Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGBORG
der tiden 1676—78; efter 1679 års fred raserades
befästningarna, frånsett Kärnan. Vid 1709 års
krig intogo danskarna lätt H., som blev deras
huvudoperationsbas. Stenbocks seger i slaget vid
H. 28/2 1710 ledde omedelbart till den danska
härens tillbakadragande från H. och Skåne.
Under dessa krigsoperationer hade H. lidit starkt,
över huvud fortsatte dess relativa tillbakagång
efter skånelandskapens definitiva övergång till
Sverige, då Malmö blev säte för
generalguverne-mentet och Landskrona utbyggdes till en
betydande hamn- och fästningsstad. H. blev dock
1819 säte för i:a arméfördelningsstaben och
erhöll under 1800-talets lopp en ej obetydlig
garnison. Ännu 1800 hade H. blott 1,741 inv. och
var trots sitt betydande uppland i Nordvästskåne
mindre än såväl Malmö och Lund som Ystad,
Kristianstad samt, till följd av dess stora
garnison, Landskrona. Först under 1830-talet
utbyggdes i H. en verklig hamn; stadens utveckling
hämmades även av öresundstullen, som avskaffades
först 1858. Ännu 1850 hade H. blott 4,140 inv.
Efter öresundstullens avskaffande gick H.
snabbare framåt, och 1865 erhöll H. genom
Landskrona och H:s järnvägar järnvägsförbindelse med
den 1856—64 öppnade S. stambanan. 1870 hade
stadens folkmängd stigit till 7,941, vilket nästan
innebar en fördubbling under 20 år. Järnvägens
sträckning i en stor sväng söderut via Billeberga
till Eslöv gjorde den dock föga konkurrenskraftig,
och först med den 1874—75 öppnade
H.—Hässle-holmsjärnvägen, som förkortade
stambaneförbin-delserna till hamn med 6 km i förh. till Malmö
och med 4 km i förh. till Landskrona, fick H. en
för sin hamntrafik konkurrenskraftig bana.
Samtidigt härmed började också efter öppnandet av
Bjuv—Billesholmsbanan 1874 den starka
utbyggnaden av gruvdriften i H.-trakten. Nu följde en
glänsande utveckling för H:s näringsliv, för
vilken konsulerna N. Perssons och P. Olssons
initiativ hade stor betydelse. Utvecklingen
gynnades av att H.—Ängelholm—Halmstadsbanan
(Skåne—Hallandsbanan) öppnades 1885,
Höga-näsbanan s.å., den sedermera till spårväg
omlagda Rååbanan 1891 och Skåne—Smålandsbanan,
(H.—)Åstorp—Markaryd—Värnamo, 1894—99;
vidare erhöll H. genom tillkomsten av
ångfärje-leden H.—Helsingör 1892 Sveriges första
ångfärje-förbindelse med utlandet. H., som redan under
1860-talet passerat Ystad och Landskrona, passerade
under 1870-talet Kristianstad och under mitten av
1880-talet även Lund samt blev före seklets slut
Sveriges 6:e stad och dess 4:e handelsstad. H. hade
1900 24,670 inv. Särsk. H:s industriella utveckling
bromsades dock av det ej helt lyckligt lagda
järnvägsnätet, där särsk. Västkustbanans s. delar
ledde trafiken bort från H., och ‘trots en
betydande utveckling under 1890-talet intog H:s
industri vid sekelskiftet med knappt 3,000 arbetare
blott p:e platsen bland landets städer. H:s
industriella och befolkningsmässiga utveckling
försiggick dock under årtiondena kring sekelskiftet
till stor del i förorterna. 1915 hade H. 35,407
inv. men blev 1920 efter de stora
inkorporeringarna av H:s landsförs. 1918—19, av Raus
1918 och av delar av Allerums och Kropps
kommuner 1920 Sveriges 5:e stad med 47,074 inv. och
Kärnan.
steg som industristad till 6:e platsen med nära
5,500 arbetare. Under de senaste årtiondena har
H:s utveckling, gynnad särsk. av stadens stora
betydelse för motortrafiken som
huvudöverfarts-orten till Danmark och kontinenten, som
centrum för det tättbefolkade Nordvästskånes stora
och välutbyggda vägnät och som Skånes näst
Lund främsta omnibusknut, åter blivit snabbare.
Av H:s befolkning sysselsattes 1945 42,7%
inom industri och hantverk, 14,2 °/o inom handel
och 9,4 °/o inom kommunikationer (5,4 °/o inom
landtransport och 2,6% inom sjöfart), 11,8%
inom allmän tjänst och fria yrken samt 3,1 °/o
inom jordbruk med binäringar (därav nära 2%
inom trädgårdsodlingar), medan ej mindre än
15,4% utgjordes av pensionärer och yrkeslösa
och 3,6 % voro sysselsatta i husligt arbete och
övrigt. Industrien i H. omfattade 1946 213
fabriker med en förvaltningspersonal på 2,051 och
en arbetarpersonal på 9,876 personer utom o.
400 hemarbetare, och H. delar nu med Örebro
platsen som landets 7:e industristad. Liksom i
flertalet andra städer är järn- och metallindustrien
även H:s största industrigren med nära 3,000
arbetare; dess största företag äro det numera till
Aseakoncernen hörande Svenska elektromekaniska
industri ab. (grundat 1918, 1,070 arb., 50 mkr
tillverkningsvärde 1947), Helsingborgs varfs ab. (1866,
800 arb., 10 mkr), radiator-, plåtarbetes- och
syr-gasfabriken ab. Plåtförädling (1918 [1908], 240 arb.,
8,5 mkr), transportanordningsfabriken Verkstads
ab. Mekano (1917, 70 arb., 1,6 mkr), en av SJ:s
— 1189 —
— 1190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
