Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hofsten, 1. Nils - von Hofsten, 2 Erland - Hofterup - el-Hofuf - Hogarth, William - Hogarth, David George - Hogben, Lancelot - Hogdal (Bohuslän)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFTERUP
misk-systematiska och djurgeografiska synpunkter
samt efter deltagande i Spetsbergsexpeditionen
1908, då H. systematiskt utforskade Isfjordens
fauna, utg. djurgeografiska arbeten över dess
tagghudingar, kräftdjur och fiskar.
Ärftlighetsforskningens resultat har H. framlagt i bl.a. den
välskrivna ”Ärftlighetslära” (1919). Bland hans
arbeten av mera allmänt innehåll märkas ”Zur
älteren Geschichte des
Diskon
tinuitätspro-blems in der
Biogeo-graphie” (i
”Zoologi-sche Annalen”, 7, 1916),
”Skapelsetro och
ur-alstringshypoteser”
(1928),
”Steriliserings-frågan ur rasbiologisk
synpunkt” (1933) samt
Ӏrftlighetsproblemet
i Frödings diktning”
(1921) och diktsaml.
”Främling” (1934), de
båda sistn. ett
vittnesbörd om H:s
hu
manistiska intressen. Jämte S. Hörstadius är
H. red. för ”Zoologiska bidrag från Upsala”. O.Cn.
2) Erland Adolf Gerhard von H., den
föreg:s son, statistiker (f. 22/s 1911), fil. lic. 1941.
H. blev 1940 aktuarie vid Stockholms stads
statistiska kontor men övergick 1945 till
stadsplane-kontorets generalplaneavd. Sedan 1947 är han
byråchef i Socialstyrelsen (Statistiska byrån). H.
har utg. uppmärksammade arbeten om
landsbygdens avfolkning, folkmängdstillväxten i
Stockholm samt populära statistiska handböcker. Han
är sedan starten 1945 en av de båda huvudred,
för uppslagsverket ”När—var—hur”. Th.
Hofterup, socken i Harjagers hd i Malmöhus
län och församling i Barsebäcks och Hofterups
pastorat i Harjagers kontrakt av Lunds stift,
vid Öresund s.ö. om Landskrona; 12,25 km2,
därav 12,24 land; 290 inv. (1949; 24 inv. pr km2).
Vidsträckta områden äro sankmark och
skog-planterade sandfält; åkern utgör 44% av
landarealen, skogsmarken 24 %. Större delen av H.
lyder under Barsebäcks fideikommiss. Förs, har
Skånes äldsta, helt bevarade absidkyrka, uppförd
av sandsten i början av 1100-talet; från samma
tid stammar en realistisk lejonrelief ovan
absidingången. Torn och strävpelare äro yngre, en
korsarm i n. tillkom 1845. Långhusets valv från
1400-talets mitt prydas av sengotiska
kalkmålningar. I kyrkans ö. del finnas
väggmålnings-fragment från äldre medeltid. Altaret i
renässansstil bär årtalet 1597. — Namnet skrevs
under senare hälften av 1200-talet de Hortethorp och
avsåg från början kyrkbyn. Det är kanske bildat
till gen. av fda. mansnamnet Harth samt thorp,
nybygge (se G. Knudsen & M. Kristensen, ”Danmarks
gamle Personnavne”, 1:1, 1936—40, sp. 479)- P-;Er.
el-Hofuf [-o’fl, stad i al-Hasa*, ö. Arabien.
Hogarth [hau’gah], William, engelsk målare
och grafiker (1697—1764), kom 1712 till en
guldsmed för att lära sig gravering och etablerade sig
1718 som självständig kopparstickare.
Omväxlande med sin mera hantverksmässiga verksamhet
stack han figurscener som enstaka blad el. hela
serier och uppenbarade i dem snart sin satiriska
talang. 1728 blev han elev i målning hos
Thorn-hill, vars dotter han äktade. Han målade därefter
mindre genrebilder, ofta föreställande scener ur
populär dramatik, t.ex. ”Tolvskillingsoperan”.
Snart fann han emellertid sin egen speciella form,
d.v.s. bildcykeln, vilken han först målade i olja
och sedan själv stack el. lät sticka i koppar. Dessa
bilder ha ett utpräglat satiriskt innehåll och en
starkt dramatisk form i medveten anslutning till
scenkonsten. Föremål för hans satir äro i allm.
missförhållanden inom samhället såväl i dess
högre som lägre skikt. Hans mest berömda serier
äro ”En glädjeflickas historia” (”The harlofs
progress”, 1731), ”En rumlares historia” (”The
rake’s progress”, 1735), och ”Äktenskapet på
modet” (”Mariage å la mode”, 1745). H:s målningar
utmärka sig för skenbart osökt komposition,
säker och momentan uppfattning av gester och
hållning samt en ofta utsökt kolorit. Av samtiden
uppskattades de föga, medan däremot sticken
spredos i stora upplagor. H. har även målat ett
antal tavlor med religiösa motiv, mindre
betydande, ehuru omsorgsfullt och skickligt utförda. Som
porträttist är han en av den engelska konstens
högst skattade mästare, icke minst som psykolog
och fysionomist. I sin bok ”Analysis of beauty”
(i753) framställer han som det skönas
grundelement våglinjen och den av levande rytm
sammanhållna omväxlingen, vilket han tillämpar på sin
egen konst. — Litt.: A. Dobson, ”H.” (3 ed. 1907);
A. Blum, ”W. H.” (1922); A. P. Oppé, ”The
dra-wings of W. H.” (1948). G.S.
Hogarth [hau’gah], David George, engelsk
arkeolog (1862—1927), dir. för British School of
Archæology i Aten 1897—1900, företog en rad
forskningsresor och ledde arkeologiska
undersökningar i Mindre Asien, Syrien, Egypten, på
Cypern, Kreta och Melos. 1909 blev han dir. för
Ashmolean Museum i Oxford. H. utgav bl.a.
”The nearer East” (1902), ”The penetration of
Arabia” (1904), ”Excavations at Ephesus” (1908),
”Hittite seals” (1920) samt (tills, med C. L.
Wool-ley) ”Carchemish” (2 bd, 1914—21). N.V.
Högben [håg’-], Lancelot Thomas, engelsk
zoolog (f. 1895), assistant prof, i Montreal 1922,
Kapstaden 1927, London 1930, Aberdeen 1937 och
Birmingham 1942, har sysslat med genetik,
grod-djurens färgväxling, hypofysens jämförande
fysiologi och biokemi och har i samband därmed
utarbetat en graviditetsreaktion. Mest känd för
den stora allmänheten har han blivit genom sitt
populärvetenskapliga arbete ”Mathematics for the
million” (1936; sv. övers. 1938—39).
Högdal, socken i Vette hd i Bohuslän och
församling i Näsinge, Högdal och Lommedals
pastorat i Vikornas n. kontrakt av Göteborgs stift,
intill norska gränsen; 70,77 km2, därav 69,57 land;
1,116 inv. (1949; 16 inv. pr km2). H. är fyllt av
starkt kuperade, i v. kala bergplatåer med spridda
odlingsbygder i sprickdalarna. Huvudort är
Högdals Nordby. Åkern utgör 13 °/o av landarealen,
skogsmarken 39 °/o. Egendom: Dyne.
Stenhuggeri-industri. Fisklägen: Holmestrand, Lunnevik,
Stensvik. Av fornlämningar finnas stenåldersboplatser
(särsk. i s.ö.), hällkistor, kummel, hällristningar,
järnåldersgravar och bygdeborg. Kyrkan av granit
— 631 —
— 632 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
