Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hillared - Hillarp, Rut - Hillary, Richard - Hillberg, Emil - Hillberg, 1. Olof - Hillberg, 2. Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILLBERG
för ätten Lilliehöök af Gälared; klockstapel. —
Namnet, som är givet efter kyrkbyn, skrevs 1408
Hillarudha (socken). Senare leden är ryd (rud),
röjning; förra leden har ansetts vara gen. av
det västgötska dialektordet hille, skogklädd höjd,
besl. med hylla m.fl. ord (se ”Ortnamnen i
Älvsborgs län”, 7:1, 1919, sid. 78). I.Mg;Er.
Hillarp, Rut Gunhild, författarinna (f. W2
1914). H. är född i Lund, blev fil. lic. i
litteraturhistoria i Stockholm 1945, tjänstgör som
läroverkslärare där. H. har framträtt som en
självständig företrädare för fyrtiotalismens
livssyn och konstuppfattning i diktsaml. ”Solens
brunn” (1946) och ”Dina händers ekon” (1948),
där hon med intensitet och kultur tolkat kvinnlig
kärleksupplevelse.
Hillary [hilEari], Richard, engelsk
författare (1919—43). H. studerade i Oxford från 1937,
gick 1939 ut i 2:a världskriget som flygare, deltog
i slaget om England 1940, blev nedskjuten och
svårt bränd. Efter att länge ha legat på sjukhus
gick han, trots att han var invalid, åter i aktiv
tjänst men omkom efter kort tid under en nattlig
övningsflygning. Under konvalescenstiden skrev
H. en självbiografisk skildring, ”The last enemy”
(1942; sv. övers. 1943), där han bl.a. gav bilder
ur studentlivet i Oxford, från sin utbildning och
verksamhet som flygare och från sin
sjukhusvistelse; berättelsen avbrytes av kommentarer och
reflexioner. H. har blivit beaktad som företrädare
för mellankrigstidens skeptiska och sökande
ungdom, som icke tvekade att, när det gällde, sätta
in sitt liv för att rädda sitt eget folk och världen
undan barbari och förtryck. H:s självbiogr. och
person ha belysts av A. Koestler i ”The Yogi
and the commissar” (1945; sv. övers, s.å.). E
Hillberg, Carl Wilhelm Emil, skådespelare
(1852—1929). Efter några års univ.-studier i
Uppsala debuterade H. 1873 på Dramatiska teatern
som Benvolio i ”Romeo och Julia” och på Kungl.
stora teatern som Härved Boson i ”Bröllopet på
Ulfåsa”. 1873—74 var han knuten till Nya teatern
i Göteborg, 1874—78
till Svenska teatern i
Helsingfors, 1878—79
till Nya teatern i
Stockholm och 1879—
80 till Kungl.
teatrarna. I avsikt att
upprätta en stort anlagd
tal- och sångscen
förhyrde H. sistn. år Nya
teatern i Göteborg,
vilken han omdöpte
till Stora teatern.
Företaget gick dock
redan efter 4 mån.
överstyr; därefter var han
åter engagerad vid Nya teatern 1881—82 och
1884—86 samt gästspelade dessemellan i
Helsingfors, Kristiania och Göteborg. 1886—97 verkade
H. vid Dramatiska teatern, varefter han övergick
till Albert Ranfts Stockholms-scener. Ett
intressant experiment företog H. 1901—02, då han
startade ett turnésällskap, Sydsvenska skådebanan,
vilket visserligen ej blev långvarigt men fick stor
betydelse genom att H. där uppfostrade en ung
skådespelargrupp, varibland åtskilliga senare gjort
goda insatser i svensk scenkonst. Efter gästspel
vid Olympiateatern (1902) i Stockholm samt på
olika orter, engagerades H. åter 1903 hos Ranft,
återvände 1908 till nationalscenen och
kvarstan-nade där, tills hans 1919 tog avsked från scenen.
— Redan vid debuten väckte H:s framträdande
stora löften. Han hade de bästa yttre
förutsättningar, som motsvarades av en klar och skarp
intelligens, ett varmt och rikt, stundom vulkaniskt
konstnärstemperament samt en gestaltskapande
förmåga av stor mångsidighet och beundransvärt
djup. H. står som den realistiska
skådespelarkonstens framgångsrike banerförare i Sverige, och
bredvid August Strindberg skall hans namn alltid
lysa över realismens genombrott inom svensk
teater. I en rad Strindberg-roller firade H. sina
största triumfer, t.ex. som Gert Bokpräntare i
”Mäster Olof”, Jacques i ”Gillets hemlighet”,
rytt-mästaren i ”Fadren” och Gustav Vasa. Alen
bredvid hans Strindberg-figurer och i samma skarpa
relief som dessa stå hans Ibsen-gestalter, ss.
Brand, Sigurd och örnulf i ”Härmännen på
Hel-geland”, Krogstad i ”Ett dockhem”, biskop
Ni-colas i ”Kungsämnena”, dr Stockman i ”En
folkfiende”, konsul Bernick i ”Samhällets pelare”,
Guldstad i ”Kärlekens komedi” och Ulrik Brendel
i ”Rosmersholm”. Bland hans över 300 roller
möter man f.ö. en överväldigande rad stora och
levande figurer i den tragiska el. karaktärskomiska
genren. Han behärskade såväl det klassiska som
det moderna dramat och tolkade de stora
paradrollerna, ss. Macbeth, Tartuffe, Henrik IV,
Shy-lock i ”Köpmannen i Venedig”, Wallenstein och
Jago i ”Othello”, lika träffsäkert och glänsande
som Johan Ulfstjerna och Adrian van der Werf
(E. Smith). Bland H:s övriga roller må nämnas
Greven av Antwerpen (P. Hallström), Arvik i
”När det unga vinet blommar”, John Knox i ”Maria
Stuart i Skottland” (Björnson), Alfred Doolittle
i ”Pygmalion” och anarkisten Grigorjeff i
”Flyttfåglar”. I teaterhistorien har H. spelat sin
viktigaste roll som genombrottsmannen för den
realistiska teateruppfattningen. — H. verkade även
som övers, för scenen. Bland det 40-tal
teaterpjäser han från olika språk översatt märkas särsk.
”Det gamla spelet om Envar” (Hofmannsthal),
”Paul Lange och Tora Parsberg” (Björnson) och
”John Gabriel Borkman” (Ibsen). A.L.
Hillberg. 1) Olof H., skådespelare,
teaterdirektör (f. 27/a 1887). H. debuterade hos Hj.
Selander på Stora teatern 1907 som Härved Boson
i ”Bröllopet på Ulfåsa”. Efter anställning hos H.
Rönnblad 1912—13 var han under 25 år verksam
som teaterledare i landsorten. I denna egenskap
har han förvärvat aktning genom den
omvårdnad han ägnade sin repertoar. Han gav t.ex.
bortåt 3,000 Strindberg-föreställningar, därav
”Mäster Olof” inemot 500 ggr. Hans personliga
konstnärliga gärning omspänner roller som
Pe-trucchio i ”Så tuktas en argbigga”, Osvald i
”Gengångare”, Gert bokpräntare i ”Mäster Olof”, Jean
i ”Fröken Julie”, Per i ”Lycko-Pers resa”,
kaptenen i ”Dödsdansen”, konung Magnus i
”Folk-ungasagan” samt Gustav Vasa och Gustav III
(Strindberg). — 1914 g.m. H.2). A.L.
2) Anna Wilhelmina H., f. Johansson, den
— 441 —
— 442 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
