Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harpun - Harpyja (mytologi) - Harpyja (örnar) - Harr - Harra - Harraden, Beatrice - Harran - Harrar - Harrassowitz, Otto - Harrie - Harrie, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARPYJA
Harpunkanon med harpun och lina.
el. lina, vars andra ända fastgjorts vid ett slags
flöte el. behålles av jägaren. Ur den av
eskimåerna använda säl- och valross-h. har den stora
val-h. utvecklats. Denna, som kastades för hand
av den i roddbåtens för postande h a r p u n e r
a-r e n, har numera ersatts av den på 1860-talet av
norrmannen Svend Foyn konstruerade
granat-harp u nen, som utskjutes ur en mindre kanon.
Granat-h. har 4 hullingar och i spetsen en granat,
som efter inträngandet exploderar och dödar
djuret. Försök pågå att ersätta granaten med
elektrisk ström, som genom en i harpunlinan inlagd
ledning tillföres från ett aggregat ombord. Valen
lär härigenom dödas mycket snabbt. F.A.Bn.
Harpy’ja (grek. haVpyia, lat. harpy’ia, eg. den
bortrövande, till grek, stammen harp-, bortrycka),
grek, myt., beteckning för stormvindsdemoner med
växlande namn, ss. Aèllo (storm), Kelaino (den
dunkla), Okypete (den snabbflygande), Podarge
(den snabbfotade), döttrar av havsguden
Thau-mas och Okeanos’ dotter Elektra, i myten
omtalade som Fineus’ plågoandar, i konsten
framställda som bevingade kvinnor. Spårlöst försvunna
människor tänktes bortrövade av h. Liknande
fabelgestalter, till hälften fåglar, till hälften
kvinnor, t.ex. på
gravmonumentet från
Xanthos i Lykien,
uppfattas vanl. som
h., ehuru denna
benämning ej kan
anses säkrad. H.Sj.
Harpy’ja, HaPpia
(Thr as aè’tus), släkte
av underfam. örnar,
med en i
Sydamerika förekommande
art, Harpia harp^gia.
Huvud grått, nacke,
rygg, vingar och
stjärt svarta, bröst
och buk vita. Längd
1 m. Lever i
urskogarna från s. Mexico
till Bolivia och
Paraguay samt livnär
sig av apor och
trögdjur. Dess
fjäd
Harpyja.
rar skattas högt av indianerna, vilka använda
dem till huvudprydnader och pilar.
Harr, ThymaWus thymallus, art av fam.
laxfiskar, med stor och hög med rader av rödbruna
fläckar tecknad ryggfena, liten mun och små
tänder samt fasta, i längsrader ordnade fjäll. H.
lever mest av insekter, tångloppor, snäckor o.d. men
tar även småfisk och rom. Den leker om våren,
äggen läggas i gropar på sand- el. grusbotten. H.
når vid 3—6 års ålder i allm. en längd av c:a 20
till 40 cm. I s. Sverige och i det nordsvenska
låglandet är h. i regel en flodfisk, i de högre
bergstrakterna däremot allmän även i sjöarna. H.
förekommer även ganska allmänt i Bottniska vikens
skärgårdar. Köttet av h. är mycket välsmakande,
och h. är föremål för fiske, särsk. sportfiske.
Odling av h. förekommer blott sällan, huvudsaki. på
gr. av svårigheten att anskaffa rom, transportera
och hålla h. i dammar. N.Rn.
Harra (arab. ha’rra, förbränd) kallas en del större
och mindre basaltöknar i Arabien, från Hauran
i n. till Medina i s., där söndersprängda, kantiga
block fullst. täcka marken och göra dessa områden
så gott som omöjliga att genomtränga. Jfr
Arabien, sp. 47.
Harraden [härr’adan], Beatrice, engelsk
författarinna (1864—1936), skrev ett flertal romaner
i den känslosamma stilen, däribland
Davos-skild-ringen ”Ships that pass in the night” (1893), som
vunnit en vidsträckt popularitet, samt
”Kathe-rine Frensham” (1903) och ”Out of the wreck
I rise” (1912). De flesta av H:s böcker
föreligga i sv. övers.
Harran, i Bibeln Haran (assyr. Harränu, syr. och
arab. Harrän, grek. KarPhai, lat. CarPhae),
urgammal stad i n. Mesopotamien, vid nuv. orten
Harran i turkiska vilajetet Urfa, strax n. om
gränsen till Syrien. Tidigt en betydande handelsstad
vid karavanvägen från Ninive till Karkemisch och
bekant som en huvudort för dyrkan av månguden
Sin, blev staden efter Ninives fall 612 assyrernas
sista tillflyktsort. Nämnes i GT (1 Mos. 11:31,
12:5, Hes. 27:23) bl.a. som Abrahams hemstad.
Vid H. (Carrhae) ledo romarna under triumviren
Crassus ett förintande nederlag mot partherna 53
f.Kr. Under medeltiden gick staden tillbaka och
förföll. K.H.
Harrar, stad i Etiopien, se Harar.
Harrass’owitz [-åvits], Otto, tyskt bokförlag,
grundlagt 1872 i Leipzig av O. Harrassowitz
(1845—1920), utger vetenskapliga verk i
bibliografi, geografi, filologi och filosofi och är
kom-missionär för flera utländska (även svenska)
firmor. Till firman är också knutet ett betydande
antikvariat. — Litt.: H. Harrassowitz, ”0. H.
und seine Firma” (1922).
Harrie, socknar i Malmöhus län, se Lilla
Har-rie och Stora Harrie.
Harrie, Ivar Olov, författare, publicist (f.
18/s 1899), fil. lic. i Lund i klassisk fornkunskap
och antikens historia 1922, i grekiska 1925; red.
för studenttidn. ”Lundagård” 1922—24,
medarbetare i ”Göteborgs handels- och sjöfarts-tidn.”
1926—40, litteraturkrönikör vid Radiotjänst 1929
—40, lektor i svenska vid univ. i Greifswald
1932—33, ledande kulturskribent i ”Dagens
nyheter” 1940—44, från sistn. år huvudred, för den
— 1099 —
— 1100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
