Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid (drottning av Norge) - Ingriska - IngS - Inguen - Inguinal - Ingunar-Freyr - Ingur, Inguri, Enguri - Ingusjetien, Ingusjska autonoma området - Ingvallsbenning - Ingvar (mansnamn) - Ingvar Vittarne - Ingvar, 1. Sven - Ingvar, 2. Ingegerd Henschen - Ingvarsson, Ivar - Ingvarsstenarna, Ingvar Vittfarne - Ingveoner, ingevoner - Ingå - Ingäld - Ingöt, ingjut - Inhabil - Inhalation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INHALATION
Gille och hade med honom sonen Inge Krokrygg;
efter Haralds mord 1136 var I. sin son behjälplig
i de strider han hade att utkämpa. Själv gifte hon
om sig med de norska stormännen Ottar Birting
och Arne Kongsmåg; flera barn föddes i sista
äktenskapet, vilka blevo bemärkta män i Norge. En
oäkta son till henne och en norsk storman var Orm
Kongsbroder. I. skildras i källorna osympatiskt;
varken hennes levnadsbana el. de män, som
skymta i hennes närhet, ge anledning antaga, att den
gamla tidens dom är oriktig. B.
Ing’riska, finsk dialekt, som talas av ingrerna,
bosatta i några små språköar i Ingermanland.
Ingrerna äro grekiska katoliker; de antagas ha
invandrat från n. sidan av Finska viken senast i
början av iioo-talet. I. företer både västfinska
och (övervägande) östfinska drag. — Litt.: V.
Porkka, ”Ueber den ingrischen Dialekt” (1885);
L. Kettunen, "Suomen murteet” (3 bd, 1930—40).
IngS, förk. för Ingenjörtruppskolan.
In’guen (lat.), ljumske.
Inguina’l, som hör till ljumsken.
In’gunar-Freyr, se Ingveoner.
Ingur [-o’r], Inguri, Enguri, flod i
Trans-kaukasien inom n.v. Georgien, uppstår ur flera
glaciärälvar på s.v. sluttningarna av Kaukasus’
huvudkedja 2,614 m ö.h., träder nedanför Dzjivari
ut på slätten och mynnar vid Abchasiens gräns
i Svarta havet. Längd 188 km, flodområde 3,730
km2. I:s nedre lopp är segelbart för mindre
fartyg.
Ingusjetien [-gofe’-], ry. Ingusjetija, off. I
n-gusjska autonoma området, Ingusjskaja
avtonomnaja oblast, i Nordkaukasien, RSFSR,
bildades 1h 1924, omfattade 3,200 km2 med 75,149
inv. (1926) och förenades 15/i 1934 med Tjetjenien
el. Tjetjenernas autonoma område till
Tjetjen-ingusjska autonoma socialistiska sovjetrepubliken.
Ingvallsbenning, ort i Hedemora landskommun*.
Ingvar, mansnamn, av oklart ursprung.
Ingvar Vittfarne, Emunds son, ledare för
en namnkunnig svensk vikingafärd i österled, död
i Särkland 1041 enl. isländska källor. Om I:s färd
vittna de s.k. Ingvarsstenarna, 25 runstenar
i Mälartrakterna, framför allt i Södermanland, som
rests till minne av deltagare i I:s expedition, vilka
liksom ledaren stupat i Särkland. Om I:s och
hans mäns äventyr handlar en isländsk
1300-tals-saga, ”Yngvars saga vfÖfprla”, till största delen en
schablonmässig fantasiprodukt men med spridda
historiska drag. — Litt.: ”Yngvars saga viÖfprla”,
utg. av E. Olson (1912; med inledn. och
redogörelse för Ingvarsstenarna). L.
Ingvar. 1) Sven Ingvar L, läkare (1889—
1947), med. dr i Lund 1919, doc. i neurologi s.å.,
klinisk laborator och bitr, lärare i medicin 1924,
prof, i praktisk medicin 1929, allt vid Lunds univ. ;
bataljonsläkare 1916, överläkare vid Ramlösa
brunn somrarna 1922—30. I. gjorde sig känd som
en framstående forskare inom neurologi och
invärtes medicin och utgav ett stort antal
värdefulla undersökningar över bl.a. hjärnans såväl
normala som patologiska anatomi och fysiologi
och över nervsjukdomarnas klinik. Särskild
uppmärksamhet ha tillvunnit sig hans komparativt
anatomiska undersökningar över lillhjärnans
utveckling och de bidrag han lämnat till
känne
domen om
lokalisa-tionen i denna
hjärn-del, vilka påbörjades
med gradualavh. ”Zur
Phylo- und
Ontoge-nese des Kleinhirns
nebst einem Versuch
zu einheitlicher
Erklä-rung der zerebellaren
Funktion und
Lokali-sation” (1918). Tack
vare I:s
internationella rykte som
vetenskapsman uppmärksammades hans kli-
nik 1939 med en donation från Rockefeller
Foundation på 100,000 kr för utbyggande av
forskningslaboratorierna. I. verkade med stor
framgång i den medicinska folkupplysningens tjänst,
en uppgift, för vilken hans eminenta
lärarta-langer gjorde honom väl skickad. Han var även
intresserad av nykterhetsfrågor och var ordf, i
1944 års nykterhetskommitté. [af K.]A-U.
2) Ingegerd Henschen I., den föreg:s
hustru, textilhistoriker (f. 5/i 1890), se
Henschen 4).
Ingvarsson, Ivar Manuel, dövstumpedagog
(f. 3/s 1884), folkskollärarexamen 1906, fil. lic.
1935, föreståndare för dövstumskolan i Växjö
1927—36, rektor för Manilla dövstumskola och
dövstumlärarseminarium 1936—49, inspektör för
dövstumundervisningen 1938—39, ordf, i Svenska
dövstumlärarsällskapet 1930—38 och 1942—45.
Genom sin praktiska verksamhet har I. varit en av
de ledande dövstumpedagogerna i Sverige.
Förutom ett flertal läroböcker för dövstumskolorna
har han bl.a. utg. ”Om dövstumhet och
dövstum-undervisning” (1915). E.Bng.
Ingvarsstenarna, Ingvar Vittfarne, se Ingvar,
sp. 409.
Ingveoner [-å’-], ingevoner (lat. inguaè’ones,
ingaVvones), var enl. Tacitus namnet på en av
germanernas tre huvudstammar (jfr Herminoner och
Istveoner). De bodde närmast oceanen och
dyrkade gudinnan Nerthus (se d.o. och Njord).
Samma ordstam ingår i de båda i isländska
uppträdande namnen på guden Frej, Ingunar-Freyr och
Yngvifreyr (jfr Ynglingaätten).
Ingå, fi. Inkoo, kommun i Nylands län, Finland,
vid kusten v. om Helsingfors, 264 km2, 4,810 inv.
(1946; 16 inv. pr km2), svensktalande. Åkern
upptar 56 km2 (21 % av arealen), skogsmarken 153
km2. Kyrkan av gråsten är uppförd på 1300-talet.
Bland större gods märkas Fagerviks gård och
bruk, ägare från 1723 till början av 1900-talet
släkten Hisinger, nuv. ägare Hisinger-Jägerskiöld
och v. Frenckell. På Fagerviks bruk bedrevs
järnhantering 1646—1904.
Ingäld, förr: inkomst.
Ingöt, ingjut, tekn., se Gjutning, sp. 738.
Inhabi’l, olämplig, oskicklig. — I n h a b i 1
i-t e’t, olämplighet, brist på tillmötesgående,
frånvaro av egenskaper, som äro nödvändiga för visst
ändamål (inneha ett ämbete, företaga vissa
rättshandlingar).
Inhalatio’n (av lat. inhala’re, andas på),
inandning av läkemedel, framför allt för att direkt
— 409 —
— 410 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
