Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiska oceanen - Indiska underregionen - Indiska unionen - Indiska öknen - Indisk filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDISKA UNDERREGIONEN
1,000 m djupa Kerguelen-Gaussbergryggen
förbin-des med Antarktis. Kerguelenplatån uppbär de
subantarktiska öarna Nya Amsterdam, S:t Paul,
Kerguelen och Heardön. På gränsen mellan I. och
Stilla havet förbindes Australien över Tasmanien
med Antarktis genom Macquarie-ryggen. Från
Afrikas sydspets utgår åt s.ö. Crozet-ryggen, som
i ö. slutar med en på 2,000 m djup liggande platå,
vilken uppbär Prins Edward- och Crozetöarna. —
I n. innesluta centralindiska ryggens båda grenar
ett c:a 4,500 m djupt bäcken. V. om
Carlsberg-ryggen ligger Somalibäckenet med djup över 5,000
m, vilket ö. om Madagaskar står i förbindelse
med det s. om denna ö liggande
Madagaskarbäc-kenet. I s. leder en ränna mellan Crozet-ryggen
och Kerguelenplatån till det västantarktiska
bäckenet, vilket behärskar Atlantens och I:s höga
sydgrader mellan 20° v. och 6o° ö.lgd. Den ö. om
centralindiska ryggen liggande delen av I. utgör
ett sammanhängande bäcken med i allm. över
4,500 m djup. Däri framträda dock två bäcken
med över 5,000 m djup, näml, det sydaustraliska
bäckenet (el. Jeffreys grav) utanför Australiens
sydkust samt det stora indo-australiska bäckenet,
som utbreder sig från Sundaöarna och Australien
till Chagosöarna. Mitt i detta bäcken ligger den
6,459 m djupa Whartongraven, och i n.ö. sträcker
sig längs Javas kust den långa och smala
Sundagraven, vari lodats I:s största djup, 7,455 m.
Bottenavlagringar. Terrigena (el.
kontinentala) avlagringar finnas i I. i bihaven, i
Arabiska havet och Bengaliska viken, utmed
Afrikas och Australiens kuster samt i ett brett bälte
närmast Antarktis. I västantarktiska bäckenet och
över huvud s. om 500 s.br. dominerar i övrigt
diatoméslam. De indoaustraliska och
sydaustraliska bäckenen täckas av röd djuphavslera, som
hör de stora djupen till och som även återfinnes
på ett par mindre områden s. om Réunion—
Mauritius och i Arabiska havet v. om
Lacka-diverna. Återstoden av I. behärskas nästan helt
av globigerinaslam. I de på ryggarna i n.v.
liggande bankarna uppträda koraller.
Sal t ha It och temperatur. I n.ö. delarna
av I. är salthalten relativt låg. Där ligger vid io°
s.br. ett smalt bälte med salthalt under 34 °/oo; mot
n. växer salthalten till en början obetydligt och
avtager sedan ånyo, i Bengaliska vikens inre delar
till under 30 °/oo. På 300 s.br. ligger i ö. ett bälte
med salthalt över 36 °/oo, s. därom avtager
salthalten och är vid Antarktis’ kust mindre än 33,5 %o.
I de v. delarna av I. är salthalten o. 35,5 °/oo, stiger
dock i Arabiska havet till över 36,5 °/oo samt i
Röda havet och Persiska viken än högre, i deras
inre delar till över 40 °/oo. — Ytvattnets temp. är
högst under maj och överstiger då 28° i nästan hela
den del av I., som ligger n. om io° s.br. I stora
områden i ö. sjunker temp. aldrig under 28°. Mot
s. avtager temp.; drivisgränsen ligger på 400 s.br.
Vindar. Utmed Antarktis’ kust härskar en hård
ö. vind. N. därom, särsk. i the roaring forties, det
stormiga bältet mellan 400 och 500 s.br., blåsa året
runt starka v. vindar. N. om 300 s.br. vidtager
s.ö.-passaden, som under s. halvklotets sommar
når till io° s.br., under nordsommaren 50
nordligare. Mellan o° och io° s.br. härskar under
nordvintern det ekvatoriella lågtrycksbältet med
vind
stilla el. svaga, växlande vindar, över n. delen av
L råder då n.ö.-monsunen. Under nordsommaren
förskjutes lågtrycket till det inre av Asien. Detta
förändrar fullständigt vindarna i n. delen av I.,
i det s.ö.-passaden fortsätter över ekvatorn, böjer
mot n. och n.v. och övergår i s.v.-monsunen, som
särsk. i Arabiska havet har utomordentlig styrka.
Cirkulation och strömmar. Under
nordvintern framkallar n.ö.-monsunen i n. delen av
I. den åt v. gående n. ekvatorialströmmen.
Mellan io° och 270 s.br. framdriver s.ö.-passaden
den s. ekvatorialströmmen från Australien till
Madagaskar och Zanzibarbukten. Mellan dessa
strömmar framgår mot ö. den ekvatoriella
motströmmen mellan 20 och 50 s.br. Under
nordsommaren ändras detta förhållande fullständigt,
i det s.v.-monsunen försätter hela den n. om
ekvatorn liggande delen av I. i rörelse mot ö.,
monsunströmmen, den ekvatoriella motströmmen,
försvinner och s. ekvatorialströmmen utvidgas
mot n. till nära 50 s.br. Vid Madagaskar delar
denna sistnämnda upp sig i flera armar, varav
en går genom Zanzibarbukten mot n. utmed
Somalikusten, där den kan nå en hastighet av
mer än 5 knop och då överträffar
Floridaström-men. N. om ekvatorn svänger strömmen mot
n.ö. och ö.n.ö. Då vattnet sålunda strömmar bort
från kusten, uppstiger invid denna kallt vatten
från djupet som ersättning, vilket gör, att
Somalikusten sköljes av ovanligt kallt ytvatten —
man kan här, i jordens varmaste trakter, påträffa
kallare vatten än det, som Östersjöns badorter
samtidigt kunna bjuda på. En annan arm av s.
ekvatorialströmmen går åt s. mellan Madagaskar
och fastlandet som den varma
Moqambiqueström-men, vilken sedan fortsätter längs Kaplandets kust
som Agulhasströmmen (Kapströmmen). Denna
sänder en arm in i Atlanten, en annan mot s.,
där den ingår i den stora mot ö. flytande
västvinddriften. Den från s. kommande
polarström-men förenar sig vid den s.k. antarktiska
konvergensen vid 500 s.br. med västvinddriften. — Litt.: G.
Schott, ”Geographie des Indischen und Stillen
Oze-ans” (1935; med utförliga litt.-anvisningar). Kg.
Indiska underregionen, djurgeogr., se Asien, sp.
515-
Indiska unionen, gängse benämning på det
1947 upprättade, till Brittiska samväldet anslutna
dominiet Indien*.
Indiska öknen, se Thar.
Indisk filosofi. Filosofien i Indien är lika
gammal som religionen. I ”Rigveda” finnas
reflexioner över världens ursprung, gudarnas väsen,
förhållandet mellan enhet och mångfald samt vara
och icke-vara; vi möta redan här den skepsis och
den strävan att ta de yttersta konsekvenserna av
en ståndpunkt, som känneteckna indiskt tänkande.
I brahmana uppställes det heliga ordet (brahman)
som offrets och därmed tillvarons urgrund, och
denna mystiska kosmiska kraft sättes i
upanisha-derna lika med själen, jaget (brahman^ätman).
Den enskilda själen och världen utvecklas ur det
absoluta brahman, som samtidigt lever i alla ting
som den inre styresmannen, som det intellekt,
varmed ögat ser, örat hör o.s.v. I upanishaderna
dyker även tanken på själavandringen upp, enl.
vilken alla väsen (även gudarna) föras från
till
— 315 —
— 316 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
