkelt som möjligt behandla alldagliga,
konkreta ämnen. Den georgianska diktargenerationen,
som blev föremål för skarp kritik av
efterkrigs-diktarna, är befryndad med och har påverkat
svenska skalder som K. Asplund, S. Selander och
G. M. Silfverstolpe. Dikter av de georgianska
poeterna finnas i sv. tolkning i ”Vers från
väster” (2 bd, 1922—24), utg. av Asplund och
Silfverstolpe. — Litt.: M. C. Sturgeon, ”Studies of
contemporary poets” (1916); M. Wilkinson, ”New
voices” (1920); H. Acton, ”Memoirs of an
aesthete” (1948). E.
Georgian style [jå’jian stäi’l], georgiansk
stil, benämning på den engelska arkitekturen
och möbelkonsten vid 1700-talet slut och
1800-talets början under Georg III:s och Georg IV:s
regeringstid. G. används mestadels för att
beteckna den allmänna klassicistiska miljön under
denna tid.
Georgiasundet [jå’jia-] (eng. Strait of Georgia),
den mera öppna s.ö. delen av sundet mellan ön
Vancouver, Canada, och fastlandet.
Geo’rgica (lat., till grek, ge, jord, och ergon,
arbete), en lärodikt om jordbruket av Vergilius*.
Georgien [geår’-], ry. Gruzija, off. Gruzinskaja
SSR, sovjetrepublik i Transkaukasien, omfattande
även underställda statsbildningar Abchasien,
Ad-zjaristan och Sydossetiska autonoma området.
G. utbreder sig på ö. sidan av Svarta havet mellan
Kaukasus och turkiska gränsen samt gränsar i
s.ö. och ö. till sovjetrepublikerna Armenien,
Azer-bajdzjan och autonoma sovjetrepubliken Dagestan;
69,600 km2, 3,542,289 inv. (1939), därav 1,067.000
el. 30,1% i städerna. Huvudstad Tiflis (519,175
inv.). G. är övervägande högland. Dess n. del
bildas av Kaukasus’ sydsluttningar (G:s n. gräns
följer i stort sett vattendelaren), och i s. når
armeniska höglandet långt över dess gränser.
Mellan dessa höjdområden, som i mitten av G.
äro förenade med varandra genom Surambergen,
ligga G:s viktigaste och tätast bebyggda trakter,
som i v. ha ett subtropiskt fuktigt men i ö. ett
torrt kontinentalt klimat, näml. Kolchis vid Svarta
havet och kring nedre Rion, Imerien el. Imeretien,
d.v.s. trakten kring Kutais och kring övre Rion,
samt Kachetien kring övre Alazan (en v.-biflod
till Kura). G:s befolkning är ytterligt blandad.
Större delen (c:a 2/s) utgöres dock av georgier*,
återstoden av armenier, ryssar, ukrainer, abchaser,
mingreler, osseter, greker, judar, kurder, turkar
m.fl. Ryssarna bo huvudsaki. i städerna och i
industrisamhällena. — Huvudnäring för
lantbefolkningen är åkerbruk. Majsodlingen upptar 2/s
av åkerarealen (4,007 km2 1937). Dessutom odlas
vete, te (500 km2 1941), tobak, citrusarter
(apelsiner, citroner, mandariner) m.m. I fråga om
odling av kvalitetstobak innehar Abchasien främsta
platsen i Sovjetunionen. Lantbrukets huvudgrenar
i Imerien äro silkes- och vinodling. Den sistn.
är ännu mera framträdande i Kachetien. S.k.
kachetinska viner utföras till andra
sovjetrepubliker och även till utlandet. Under det senaste
årtiondet har även bomullsarealen i Kachetien
snabbt utvidgats. Boskapsskötsel bedrives
huvudsaki. i ö. G., som har riklig tillgång på
betesmarker (fäbodväsen). G. har ansenliga
mineraltillgångar, ss. manganmalm, stenkol och
petroleum, vidare baryt, andesit, sällsynta metaller m.m.
Till G:s industrialisering har starkt bidragit den
rika förekomsten av vattenkraft. Den snabba
industrialiseringen återspeglas i tillväxten av
städernas befolkning, som 1926—39 nära fördubblats
(från 594,000 till 1,067,000), medan
lantbefolkningen ökat endast med 19 °/o.
Det nutida G. motsvaras av de forntida
landskapen Kolchis, Ibe’ria och Alba’nia. Landets
historia börjar med dess erövring av
Alexan
— 549 —
— 550 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
