Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Götaälv - Götaälvbron - Göteborg - Läge och areal - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTAÄLVBRON
Götaälv nedanför slussarna i Trollhättan.
och Kungahälla. Sedan de nordiska
statsbildningarna stabiliserats, ökades G:s geopolitiska vikt.
Vid älvgreningen anlades Bohus fästning, och
invid denna växte Kungälv upp. Vid fästningarna
vid s. älvmynningen ha Göteborgs stadsbildningar
vuxit upp (se Göteborg, historia). I närheten av
utloppet ur Vänern uppstodo städerna Brätte och
Vänersborg. Järnexporten (1600—1700-talen)
ökade älvens samfärdselekonomiska betydelse: från
Vassbotten fördes järnet på kärror till Åkerström,
varifrån det, sedan kanalen vid nuv. Lilla Edet
fullbordats 1607, fördes på s.k. strömbåtar till
Göteborg. Om Trollhätte kanal se d.o. Utom vid
fallen vid Vargön, Trollhättan och Lilla Edet är
älvdalen s. om Lilla Edet starkt industrialiserad,
vilket givit upphov till smärre industriorter:
Surte-Bohus, Älvängen, Lödöse varv och Göta (kemisk,
varvs- och cellulosaindustri). — Namnet är ytterst
omstritt. Trol. är Göta gen. plur. av folknamnet
götar och detta i sin tur en bildning besl. med
verbet gjuta och med bet. männen, människorna
(framför andra). Se E. Hellquist, ”Svensk
ety-mologisk ordb.”, 2 uppl. 1939, sid. 324, och
I. Lundahl i ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 1:1,
1948, sid. 6 ff., båda med litt. Älven kallades
tidigast endast Ælver, i fornisl. Gautelfr. — Litt.:
”Förteckning över Sveriges vattenfall. 108 G.”
(1927). S.Es ;P.Nm;Er.
Götaälvbron i Göteborg, bron över Götaälv
till Hisingen, har inkl, viadukter en längd av
900 m och är utförd som stålbalkbro med 5
spann, varav det mellersta är ett klaffspann; brons
fria höjd är 19,5 m, totalbredd 20 m. G.
uppfördes 1937—39.
Göteborg, Sveriges andra stad, residensstad i
Göteborgs och Bohus län (sedan 1700) och
stiftsstad i Göteborgs stift (sedan 1665); 344,000 inv.
(1949; med omgivningar [Stor-G.] 381,000). —
Staden är uppkallad efter Götaälv; senare leden
borg är kalkerad på äldre namn av samma typ,
trol. närmast Älvsborg (se E. Hellquist, ”Svensk
etymologisk ordb.”, 2 uppl. 1935—39, sid. 325).
Innehåll:
sp.
Läge och areal ......... 560
Historia ............... 560
Stadsbeskrivning ....... 564
Befolkningsförhållanden 569
Näringsliv ..............570
Finanser ................574
Kyrklig och administrativ
indelning ............... 575
Förvaltning och
kommunalstyrelse ............. 575
Kommunala verk och
institutioner ..............577
sp.
Hälso- och sjukvård,
socialvård ............. 577
Undervisningsanstalter,
museer m.m..............578
Tidningar .............. 580
Teatrar ................ 580
Musik .................. 581
Konstliv ............... 583
Dialekt .................584
G. i litteraturen ...... 584
Litteraturanvisningar .. 585
Läge och areal. G. ligger i Västergötland (den
på Hisingen belägna Backa förs., som 1948
inkorporerades med G., är dock en obestridlig del
av Bohuslän, medan det däremot kan göras
gällande, att Lundby förs, på Hisingen, inkorporerad
1906, är en del av Västergötland) på ömse sidor
om nedre loppet av Götaälvs s. mynningsarm.
Areal 135 km2 (dessutom 17,8 km2 vatten, häri
ingå dock ej kustvatten i V. Frölunda), varav Vs
på Hisingen, som dock endast har V4 av den inom
stadsplan belägna delen. Urspr. utgjordes G. av
do-nationsjord — nu endast 10% av hela
stadsom-rådet —, som Staten upplåtit för stadsbebyggelsen.
Nya områden ha inkorporerats, t.ex. Carl Johans
förs. (1868), Lundby förs, på Hisingen (1906),
ör-gryte förs. (1922), Nya Varvet (1931), V. Frölunda
förs. (1945) och Backa förs, på Hisingen (1948).
— G.-traktens berggrund består av gnejs samt en
del grönstenspartier. Ytformerna förete samma
drag, som råda i n. Halland och i hela Bohuslän —
en flack urbergsplatå (i G. på c:a 100 m ö.h.),
sönderskuren av en mängd väl begränsade, med branta
sidoväggar försedda sprickdalar, i tre
huvudriktningar n.—s., n.ö.—s.v. och n.v.—s.ö. Utom
morängrus och sand ha ända till mer än 100 m mäktiga
lerlager avsatts i dalbottnarna, medan
höjdplatåerna äro utan jordtäcken. Ishavsleran kan ha en
vattenhalt av ända till 2/s av volymen, varför
grund-läggningsarbeten ofta erbjuda stora svårigheter.
Stundom är lervattnet rikt på koksalt (2 %). Där
flera huvuddalar skära varandra, upplösas
mellanliggande bergplatåer i enstaka massiv och isolerade
bergkullar. G. har vuxit upp på den dalslätt, där 7
dalgångar stöta samman, av vilka var och en har
en av de 7 järnvägar, som stråla ut från G., näml.:
V. stambanan i Säveåns dalgång
Bergslagsbanan i Götaälvs dalgång
Västkustbanan i G.-Kungsbackadalen
Boråsbanan i dalen ö. om Mölndal
Västgötabanan i Lärjeåns dalgång
Säröbanan i Slottskogen-Askim-dalen
Bohusbanan i Kvillebäcksdalen
Från den centrala dalslätten växte bebyggelsen
stjärnformigt ut i dalgångarna; i senaste
decennier har stadsbygden börjat klättra upp på själva
platåerna, varigenom stadskomplexet återgår till
sluten form. — Medelårsnederbörden i G. är 716
mm (1901—45), medeltemp. samma tid 7°? och
vindriktningen företrädesvis från v., s. och
s.v. YNg.
Historia. Sveriges äldsta handelsstad vid Väs-
— 559 —
— 560 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
