Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenjörtrupper - Ingenjörtruppernas kadettskola - Ingenjörtruppskolan - Ingen mans land - von Ingenohl, Friedrich - Ingénue - Ingermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGENJÖRTRUPPERNAS KADETTSKOLA
e t. Officerare till detta lämnades av
Fortifikationen. Sedan ytterligare 2 kompanier blivit
uppsatta, erhöll truppen namnet
Pontonjärba-tal jonen, ehuru den även utgjorde sappör- och
minörtrupp. 1873—78 uppsattes och förlädes till
Karlsborg ytterligare en bataljon med samma
uppgifter, men denna benämndes S ap p ö r
bataljonen. 1892 förändrades namnen till Svea,
resp. Göta ingenjörbataljon, varvid
samtidigt särskilda parkkompanier för krigsbroarbeten
uppsattes. Genom 1901 års härordning tillkommo
Bodens ingenjörkår och
Fälttelegrafkåren. Svea och Göta ingenjörbataljoner blevo
samtidigt kårer. Genom 1914 års härordning
tillkom ytterligare en kår, Norrlands i n g e
n-jörkår, varjämte övriga kårer utökades. Genom
1925 års försvarsordning indrogs Norrlands
ingenjörkår, innan den hunnit uppsättas. Enl. 1936 års
försvarsordning och 1942 års försvarsbeslut
utgöras i. i Sverige av Svea ingenjörkår (Stockholm),
Göta ingenjörkår (Eksjö) och Bodens ingenjörkår
(Boden). Fälttelegraf kåren överfördes 1936 till de
nyuppsatta signaltrupperna*. [A.W.G.JF.Nm.
Ingenjörtruppernas kadettskola, se Kadettskolor.
Ingenjörtruppskolan (IngS), förlagd till Svea
ingenjörkår, har till uppgift att meddela
huvudsaki. praktisk undervisning (kurser) i fråga om
ingenjörtruppernas och pionjärförbandens teknik,
utbildnings- och arbetsmetodik samt taktiska
användning. Vid skolan utföras därjämte vissa
or-ganisationsförsök samt försök med materiel och
arbetsmetoder vid ingenjör- och pionjärförband.
Ingen mans land, se No man’s land.
von Ingenohl [-genå’l], Friedrich, tysk
sjö-militär (1857—1933), konteramiral 1907, viceamiral
1910, blev 1913 amiral och chef för Hochseeflotte.
Han var emot tyska flottans insättande i ett
avgörande sjöslag och avgick efter
Doggersbank-slaget 1915 i febr, från chefsplatsen: till 1915 års
slut var han stationsbefälhavare i Kiel.
Ingénue [äozeny’] (fra.), naiv och okonstlad ung
flicka (vanlig teaterterm). Jfr Rollfack.
Ingermanland, fi. Inkeri, ry. Izjorskaja zemlja,
landskap mellan Ladoga och Finska viken på
bägge sidor om Neva, sträckande sig i n. till
Systerbäck, i v. till Narva, i ö. till floden Lava;
sydgränsen skär floden Pliusas nedre samt
Lu-gas och Orodjezjs övre lopp. L beboddes urspr.
av finsk-ugriska stammar: voterna i s.v. och
ingrerna i n.ö. Efter de sistn. fick I. sitt namn,
som omnämnes i historiska källor fr.o.m.
1100-talet. I:s ekonomisk-geografiska läge med Neva
som viktig handelsväg gjorde landet till föremål
för strider mellan rivaliserande makter. L kom
tidigt i beroende av republiken Novgorod.
Under 1100-talet införlivades I. helt med denna och
koloniserades delvis av ryssar. Den inhemska
befolkningen kom snart ekonomiskt helt i beroende
av Novgorods stormän och kyrkan, vilka tagit
all odlingsbar jord i besittning. Någon nämnvärd
missionsverksamhet bedrev den grekisk-ortodoxa
kyrkan dock först under 1500-talet. Däremot
skickade påven så sent som 1255 missionärer till
I. 1240 gjorde svenskarna ett försök att erövra
I. men blevo slagna av Alexander Nevskij. Ett
annat erövringsförsök gjordes av Tyska orden,
vars tysk-estniska här s.å. inträngde i v. L, an-
lade fästet Koporje men 1242 led nederlag mot
Alexander Nevskij på Peipussjöns is. Svenska
erövringsplaner återupptogos av Torgils
Knutsson, som 1300 landsteg vid Neva och vid dess
utflöde ur Ladoga anlade fästet Landskrona,
som dock 1301 togs av ryssarna och förstördes.
— Då Novgorod 1477—79 erövrades av
storfursten av Moskva, införlivades även I. med det
återupprättade ryska riket, vilket åtföljdes, i sht
under Ivan den förskräcklige, av
massdeportationer av den inhemska befolkningen till inre
Ryssland. De ödelagda områdena förlänades till
moskovitiska bojarer, som befolkade dem med
sina ryska livegna. I. avsågs till bas för vidare
rysk expansion västerut, och 1492 anlades
mittemot Narva fästet Ivangorod. Detta togs 1496
av svenskarna och förstördes men
återuppbyggdes av ryssarna. Under svensk-ryska kriget 1570
—95 blev I. krigsskådesplats. 1581 erövrade
Pontus De la Gardie I:s fästningar Ivangorod,
Jama och Koporje med omnejder, som dock
återlämnades i freden i Teusina 1595. I kriget
med Ryssland under ”stora ofreden” anlade
Jakob De la Gardie 1609 fästet Nyenskans vid
Neva samt besatte hela L, som i freden i
Stol-bova 1617 avträddes till Sverige. I. blev först
ett guvernement med generalståthållare i Narva
men förenades 1642 med Kexholms län till ett
generalguvernement. I rättskipningshänseende
lydde I. till 1684 under Dorpats hovrätt, sedan
under Åbo, i kyrkligt hänseende till 1641 under
Viborgs stift, därefter under superintendenten i
Narva. När I. föll i svenskarnas händer, hade
det gles, till största delen grekisk-ortodox
befolkning på låg kulturnivå. Det koloniserades nu
av kareler och begagnades även som
deporta-tionsland för förbrytare. Kyrkopolitiken gick ut
på att främja den protestantiska läran, som trots
motstånd fick fotfäste: fram till 1918 fanns det
i I. 28 evangeliska lantförsamlingar. Till slutet
av 1600-talet fyrdubblades folkmängden men
minskades igen till följd av den svåra
hungersnöden, som vållades av missväxt 1695—97 och
medförde bl.a. en massflykt av bönder till
Ryssland. — Under de första åren av stora
nordiska kriget intogs I. av Peter I och avträddes
till Ryssland i freden i Nystad 1721. Sedan
Peter 1703 i I. grundat S:t Petersburg, Rysslands
huvudstad intill 1919, ökades I:s ryska
folkmängd snabbt. På landsbygden dominerade dock
alltjämt den finsk-ugriska befolkningen. Efter
ryska revolutionen i mars 1917 genomlevde
denna en kortlivad nationell renässans: skolväsendet
förfinskades, de evangeliska församlingarna
förenades till en självständig kyrka, krav på
autonomi restes och förverkligades delvis. Den
bol-sjevikiska statskuppen i nov. 1917 tillintetgjorde
vidare uppbyggnadsarbete. I:s patrioter flydde
massvis till Finland och bildade där en
provisorisk regering. Denna gjorde försök att med
vapenmakt frigöra I. från Ryssland.
Ingerman-ländska enheter opererade dels under finskt
överbefäl i n. L, dels under estniskt i v. I. Enl.
fredsfördraget 1920 i Dorpat mellan Estland och
Ryssland tillföll en del av v. I. Estland. Det
övriga I. förblev ryskt. I freden i Dorpat
mel
— 399 —
— 400 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
