Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimmermineral - Glimmerskiffer - Glimmingehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLIMMERSKIFFER
morfa processer; däremot bildas den icke som
vitt-ringsprodukt av dyl. mineral. S e r i c i t är en
fin-fjällig, fibrös, sidenglänsande, talkliknande varietet
av sekundärt bildad muskovit, mycket vanlig i
kristallina skiffrar. Fuchsit (k r o m g 1 i
m-m e r) är en grön, kromhaltig, roscoeliten
olivgrön till grönbrun, vanadinrik muskovit. P a
ra-g o n i t är en stundom i kristallina skiffrar
uppträdande Na-muskovit, i vilken Na ingår i st.f. K.
L e p i d o 1 i t skiljer sig kemiskt från muskovit
däri, att i st.f. i av den senares 6-koordinerade
Alatomer ingå 3 6-koordinerade Li-atomer. Z i n
n-waldit är en järnhaltig lepidolit av blekröd,
violett, gul, grå el. brunaktig färg. Biotiterna
äro biandkristaller av huvudsaki. följ, silikat:
flogopit (OH)4K2Mg6(Si6Al2O20)
annit (OH)4K2Fe6(Si6Al2O20)
eastonit (OH)4K2Mg5Al1(Si5Al3O20)
siderofyllit (OH)4K2Fe5Al1(Si5Al3O20).
I dessa kan en del 6-koordinerad Al ersättas av
3-värdigt Fe el. Ti och 2-värdigt Fe ersättas av
Mn (m a n g a n o f y 11 i t). Biotiter, bestående
hu-vudsakl. av flogopit- och eastonitsilikat, äro
gulbruna, röd-, grön- el. gulaktiga. Med högre
järn-halt blir färgen mörkare, och biotiter, tillhörande
annit-siderofyllitserien (1 e p i d o m e 1 a n e r), äro
svarta el. mörkt grön- el. brunaktiga. Under
inverkan av hydrotermala agens omvandlas biotit
lätt till klorit under avskiljande av huvudsaki.
alkalier och aluminium el. till aggregat av epidot,
kalcit, kvarts och rutil. Vid vittring avger biotit
likaledes alkalier och upptar vatten; den mister
sin elasticitet, bildande ett brunt el. guldgult
metalliskt skimrande mineral (v e r m i c u 1 i t,
”kattguld”).
2) Clintonitgruppen (ka 1 kg 1
immergruppen) el. sprödglimmergruppen
skiljer sig strukturkemiskt från glimmergruppen
därigenom, att tetraederskikten ha
sammansättningen (Al4Si4O20)’12 och att mellan dubbelskikten
i st.f. K-atomer ingå 2-värdiga Ca-atomer. Hit
höra:
xantofyllit (OH)4Ca2Mg6(Si4Al4O20)
margarit (OH)4Ca2Al4(Si4Al4O20).
Margarit el. p ärlglimme r är en
pärlemor-glänsande, vit, gul- el. rödaktig glimmer,
förekommande i vissa kristallina skiffrar och i
smärgel-förekomster. Xantofyllit är en biotitliknande,
grön kalkglimmer, som uppträder i vissa
kristallina skiffrar. En del av dess Mg är ersatt
av AI. Av samma sammansättning men av
något avvikande optik och ljusare färg är c
linton i t.
3) Kloritgruppens mineral uppbyggas
liksom de övriga g. av dubbelskikt av
(SiO4)-tet-raedrar, vilka här emellertid icke sammanhållas av
metalljoner (Ca, K, Na) utan omväxla med skikt av
brucit-typ (två parallella skikt av hexagonalt
grupperade OH-joner, mellan vilka Mg- och Al-joner
äro så grupperade, att varje metallatom
oktaed-riskt omges av 6 OH-joner). De förstn.
dubbelskikten ha i de egentliga kloriterna en
sammansättning varierande mellan (OH)4Mg6(Si6Al2O20)“2
och (OH)4Mg4Al2(Si4Al4O20)-2; de mellanlagrade
skikten ha sammansättningen Mg4Al2(OH)422. Mg
kan i viss utsträckning ersättas av Fe" el. Ni;
Al av Fe"’ el. Cr’". Kloriterna skilja sig
sålunda från övriga g. genom frånvaron av alkalier
och Ca. Kloriterna kunna betraktas som
bland-kristaller av följ, silikat:
antigorit (OH)16Mg12(Si8O20)
ferroantigorit (OH)16Fe12(Si8O20)
amesit (OH)16Mg8Al4(Si4Al4O20)
dafnit (OH)16Fe8Al4(Si4Al4O20)
cronstedtit (OH)1fiF e8F e4(Si4F e4O20).
Kloritmineralen kristallisera i det monoklina
systemet och karakteriseras av vanl. grön el.
grön-svart färg (därav namnet). Hårdhet 2—3. Det
vanligaste är pennin, rik på amesit- och
anti-goritsilikat, uppträdande som gröna, mera sällan
röd- el. gulaktiga, fjälliga aggregat i kristallina
skiffrar samt som omvandlingsprodukt av biotit
och andra mafiska mineral. D e 1 e s s i t är en
pennin, rik på 3-värdigt järn. Mycket vanlig, i
sht i kloritskiffrar, talkiga bergarter och
serpentinstenar, är kli noklor med lägre järnhalt än
pennin och av vanl. olivgrön till ljusgrön,
stundom gulaktig färg; proklorit står kemiskt ung.
i mitten av kloritgruppen, den är till färgen
mörkgrön, vanlig i kloritskiffrar och andra metamorfa
bergarter, stundom också som överdrag på
bergkristaller. T h u r i n g i t och den därmed nära
besläktade chamositen äro exceptionellt Fe-rika
(upp till 40% Fe), pistaciegröna till grönsvarta
och uppträda som ofta oolitiska aggregat i vissa
järnmalmer, t.ex. s.ö. Skånes liassiska
sideritmal-mer och i Lothringens minettmalmer. Amesit är
sällsynt som ljusgröna talkliknande aggregat på
diaspor och korund. Cronstedtit, (OH)16
Fe8Fe4(Si4Fe4O20), svart el. grönsvart, förekommer
i vissa malmer. Kämmeritit är en sällsynt,
violett, kromhaltig klorit. Antigorit och den
mera grovkristallina varieteten b a s t i t, grön,
gulaktig el. färglös, förekommer som
omvandlingsprodukt av olivin och pyroxen i sht i peridotiter
och olivinstenar. E.Nn.
Glimmerskiffer, en till de kristallina skiffrarna
hörande, vanl. starkt planskiffrig bergart,
bestående av kvarts och ant. ljus glimmer (s.k.
sericit-och muskovit-g.) el. mörk glimmer (biotit-g.).
Därjämte kunna tillkomma granat (granat-g.),
hornblände (hornblände-biotit-skiffer) m.fl.
karakteristiska mineral, ofta i stora, väl utbildade
kristaller (s.k. porfyroblaster). G. bildas vanl.
genom metamorfos av sedimentbergarter, t.ex.
ler-skiffer, och förekommer allmänt i jordskorpans
veckzoner. G.Fn.
Glimmingehus, gods i Vallby sn, Kristianstads
län, 10 km s.v. om Simrishamn; areal c:a 330 ha;
taxeringsvärde 450,000 kr. — Slottet, som är
Nordens bäst bevarade medeltidsborg, började
uppföras 1499 av guvernören på Gotland Jens
Hol-gersen Ulfstand; arkitekt var Adam van Düren.
Materialet är sandsten samt finhuggen
gotlands-kalksten till omramningar och ornament m.m. G.
är en enlängad borg med harmoniska proportioner
(30 m i längd, 12 m i bredd, 25,8 i gavelhöjd);
murarnas tjocklek är betydande, nedtill över 2 m.
Vid ingång och trappor funnos starka
försvarsan-ordningar, överst löpte en försvarsbalkong på
utskjutande bjälkar. Utom källarvåningen, som in-
— 827 —
— 828 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
