Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄLM
T.v. grekisk krigare med hjälm och sköld, östra gaveln av Afaiatemplet i Egina. Glyptoteket, München.
T.h. romerska praetorianer i hjälmar. Relief. Louvren, Paris. Se även bilder vid Aias och. Athena.
ringstid voro kraftigt påverkade av den romerska
kulturen och bestodo ofta av mästerligt
utsmyckade plåtar av brons el. silver, fästade på ett
underlag av läder och sammanfogade med kryssgående
järnribbor (ty. Spangenhelm). Vackra prov på
sådana visa de svenska Vendel- och Valsgärdefynden
(se pl.). Då de stundom voro smyckade med en
h.-prydnad i form av ett svin, ”Hildesvin”,
uppkom den tyska benämningen Eberhelm. På 900-talet
uppträder den i ett stycke järn smidda k o n i
s-k a h. med ett över näsan nedhängande smalt järn,
nässkydd el. nazal. Denna h. förekom under
1000-och 1100-talen i hela Europa. Vid slutet av
1100-talet uppträder en liknande h.-typ, upptill platt och
med nästan helt cylindrisk form. Nässkyddet
utvecklar sig nu till en ansiktet nästan helt täckande
plåt, försedd med öppningar för ögonen och hål
för andningen. I början av 1200-talet fortsätter
utvecklingen av denna typ till den huvudet helt
omslutande s.k. kittelhjälmen (ty.
Topf-helm). Denna fortlevde under hela 1200-talet men
förlängdes i början av 1300-talet ytterligare,
så att den kom att vila på axlarna (bild
se Aranäs). Upptill blev den nu kullrigt bruten
för att mera följa huvudets form. På gr. av sin
tyngd avlyftes den vanl., då strid ej pågick, och
hängde i en kedja vid rustningen el. fördes på
sadelbommen hos den medföljande knapen.
Under denna h. bars på 1300-talet en rundkullig
järnhuva, ur vilken samtidigt utvecklar sig en ny
h.-typ (ty. Beckenhaube, fra. bassinet). Denna bars
nu enbart försedd med h.-brynja av ringpansar och
ett ansiktet skyddande uppfällbart visir. För
att underlätta andningen utdrevs visiret i en hund-
nosliknande spets, varav den tyska benämningen
Hunds gugel. Ur denna h.-typ utveckla sig flera av
de senare visir-h. En rent hattformig h.-typ med
breda brätten uppträder under tidig medeltid.
Denna s.k. järn- el. kittelhatt bars i sht av
fotfolk och bågskyttar. Ur denna utvecklar sig
den på 1400-talet mycket använda s a 1 a d e n (se
pl.), i Sverige välbekant från S:t Göransgruppen
i Storkyrkan (se fig.). Den italienska saladen, som
torde direkt stamma från en antik romersk h.-typ,
får en säregen, huvudet nästan helt täckande form.
Då på 1400-talets slut riddarrustningen utvecklat
sig till den krigaren helt omslutande helrustningen,
blir visirhjälmen den förhärskande, helt
omslutande huvudet och nedtill försedd med en s.k.
bunt, som grep om rustningens halskrage och
gjorde den fullst. ogenomtränglig. Visiret fick en
efter ansiktet mera avpassad form och delades i
2 rörliga stycken. Denna h.-typ, som efter den
franska benämningen
även kallades armet,
bibehöll sig som
grundform för h., så länge
rustningar användes.
Som prydnad försågs
den med en
fjäderbuske och fick under
1500-och 1600-talen samma
utstyrsel, som kom
rustningen till del. Den
på 1500-talet mycket
brukade
burgund-hjälmen utgjorde
ett mellanting mellan
S:t Görans hjälm på bilden
i Storkyrkan i Stockholm.
Efter Hildebrand.
— 543 —
— 544 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
