Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, James - Hall, Carl Christian - Hall, Charles Francis - Hall, Asaph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALL
och geolog (1811—98), 1836 anställd vid staten New
Yorks geologiska undersökning, 1843
statspaleon-tolog, i vilken egenskap han (delvis i samarbete
med andra forskare) utgav det stora verket
”Pa-laeontology of New York” (13 rikt ill. kvartvol.,
1847—94); häri behandlas monografiskt
fossilinnehållet i olika palezoiska system el. enskilda
grupper av fossila evertebrater. Genom denna
monumentala serie och flera hundra smärre
publikationer, resultatet av nära 63 års arbete i New Yorks
geologiska undersöknings tjänst, bidrog H. i hög
grad till att lägga grunden för paleontologisk
forskning i allm. och nordamerikansk i sht. G.R.
Hall, Carl Christian, dansk politiker (1812
—88), jur. dr 1840; 1844 överauditör, 1847 doc.
i romersk rätt vid univ., 1851 generalauditör,
medl. av
riksförsamlingen 1848—49, av
Folketinget 1849—81,
av riksrådet 1856—66;
kultusminister 1854
—57, konseljpresident
1857—59 och från
1858 även
utrikesminister, åter
konseljpresident 1860—63 och
kultusminister 1870—
74. Den begåvade och
charmerande,
akademiskt utbildade och
kunskapsrike
hantverkarsonen H. var i
många avseenden en typisk representant för tidens
borgerlighet. Han var enkel och godmodig till
lynnet, skicklig förhandlare och ovillig till alla
ytterlighetsståndpunkter, en duglig politiker men
icke någon överlägsen statsman. I 1840-talets
liberala offensiv deltog H. icke, det låg hans
moderata inställning fjärran att agera politisk
himla-stormare. I Folketinget blev han ledare för den
nationalliberala centern — organiserad i
Femte-Juni-Foreningen —, hårt ansatt av den mer
begåvade men mindre smidige Monrad. Anhängare
av ejderpolitiken accepterade han om än
motvilligt bestämmelserna i januarikungörelsen 1852,
enl. vilken monarkiens helstatsstruktur skulle
bestå. Uppgiften blev nu att skapa en
författning för hela monarkien. Då örsted sökte få en
helstatsförfattning oktrojerad, var H. villig till
långtgående eftergifter för att få en
överenskommelse till stånd, men då detta misslyckades, ledde
han kampen i Folketinget mot örsted, vilket
medförde H:s avsked som generalauditör men
därefter ministärens fall, H:s inträde i ministären
P. G. Bang och den konstitutionella
helstatsförfattningen av 2/io 1855. Under dessa år stod H.
på mycket vänskaplig fot med Andræ och
Krie-ger, även om han icke alltid arbetade på samma
linje som de, och han genomförde bl.a. 1856 den
viktiga lagen om borgar- och folkskoleväsendet
i städerna. Med Fredrik VII stod H. på god
fot, med undantag för ett par mån. 1859
(ministären Rotwitt), även om han personligen liksom
hela det nationalliberala partiet ogillade
konungens förhållande till grevinnan Danner.
Ställningen i hertigdömena medförde, att H. 1857 blev
regeringschef. Stödda av Tyska förbundet hade
slesvig-holsteinarna redan 1856 protesterat mot
lagligheten i helstatsförfattningen av 1855. Under
hård kamp med den tyska diplomatien blev H.
tvungen att ge vika. 6/u 1858 upphävdes
författningen för Holsteins vidkommande, men
förhållandena tillspetsades, då Preussen efter 1860 även
drog in Slesvig i diskussionen med hänvisning
till de oklara avtalen av 1851—52. Den allmänna
opinionen i Danmark svängde under dessa år
starkare än förut över till förmån för
ejderpolitiken, och under intryck härav avvisade H. varje
tal om Slesvigs delning. Han avvisade också ett
förslag av Lord Russell om en konferens mellan
de makter, som undertecknat Londontraktaten.
H. hoppades på en skandinavisk allianspolitik,
västmakternas bistånd och möjl. en uppgörelse
med Bismarck ang. Slesvig. Han stod helt på
samma linje som flertalet danskar. Utvecklingen
hade kommit i dödläge, nu fick det bära el.
brista. H. blev för sent underrättad av svenske
ministern Henning Hamilton om att planen på
en gemensam nordisk stat strandat på svenskt
motstånd. Men även sedan detta blivit klart för
honom, fortsatte han ejderpolitiken utan stöd
utifrån och framlade novemberförfattningen av
1863, som skulle leda till krig och ett oundvikligt
militärt nederlag. Ej heller tog han hänsyn till
västmakternas och Rysslands hemställan att
återkalla författningen. Efter Fredrik VII:s död
dröjde Kristian IX med att underteckna. H.
avgick då 31/i2 1863 och efterträddes av Monrad.
Han undgick därmed att själv som
konseljpresident se, hur hans politik resulterade i nederlag.
Under konferensen i London, då H. hade kommit
till insikt om nödvändigheten av Slesvigs delning,
arbetade han, men utan tillräcklig kraft, på att
nå ett positivt resultat. Han röstade för den
reviderade grundlagen av 1866, och efter
national-liberalernas och de konservativas sammanslutning
inträdde han som kultusminister i Holsteins
ministär och genomförde en nyordning av det högre
skolväsendet. Hans storhetstid var nu förbi, även
om han 1874 blev ledare för högern. 1879 fick
han ett slaganfall och utträdde ur Folketinget
1881. A.O.
Hall [hål], Charles Francis, amerikansk
polarforskare (1821—71), företog 1860—62 och 1864
—69 expeditioner till arktiska Nordamerika.
Avsikten var bl.a. att söka spår efter
Franklin-expe-ditionen. H. fann sådana även efter Frobisher,
påvisade, att Frobisher Bay på s.ö. Baffin Island är
en vik, och bereste Melvillehalvön. 1871 fick han
befäl över fartyget ”Polaris” med uppgift att
genom Smith Sound nå nordpolen. För första
gången denna väg (v. om Grönland) och längre mot n.
än förut någon annan nådde expeditionen
polar-bassängen men måste vända på 82°i6’ n.br. H. dog
ombord. Hans viktigaste skrifter äro ”Arctic
re-searches and life among the Esquimaux” (2 bd,
1864) och ”Narrative of the second arctic
expedition”, utg. 1879 av J. E. Nourse. Jfr
Bes-sels. [A.Ahn.]P.
Hall [hål], A s a p h, amerikansk astronom (1829
—1907), dir. för observatoriet i Washington 1862—
91, prof, vid Harvard Univ:s observatorium 1895
—1901, bekant bl.a. för upptäckten (1877) av
planeten Mars’ båda månar.
— 735 —
— 736 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
