Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönsaker - Grönsaksfly - Grönsaltat - Grönsand - Grönsinka revir - Grönsiska - Grönskåra - Grönskär - Grönspettsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNSAKER
Gråspett, tillhörande Grönspettsläktet.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
Grönsaker i egentlig mening utgöras av sådana
köksväxter*, vilkas blad, skott, omogna frukter el.
frön o.s.v. användas som födoämnen, stundom även
som kryddor. Till dem räknas ofta, ehuru mindre
egentligt, de köksväxter, av vilka rötter, lökar el.
mogna frukter förtäras. De viktigaste
grönsaks-växter, vilkas blad el. bladbärande skott
användas i hushållen, äro kålväxterna, spenat,
trädgårds-molla, mangold, syra och flera sallatväxter,
kar-doner och bladslidorna av purjolök. Blekta skott
av sparris och strandkål höra till de högst
skattade g., liksom de på tidigt stadium skördade
blomställningarna av blomkål och kronärtskocka. Av
gurkor och pumpor användas de omogna
frukterna på flera sätt, och detsamma sker även med
omogna tomater. Av ärter och bönor anrättas ej
blott hela, omogna frukter utan även, i sht av de
förra, omogna frön. De viktigaste kryddväxterna
bland g. äro persilja, dill, selleri, gräslök, krasse,
mejram, timjan. De flesta g. innehålla lättsmälta
näringsämnen, i sht kolhydrat och i mindre mängd
äggviteämnen, ännu mindre fett. Den största
betydelsen ligger i deras vitaminhalt, saltinnehåll samt
den gynnsamma inverkan de utöva på
matsmältningen. Särsk. i kristider med knapphet på vissa
näringsmedel har värdet av g. starkt framträtt,
vilket bl.a. från 1940 tagit sig uttryck i statlig
propaganda för ökad odling och användning av g.
Odlingen sker nu ofta fältmässigt, men stora
mängder drivas även fram under glas. Vissa slag
av g. ge ännu långt norrut en mycket
tillfredsställande avkastning på fritt land samt utveckla
t.o.m. högre näringsvärde i dessa odlingsområden
än söderut. Jfr Konservering. [C.G.D.]Cr
Grönsaksfly, Pol’ia olera’cea, art av
fjärilsgrup-pen nattflyn, som förut icke uppträtt som
skadedjur, har under början av 1940-talet anställt på sina
ställen våldsamma förödelser på tomatodlingar i
växthus. G. har en spännvidd av 3—4 cm.
Fram-vingarna äro rödbruna, bakvingarna grågula.
Längs framvingarnas utkant finns en vit linje,
som på mitten bildar ett W; vanl. finns också en
gul fläck på vingens mitt. Larven blir som
fullvuxen 4 cm lång, har en varierande färg från
gulgrönt till brunt, vanl. med en citrongul
sidolinje, och har 4 svarta punkter på ryggsidan av
varje segment. G. är allmän över större delen av
Sverige. H.
Grönsaltat, om fläsk, som fått ligga i saltlake
blott 2 dygn och därefter rökts 1 dygn. Det
engelska ”bacon”-fläsket är grönsaltat.
Grönsand, petrogr., sandigt, glaukonitrikt
sediment i t.ex. Skånes och Bornholms kritavlagringar.
G. är ofta märglig.
Grönsinka revir, adress Grönsinka, tillhör
Gävle-Dala distrikt och omfattar inom Kopparbergs län
By socken och del av Husby socken samt inom
Gävleborgs län Hofors, Torsåkers och Årsunda
socknar samt delar av Ovansjö och österfärnebo
socknar. Areal (1948): statsskogar 21,513 ha,
varav 16,636 ha produktiv skogsmark, övriga
allmänna skogar 308, resp. 295 ha.
Medelavverkning 1941—45 42,456 m3 (2,46 m3 pr ha
produktiv skogsmark). Reviret är delat i 6
bevak-ningstrakter. F.A.Bn.
Grönsiska, fågelart av sisksläktet*.
Grönskåra, samhälle i Småland, se Kråksmåla.
Grönskär, fyrplats, upprättad 1774 på skäret med
samma namn, 6 km ö. om Sandhamn, Stockholms
skärgård.
Grönspettsläktet, Picus, av fam. hackspettar,
kännetecknas av något böjd övernäbb och till stor del
grön fjäderdräkt samt är med ett 20-tal arter
utbrett över Europa och Asien. Två arter finnas i
Sverige. Gröngölingen, P. viPidis, är ovan
grön med huvudets ovansida och nacken röda samt
halsens sidor och undersidan ljusgrå med grön
anstrykning. Handpennorna äro svarta med vita
fläckar och de svarta stjärtpennorna försedda med
ljusa tvärband. Längd 35 cm. Den är den
vanligaste hackspetten i s. Sverige och går, om ock
sparsamt, upp till Jämtland; den trives bäst i
lövskog. Födan utgöres av skalbaggar, larver, bär
och framför allt av myror, vilka den vintertid
uppsöker genom att hacka djupa hål i myrstackarna.
Gråspetten, P. canus, liknar gröngölingen men
— 191 —
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
