Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiana (Ind.) - Indianapolis - Indianduva - Indianer - Ursprung, ras och antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIAN APOLIS
hela folkmängden), varav 18,784 (17%) voro
från Tyskland, 14,257 (13,9%) från Polen, 7,773
från Ungern, 6,309 från Italien, 5,782 från
Tjeckoslovakien, 5,562 från England, 4,405 från
Österrike, 4,126 från Ryssland, 3,747 från Grekland
och 3,565 från Sverige (boende huvudsaki. i n.
I.). ^937 funnos i I. 28,155 judar. 55,1% av
befolkningen bodde i stad. Huvudstad och största
stad är Indianapolis med 386,972, därnäst
komma Fort Wayne, Gary, South Bend och
Evans-ville, alla med o. 100,000 inv. De dominerande
kyrkosamfunden äro romersk-katolska (315,185
medl. 1936) och metodistkyrkan (252,803). 1930
voro 2,2% av inv. analfabeter. I. har 4 univ.: 2
stats-univ., näml. Indiana Univ. (i Bloomington, c:a
8,900 studerande) och Purdue Univ. (i Lafayette,
8,609) samt De Pauw Univ. (i Greencastle,
me-todistiskt, 1,440) och Univ. of Notre Dame
(katolskt, 3,389). — 1940 funnos i I. 184,549 farmer
med en sammanlagd areal av 80,134 km2, varav
43,792 (48% av landarealen) voro besådda. Majs
upptog 39% av den besådda arealen, vete 13,8 °/o.
Husdjursstocken räknade 1946 203,000 hästar,
25,000 mulåsnor, 1,836,000 nötkreatur, därav 790,000
mjölkkor, 637,000 får, 4,271,000 svin. —
Kolfälten i I. ha en areal av 16,800 km2.
Produktionen av kol uppgick 1944 till 25,5 mill. t (14,4 mill.
1930), av olja till 5,1 mill. barrels, av tackjärn
till 6,2 mill. t (3,2 mill. 1930). I. har en
betydande och mångsidig industri med 1939 4,338
anläggningar, 277,468 arbetare och ett
produktionsvärde av 2,228 mill. $. Vid sydändan av
Lake Michigan och inom Chicagos förstadsrayon
har under de senaste årtiondena uppvuxit en
storslagen järn- och stålindustri (jfr East
Chicago, Gary och Hammond). — I. började
koloniseras på 1750-talet, blev territorium 1800 och
upptogs som stat i unionen 1816 samt hade 1800
5,641, 1850 988,416 och 1900 2,516,462 inv.
Stats-legislaturen består av en senat med 50 medl. och
ett representanternas hus med 100 medl. Till
unionskongressen sänder I. 2 senatorer och u
representanter. — Litt.: S. S. Visher, ”Economic
geography of I.” (1923). J-C.
Indianapolis [indianäpp’ålis], huvudstad och
största stad i Indiana, USA, ung. mitt i staten;
386,972 inv., därav 51,142 negrer (1940). I.
grundades 1819, blev 1825 huvudstad i Indiana,
hade 1860 18,611, 1900 169,164 inv. I. är ett
betydande järnvägs- och handelscentrum samt har
en stor kvarn-, slakteri- och automobilindustri.
I I. äger årl. 3% Amerikas förnämsta
racerbil-tävling (Indianapolisloppet) rum på en
bana av tegel en sträcka av 500 miles.
Indianduva, ras av duvsläktet*.
India’ner (äldst om invånare i Indien, såsom i
äldre tid även Amerika benämndes; jfr spa.
indiano’), amerikanska kontinentens urinvånare med
undantag av eskimåerna.
Ursprung, ras och antal. Frågan om i:s ursprung
har sysselsatt forskarna ända sedan Amerikas
upptäckt. De äldre hypoteser, som uppställts,
synas i vår tid ofta närmast löjeväckande. Bibeln
togs ej sällan till utgångspunkt. Arius Montanus,
en 1500-tals-lärd, förklarade i. vara avkomlingar
till Noa, och Ofir, dit Salomos handelsflottor
seglade, förlädes ofta till Amerika. Framför andra
har emellertid hypotesen om Israels förlorade
stammar omfattats av lärda och olärda ända in på
1800-talet. Denna idé drev Lord Kingsborough att
bekosta publiceringen av en mängd gamla, i och
för sig värdefulla manuskript. — Ehuru man
givetvis icke mera räknar med dessa äldre
hypoteser, anser man alltjämt, att i. en gång i tiden
invandrat till Amerika. Ända till efter istiden tycks
en landbrygga ha funnits i trakten av Berings sund,
och i varje fall är det på denna väg i. anses ha
kommit över till amerikanska kontinenten.
Säkerligen vandrade ej blott en grupp över, utan våg
efter våg följde och tog olika delar av
världsdelen i besittning. Ehuru i. bilda en ras, är typen
långt ifrån ensartad. Detta stöder antagandet, att
i. invandrat som utbildad ras, men med redan
begynnande differentiering. Att i. räkna sina
närmaste släktingar bland nordöst- och
sydväst-asiater är tydligt. Det är föga troligt, att Sydamerika
erhållit ett tillskott direkt över havet från
övärlden i Stilla havet. Nordamerika har sannolikt
fått senare tillskott av mera mongoloid karaktär,
varvid man dock får taga uttrycket mongoloid i
mycket vidsträckt bemärkelse. De mongoloida
dragen äro i själva verket föga utpräglade.
Sydamerikas i. åtm. anses av framstående forskare stå
närmare den kaukasiska än den mongoliska rasen.
Det finns i., som till typen påminna om semiter.
Typvariationen är över huvud utomordentligt stor.
Kroppslängden växlar avsevärt. Medan t.ex.
pa-tagonierna och en del nordamerikanska i. äro
mycket storväxta, äro fjällindianerna i Sydamerika
små och grupper av motilonindianer i Colombias
och Venezuelas gränstrakter nästan dvärgartade.
Kroppslängden kan f.ö. växla inom olika
stammar, och detsamma gäller kranieindex. Albinos
finnas även bland i., i särsk. stor procent i s.
Panama. Man har icke kunnat finna spår av någon
annan, tidigare ras inom de områden i. vid
upptäckten bebodde. De äktindianska rastecknen äro
ljust brun till gulbrun ansiktsfärg (i., som leva i
öppen terräng, bli solbrända), svag skäggväxt
(skäggstrån utryckas dessutom ofta), svart till
mörkbrunt, mest rakt och strävt, stundom vågigt
hår, bruna, stundom svagt mongoloida ögon,
kraftig näsa och vissa karakteristika betr, lemmarnas
längd.
Till karaktären äro i. stolta och
frihets-älskande, ärliga och tappra, högtidliga och slutna
gentemot främmande. Feghet, snålhet och
ogästvänlighet föraktas djupt. Till slavarbete ha de
aldrig kunnat hållas. Vandringsdriften sitter i
även hos de bofasta. De ha stor böjelse för
rusdrycker och narkotika men äro ej erotiker som
negrerna. Ännu ha de sin stora betydelse i det
latinska Amerika. Ett par av Mexicos främsta
presidenter ha varit i. — I. utgöra ännu ett betydande
folkelement i Mellan- och Sydamerika, varjämte
avkomlingar av vita och i. (mestiser) äro mycket
talrika. I n. Sydamerika och i Brasilien ha i. ofta
uppblandats med negrer (sambos). Att angiva i:s
antal är svårt på gr. av den ofullständiga
statistiken. Skillnaden mellan rena i. och biandfolk
torde ofta angivas synnerligen godtyckligt. I USA
funnos 1940 334,000, och deras antal minskas ej,
i mots. till vad som vanl. antages (jfr Förenta
staterna, tab. 1 och sp. n 13 f.), medan deras kultur
— 243 —
— 244 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
