Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grandseigneur - Grand siècle, Le - Grandson - Grand steeple-chase de Paris - Grand Trunk-kanalen - Grund trunk road - Grand Union-kanalen - Grandville (Jean Ignace Isidore Gérard) - Grane - Granefors bruk - Granér, Cyrus - Granet, François Marius - Granextrakt - Granfelt, släkt - Granfelt, 1. Axel - Granfelt, 2. Hjalmar - Granfelt, 3. Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAND SIÉCLE
Slussar i Grand Union Canal. Se även bild 3 vid
Akvedukt.
sen’ior*), förnäm herre, i sht om högadliga personer
och ofta med syftning på utseende och later.
Grand siècle, Le G. [la graD sjäkl’] (fra., ”det
stora århundradet”), benämning på det skede, då
Frankrike kulturellt och politiskt dominerade
Europa, främst omfattande Ludvig XIV:s regering
1643—1715-
Grandson [graDsåD’], ty. Grandsee, stad i kantonen
Vaud, Schweiz, vid Neuchåtelsjöns s.v. ända; c:a
1,600 inv. Slott från 1000-talet.
Grand steeple-chase de Paris [graD stiplatjä’s
do pari’], Frankrikes förnämsta hinderlöpning, som
instiftades 1873 och rides under juni i Auteuil.
Distansen är 6,500 m, och liksom vid Englands
Grand National äro hindren av svår
beskaffenhet.
Grand Trunk-kanalen [gränd’ trmjk’-], se Trent
and Mersey-kanalen.
Grand trunk road [gränd’ trmjk’ råu’d] (eng.),
autostrada*.
Grand Union-kanalen [gränd’ jo’njon-], en av
de mera betydande vattenvägarna i England,
förbinder London (Regent’s Canal Dock) med
Birmingham och med kolfälten i Warwickshire och
Nottinghamshire. Kanalsystemets längd är över
480 km, vattendjupet i regel l,a—2,0 m och
slussarnas antal 209. G. bildades 1929 genom
sammanslagning av flera äldre kanalföretag, bl.a.
Grand Junction-kanalen.
Grandville [graDvill’], pseud. för Jean I g n
a-ce Isidore Gérard, fransk grafiker (1803—
47). G. karikerade originellt de mänskliga
svagheterna i djurfigurer; särsk. märkas ”Metamor-
phoses du jour” (73 färglitografier, 1829) och
”Ani-maux parlants” (1840—42). För tidskr. ”La
Carica-ture” och ”Le Charivari” tecknade han politiska
satirer. Dessutom böra nämnas hans mycket
uppskattade ill. till Bérangers visor (1836), ”Gullivers resor”
(1838) och Lafontaines fabler (1838). I sv. uppl.
finnes ”Lustiga taflor ur djurens lif” (1877). K.E.S.
Grane, i fornvästnordisk diktning namn på
Sigurd Favnesbanes* häst.
Granefors bruk, Asarum, se ab. Svenska
metallverken.
Granér, C y r u s, musikdirektör, författare (1870
—1937). G., som avlade folkskollärarexamen 1891
och musiklärar-, kyrkosångar- och
organistexamen 1895, var 1896—1933 organist och
folkskollärare i Brännkyrka; 1907 blev han överlärare
och var 1910—13 folkskolinspektör i
Södermanland. G. vann stor popularitet som utg. av
barnböcker och förf, av sagor. Han utgav bl.a.
serien ”Burre-Busse” (1908—21) och ”Trollfar i
Snurreberget” (1917) samt medarbetade med
sagor i ”Bland tomtar och troll”, som han
redigerade 1907—37. E.
Granet [-nä’], F r a n <; o i s Marius, fransk
målare (1775—1849), lärjunge till David, vistades
1802—19 i Rom och övergav den klassicerande
riktningen. Han målade religiösa motiv, historisk
genre och porträtt och ägnade särskild
uppmärksamhet åt ljusproblemen i måleriet.
Granextrakt, se Granbarkextrakt och
Cellulosa-extrakt.
Granfelt, svensk-finländsk adlig släkt,
stammande från skrivaren på Åbo slott Berend Eriksson
(d. före 1572). En av hans ättlingar, kaptenen vid
Björneborgs reg. Carl Gustaf G. (1683—1767),
adlades G. 1756. Ätten, som introducerades på Finska
riddarhuset 1818 och fortlever i Finland, utgick i
Sverige på manssidan 1895. Far till nedannämnde
G.i) var prof, i dogmatik och etik vid Helsingfors
univ. Axel Fredrik G. (1815—92).
1) Axel August G., nykterhets- och
folk-bildningsman (1846—1919), med. lic., ledde den
helabsolutistiska nykterhetsrörelsens genombrott i
Finland. Även inom folkbildningsarbetet voro G:s
insatser betydande.
2) Otto Hjalmar G., den föreg:s kusin,
jurist (f. 1874), 1906 jur. dr och doc., 1909—18 och
1921—42 prof, i processrätt vid Helsingfors univ.,
justitieråd 1918—20, justitieminister 1920—21, 1923
—32 univ:s prorektor, kansler för Åbo akad.
sedan 1942. G. är en av samtidens mera bemärkta
processualister och bland de ledande vid
Nordiska juristmötena. Av G:s förf.-skap märkas
”Straffrättslig häktning” (i ”Tidskr. utg. af Jurid.
fören. i Finland”, 42, 1906, sedan i bokform; 5 uppl.
1937), ”Straffprocessrätt” (1908—10), ”Grunddragen
av Finlands konkursrätt” (1918), ”Kort
framställning av Finlands civilprocessrätt” (1927),
”Skilje-mannaförfarandet” (1931). K.
3) Hanna (utomlands Lilian) G., den föreg:s
kusins dotter, operasångerska (f. 1884). G. har
genomgått E. Duvernoys privatkonservatorium
i Paris, varit anställd bl.a. vid Kungl.
operan i Berlin 1915—23, vid Covent Garden i
London 1912—14, vid Finska operan i Helsingfors
samt gästspelat vid åtskilliga europeiska scener.
Med en omfångsrik sopranstämma förenar G.
— 1087 —
— 1088 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
