Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internationella akademien för jämförande rättsforskning - Internationella alliansmissionen - Internationella arbetarassociationen - Internationella arbetsamtet - Internationella arbetsbyrån - Internationella arbetskonferensen - Internationella arbetslag (IAL) - Internationella arbetsläger - Internationella arbetsorganisationen (IAO, ILO, OIT)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONELLA ALLIANSMISSIONEN
rätt. 1932 och 1937 anordnade I. i Haag
internationella världskongresser för rättsvetenskaplig
forskning. De ha avsatt betydande vetenskapliga
resultat i två serier ”Mémoires de 1’Académie
Internationale de droit comparé”. I. räknar ett
20-tal medl., däribland från Sverige f.d.
landshövding Hj. Hammarskjöld och prof. emer. V.
Lund-stedt. I. publicerar en serie ”Acta academiae
universalis comparativae”. H.Ci.
Internationella alliansmissionen, grundad 1901 i
Amerika, verkar för att höja missionsintresset och
utsända missionärer; 1903 bildades en avd. i
Sverige.
Internationella arbetarassociationen, se
International sp. 526 och 531.
Internationella arbetsamtet, se Internationella
föreningen för socialt framåtskridande.
Internationella arbetsbyrån, se Internationella
arbetsorganisationen.
Internationella arbetskonferensen, se
Internationella arbetsorganisationen.
Internationella arbetslag, IAL, se
Internationella civiltj änstorganisationen.
Internationella arbetsläger, en form för
praktiskt internationellt samarbete, som vuxit fram
ur erfarenheterna efter de båda världskrigen,
särsk. det 2:a. Genom inrättandet av i. avsågs
att lämna utrymme åt en konstruktiv pacifism,
varigenom ungdom från skilda länder kunde
sammanföras för gemensam samvaro och samfällt
återuppbyggnadsarbete efter krigens förstörelse
el. naturkatastrofer el. för produktivt arbete över
huvud. Redan under mellankrigstiden kom idén
till förverkligande, om än i mera begränsad
omfattning. Under och alldeles särsk. efter 2:a
världskriget växte ett antal för i. intresserade
organisationer upp. Icke minst i de skandinaviska
länderna omfattades idén med intresse. I Sverige
bildades 1943 Internationella arbetslag, följd av
motsv. organisationer i Danmark 1944, i Norge
1946 och i Finland 1947. Dessa tillika med
främst Internationella civiltjänstorganisationens*
nationella underavdelningar enade sig om
samarbete genom bildandet av Liaison Office of
International Work Camp Organisations med säte i
Paris. UNESCO, huvudorganet för FN:s
kulturella verksamhet, insåg från början värdet av i.
för återställandet av mellanfolkligt samförstånd
och kallade till en 1 :a internationell konferens
i Paris i april 1948, följd av en 2:a i mars 1949.
Vid den senare voro 27 arbetslägerorganisationer
med o. 1,260,000 aktiva medl. företrädda. Det
beslöts att undersöka möjligheterna att anordna
ett större arbetsföretag, där alla de anslutna
nationella underavd. kunde delta, och en kommitté
fick i uppdrag att utreda frågan. Även andra
internationella sammanslutningar ha omfattat
tanken på i., t.ex. Internationella studentunionen och
ungdomsavd. av Kyrkornas världsråd. — Litt.: W.
Begert, ”Organizing international voluntary work
camps” (1949). H.Ci.
Internationella arbetsorganisationen, förk. IAO
(eng. International Labour Organisation, förk. ILO,
fra. Organisation Internationale du travail, förk.
OIT), en 1919, samtidigt med Nat. förb.
upprättad och till detta formellt och budgetmässigt
knuten, autonom institution med uppgift att
bidra till åvägabringandet av en allmän och
varaktig fred genom främjande av social rättvisa.
Medlemskap i Nat. förb. medförde automatiskt
medlemskap i L, men även stater, som ej
tillhörde Nat. förb., kunde ansluta sig till L; särsk.
kan nämnas, att Tyskland blev medl. av I.
redan 1919 och att USA varit medl. sedan 1934.
I. är unik bland mellanstatliga institutioner, i
det att representanter för såväl arbetare som
arbetsgivare delta i besluten och utformandet av
dess politik.
1946 antogs, i samband med Nat. förb:s
upplösning, en ny stadga för L, till vilken fogades
den 1944 antagna s.k. Philadelphiadeklarationen
ang. I:s mål och uppgifter. Samtidigt slöts en
överenskommelse med FN om viss samverkan,
varigenom I. erkändes som det ”fackorgan”, som
skulle vara behörigt att handha frågor rörande
arbetsvillkor, förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, arbetsmarknad och migration,
socialförsäkring o.a. socialpolitiska frågor.
Sedermera har I. slutit liknande avtal med andra
”fackorgan”, ss. FAO, WHO och UNESCO.
Varje medl. av FN kan vinna medlemskap i I.
genom att meddela Internationella arbetsbyråns
generaldir. sitt formella erkännande av de i I:s
stadga angivna förpliktelserna. Internationella
arbetskonferensen kan jämväl med kvalificerad
majoritet anta medl. i organisationen. I. räknar
nu 60 medlemsstater och har en årsbudget på
6 mill. $. — I:s högsta beslutande organ är den
minst en gång varje år sammanträdande
Internationella arbetskonferensen (eng.
International Labour Conference, fra. Conférence
internationale du travail), bestående av
delegationer från medlemsstaterna. Varje land
företrädes av 2 ombud för regeringen, 1 för arbetarna
och 1 för arbetsgivarna jämte experter; de
ombud och experter, som icke representera
regeringen, skola utses i samförstånd med de mest
representativa sammanslutningarna av arbetare,
resp, arbetsgivare. Vid omröstning har varje
ombud 1 röst. — Den av arbetskonferensen på
3 år valda styrelsen, som består av 16
rege-ringsrepresentanter (av vilka 8 utses av de i
industriellt hänseende mest betydande
medlemsstaterna), 8 arbetar- och 8
arbetsgivarrepresentanter, upprättar konferensens dagordning och
förslag till budget samt har överinseendet över
I:s verkställande organ och permanenta
sekre-teriat, Internationella arbetsbyrån, och de
kommittéer och kommissioner, som komplettera I:s
huvudorgan. — Internationella
arbetsbyrån (eng. International Labour Office, fra.
Bureau international du travail), vars säte är
Genève (under krigsåren var huvuddelen av
byråns personal provisoriskt förlagd till Montreal,
Canada), sysselsätter o. 500 internationellt
rekryterade funktionärer under ledning av en av
styrelsen vald generaldir., sedan sept. 1948
amerikanen David A. Morse, och har därjämte förutom
ett särskilt kontor i New York för
förbindelserna med FN 7 korrespondensbyråer i de största
industriländerna och korrespondenter i ett 30-tal
andra länder, däribland Sverige. Arbetsbyrån
fungerar som sekretariat och företar utredningar
— 539 —
— 540 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
