Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
Indien (lat. In dia, efter floden Indus).
Begreppet I. har under tidernas lopp haft och har
ännu olika betydelse. Forntidens och
medeltidens folk ha knappast gjort klart för sig, vad
de menade med I., men det synes, som om man
härmed menat allt land mellan Persien och
Kina, vilket tagit sig uttryck i namngivningen:
Ost-indien el. Ostindiska öarna som beteckning för
det holländska kolonialväldet i ö., Bortre
Indien och Främre Indien som beteckning för de
två stora halvöar, som från Centralasien skjuta
fram mot s. När man numera talar om I.,
förstås därmed i allm. ant. halvön Främre Indien
el. förutv. Brittiska Indien (kejsardömet I.), vilka
två begrepp efter 1937, då Burma avskildes från
kejsardömet, i det närmaste voro identiska. 1947
skedde en uppdelning av kejsardömet i två, till
Brittiska samväldet anslutna dominier: P
a-kistan och Indien, det senare även benämnt
Indiska unionen, vilket namn av
redaktionella skäl här nyttjas för detta dominion. I
denna artikel menas med I. Främre Indien (3,8 mi.ll.
km2 med c:a 388,5 mill. inv.) samt det inom
det iranska höglandet liggande Beluchistan, d.v.s.
dominierna Indiska unionen och Pakistan med
till dem anslutna indiska furstestater och f.d.
brittiska agentskap. Till I. räknas däremot ej
ön Ceylon el. de små franska och
portugisiska besittningarna (se Franska Indien och
Portugisiska Indien), ej heller de relativt
självständiga bergsstaterna Bhutan och Nepal på
Himalayas sydsluttning. Sålunda avgränsat
sträcker sig I. mellan 8°7’ (Kap Comorin) och 37°i6’
n.br. samt mellan 6o°52’ och 97°i9’ ö.lgd. Arealen
är 4,095,870 km2, och folkmängden uppgick 1941
till 388,997,955 inv. Huvudstäder äro: i Indiska
unionen Delhi, i Pakistan Karachi. V.Hn.
Innehåll:
Sp.
Geologi och
terrängfor-mer ....................253
Klimat .................257
Växtvärld ..............258
Djurvärld ..............259
Befolkning och bebyggelse 260
Politisk indelning .....262
Språk ..................263
Historia .............. 264
Författning och
förvaltning .................. 276
Rättskipning .......... 279
Försvarsväsen ..........279
Vapen och flagga ...... 280
Mått .................. 281
Mynt ...................281
Finanser ............. 281
Bankväsen .............281
Ekonomisk geografi .... 282
Religiösa förhållanden .. 287
Undervisningsväsen .... 292
Tidningar ..............293
Litteratur .............293
T eater ................296
Film ...................300
Musik ..................301
Konst ..................302
Litteraturanvisningar .. 305
Geologi, terrängformer och vattendrag. Indiska
halvön är, geologiskt sett, ett främmande element
i den asiatiska landmassan; det är ett fragment
av s. halvklotets forna Gondwanakontinent, som
i relativt sen tid svetsats till den eurasiatiska
kontinentens sydrand, samtidigt med att Himalayas
väldiga bergskedjesystem bildades. Som en följd
av denna utveckling kan I. geologiskt och
geografiskt indelas i tre huvudregioner: den egentliga
indiska halvön el. det indiska platålandet
(Dek-kans högland), det nordindiska slättlandet och de n.
gränsbergen. — Äldst av dessa regioner är det
indiska platålandet. Att döma av de
sällsynta förekomsterna av marina sediment yngre
än kambrium synes det i stort sett ha varit
fastland alltsedan kambrisk tid. Endast temporärt
Landskapsbild från gränstrakterna mellan Assam och
Burma. Se även bilder vid Himalaya.
och lokalt har havet trängt in över platåranden
under mesozoisk och kenozoisk tid. Platålandet
har utgjort ett enhetligt, fast block, ett
resistensområde inom jordskorpan, inom vilket alltsedan
förkambrisk tid inga bergskedjebildande rörelser
kommit till uttryck på annat sätt än i form av
vertikala förskjutningar av vissa segment längs
förkastningslinjer. Berggrunden består till c:a
90 ®/o av två stora formationskomplex, urberg och
unga basalter (den s.k. dekkantrappen); den
återstående tiondedelen består av algonkiska
formationer (purana-gruppen) samt permiska och
me-sozoiska, kontinentala sediment
(gondwana-grup-pen). Under benämningen dharwar-systemet
sammanfattas alla de suprakrustala, vanl. starkt
me-tamorfoserade urbergsformationer, vilkas
funda-ment utgöres av de äldsta gnejserna och vilka
genom en stor diskordans skiljas från den yngre
purana-gruppens formationer. Huvudmassan av
hithörande bergarter utgöres av granitintruderade
kristallina skiffrar, leptiter, hälleflintor och
kristallina kalkstenar ävensom järn- och
manganmalmer, en komplex, som i flera avseenden
erinrar om Fennoskandias leptit-hälleflint-formationer.
Inom Centralprovinserna ingår i
dharwar-syste-mets undre del den rikligt manganförande s.k.
gon-ditserien, som består av manganhaltiga kalkstenar
och kristallina skiffrar, däribland urspr.
sedimentära bergarter, bestående av kvarts, spessartin
(mangangranat) o.a. mangansilikat, och vilkas
förvittringsprodukter gett upphov till ställvis
enorma avlagringar av manganmalmer.
Strati-grafiskt yngre än dessa är den s.k. järnmalms-
— 253 —
— 254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
