Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handeldvapen (eldhandvapen) - Tvåhandsvapnens utveckling - Enhandsvapnens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELDVAPEN
automatgevärets. Detta vapen, som benämnes
stormkarbin (Sturmkarabiner MI44, fig. 14),
laddades med förkortade gevärspatroner. Man
avsåg, att det skulle bli ett enhetsvapen och
ersätta automatgevär, kulsprutepistoler och lätta
kulsprutor, varigenom vapentillverkning och
utbildning skulle rationaliseras. Även andra h., som
utgöra kompromisser mellan tidigare vapentyper, ha
tillkommit under kriget Den amerikanska p i s t
ol-k a r b i n e n (fig. 15), som endast väger 2,5 kg, intar
sålunda en mellanställning mellan pistol och
kulsprutepistol. Johnson-automatgeväret
(amerikanskt helautomatiskt vapen) väger 6,7 kg och
kan betecknas som ett tungt automatgevär el. en
mycket lätt kulspruta (fig. 16). Nedanst. tab.
Vapentyp Vikt (kg) Effektiv skottvidd (m) Praktisk
eldhastighet (skott pr min) Mekanism med
Pistolkarbin 2,S 400 50—100 gasuttag1)
Kulsprutepistol .... 4»« 300 IIO 120 tungt
slutstycke1)
Stormkarbin 5>« 500 100 gasuttag1)
Automatgevär .... 4,« 600 20—40 gasuttag1)
Tungt automatgevär el. mycket lätt kulspruta
m/John-son 6,7 600 ■ 160 kort
piprekyl1)
*) Jfr Automatvapen.
Principskiss över granatgevär.
1 projektil, 2 krut, 3 tratt.
Principskiss över raketgevär.
I projektildel, 2 drivkammare, 3
krut, 4 utströmningsdysa.
visar karakteristiska data för moderna
finkalibriga tvåhandsvapen.
Rekylfria tvåhandsvapen (granatgevär,
raketgevär och
pansarskott) konstruerades
under 2:a
världskriget. Vid
granatgevär är
krutladdningen placerad
i eldröret bakom
projektilen (se
vidstå-ende fig.). Vid skott-
lossningen utströmma krutgaser genom tratten
bakåt, samtidigt som de driva projektilen ut
genom loppet. Trattens minsta innerdiameter kan
avpassas så, att summan av projektilens och
krutladdningens rörelsemängd blir — o,
varvid rekylfrihet
erhål-les. Vid r a k e t
gevär e t är
krutladdningen placerad i
raketens drivkammare,
som är fast förenad
med raketens
projek
tildel (se vidstående fig.). Vid skottlossningen
utströmma krutgaser genom raketens
utströmnings-dysa, varvid en reaktionskraft uppstår, som driver
raketen ut genom loppet. Även i detta fall erhålles
rekylfrihet. Vid granatgeväret upptages
krutgasernas sidotryck av eldröret men vid raketgeväret av
drivkammaren. Granatgevär äro därför tyngre än
raketgevär men ha högre utgångshastighet och
precision. Då vapnen äro rekylfria, kunna
grov-kalibriga projektiler med relativt stor vikt
utskjutas utan att skytten skadas. Raketgevär
(”bazookas”) användes först av amerikaner (slaget
vid el-Alamein 1942). Under det sista krigsåret
Fig. 19. Svenskt pansarskott m/46.
a pansarspränggranatens huvud, b avfyringsmekanism, c
eldrör, d tratt för bakåt utströmmande krutgaser.
insatte de även 57 mm granatgevär. Efter
krigsslutet ha förbättrade raketgevär med 88 mm
kaliber tillförts den amerikanska armén. I Sverige
ha raketgevär och granatgevär med större eldkraft
än motsvarande utländska vapen konstruerats (fig.
17, 18). Vapnen användas främst som
pansarvärns-vapen, varvid de laddas med pansarsprängraketer,
resp, pansarspränggranater. Pansarskott (fig.
19) äro liksom granatgevär bakblåsningsvapen. De
insattes först av tyskarna (Panzerfaust).
Pansarspränggranaten är försedd med skaft, som är
instoppat i eldrörets främre del. På skaftet sitta
vingar, som äro hoprullade i eldröret men som slå
ut, då granaten lämnat eldröret, och ge granaten
styrning. Pansarskott ha låg utgångshastighet, men
deras granater genomspränga även tjockt pansar.
Pansarskott m/46 har sålunda en utgångshastighet
av 70 m/sek och genomslår max. 200 mm pansar.
Enhandsvapnens utveckling har i huvudsak
för-lupit parallellt med tvåhandsvapnens. Sålunda
förekommo redan på 1400-talet mycket små h
a-ke b ös s or (”hakepistoler”, ”handrör”,
”esco-pettes”), på 1500-talet användes pistoler med
lunt-lås och hjullås, på 1600-talet med flintlås och på
1800-talet med
slaglås. Redan tidigt
förekommo pistoler
med flera pipor
(vridbara), men först 1835
uppfanns (av
amerikanen Colt) ett
halvautomatiskt
en-handsvapen, revolver. Detta vapen
har endast en pipa
men bakom denna
ett vridbart kammarstycke med 6’ patroner.
Omladdning sker genom att kammarstycket vrides, så
att patronerna i tur och ordning komma bakom
pipan. Detta utföres ant. genom att avtryckaren
föres tillbaka el. genom att hanen spännes. I
Fig. 20. Svensk officersrevolver
m/1887. Kolven genomskuren.
Fig. 21. Svensk pistol m/07. Jfr bild vid Browningpistol.
— 945 —
— 946 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
